Kårkullaklient utsattes för mobbning och sexuella trakasserier - personalen blundade

En klient blev upprepade gånger utsatt för sexuella trakasserier och mobbning vid en av Kårkullas arbetscentraler. Vårdarna såg men blundade för incidenterna. Vid Kårkullas arbetscentral hänvisar personalen till tystnadsplikten.

Emma, som vill vara anonym, är en 23-årig kvinna med intellektuell funktionsnedsättning. För några år sedan jobbade hon vid en av Kårkullas arbetscentraler i Finland.

Under ett års tid blev hon mobbad och utfryst av vårdarna och de andra klienterna på Kårkullas arbetscentral.

Jag har upplevt lite skolmobbning tidigare men det kan inte jämföras med det här.

Emma, som jobbat vid en av Kårkulla arbetscentraler

Emma utsattes för sexuella trakasserier

Flera gånger i veckan utsattes Emma för sexuella trakasserier av en man på arbetscentralen. Detta skedde framför ögonen på personal och klienter, som inte reagerade trots att Emma skrek och bad mannen sluta.

En gång blev Emma trakasserad av mannen när hon var ute och gick med de andra klienterna och vårdarna.

Den manliga klienten smög sig på henne bakifrån, slog händerna om henne och tafsade henne på brösten, så som han alltid brukade göra.

Emma skrek och bad honom att sluta. De andra klienterna och vårdarna såg allting, hävdar Emma, men de gjorde ingenting åt saken.

De andra klienterna och de båda ledarna bara tittade på mig som om jag hade något fel, som om det var mitt fel.

Emma, klient vid en av Kårkullas arbetscentraler

"Jag är rädd att ingen kommer att tro på mig"

Emma har länge velat berättat om de sexuella trakasserierna, men inte vågat.

Även om hon inte längre jobbar vid arbetscentralen är hon fortfarande klient hos Kårkulla. Eftersom hon är en person med en intellektuell funktionsnedsättning, är hon rädd att ingen kommer att lyssna på henne.

Jag är rädd för att ingen har velat tro på det för att jag är klient.

Emma, klient vid en av Kårkullas arbetscentraler

Däremot konfronterade Emma personalen flera gånger när det gäller mobbningen. Hon kontaktade också chefen, men upplevde att vårdarna inte ville lyssna.

När Emma försökte berätta något som hon tyckte var viktigt för personalen kunde de ignorera henne genom att tala med varandra eller titta på telefonen.

En gång berättade Emma att hon inte hade för avsikt att jobba för Kårkulla i hela sitt liv. Då hånskrattade personalen åt hennes planer.

Vårdarna kunde också säga negativa saker om hennes vikt. Ibland hörde hon dem prata illa om andra vårdare i kafferummet.

- Personalen klagade ofta på att de inte ville jobba kvar på Kårkulla. De sa att det kändes som att jobba på ett dagis, berättar Emma, som fick lust att skrika "sluta jobba här då".

Kårkullas personal får inte kommentera händelsen

Det Emma just har berättat är hennes egna upplevelser av vad som hände på Kårkullas arbetscentral.

Svenska Yle har inte fått intervjua vårdarna på den arbetscentral där hon jobbade.

- Vårdarna får inte kommentera enskilda fall, säger samkommunsdirektören för Kårkulla, Sofia Ulfstedt och hänvisar till tystnadsplikten.

Svenska Yle får i stället tala med styrelseordföranden för Kårkulla samkommun, Veronica Hertzberg.

Jag frågar henne vilka direktiv vårdarna har när det gäller mobbning och sexuella trakasserier.

Det finnns ett ansvar och det finns en förpliktelse hos vårdarna att anmäla om någon blir missvårdad. Det måste de göra.

Veronica Hertzberg, styrelseordförande för Kårkulla samkommun

Enligt Hertzberg finns det ändå inga övervakningskameror som kontrollerar att vårdarna verkligen rapporterar problem vidare till sina chefer.

I stället satsar Kårkulla på fortbildning med fokus på att stärka arbetsgemenskapen och tala om hur personalen ska bemöta sina klienter, berättar Hertzberg.

- Personalen får ungefär tre dagars fortbildningskurs per år, vissa mer andra mindre. Det finns fortbildningspaket inom expert- och utvecklingscentralen och där finns också ett paket som diskuterar sexualitet och sådant, säger Hertzberg.

Hon erkänner ändå att det inte räcker.

Ibland funderar man på om det är för lite personal. Ibland funderar man på om personalen byts för ofta.

Veronica Hertzberg, styrelseordförande för Kårkulla samkommun

FDUV: Alla litar inte på personer med intellektuell funktionsnedsättning

Det är svårt att veta hur ofta mobbning och sexuella trakasserier sker bland personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Det finns nämligen inte tillräckligt med forskning om saken, berättar verksamhetsledare Lisbeth Hemgård på Förbundet för de utvecklingsstördas väl, FDUV.

Det är ju också ganska intressant. Varför har man inte forskat kring det här? Man tänker kanske att personer med utvecklingsstörning inte utsätts för sexuella trakasserier.

Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare, Förbundet De Utvecklingsstördas Väl, FDUV

Förbundet De Utvecklingsstördas Väl har gjort en del utredningar som visar att personer med intellektuell funktionsnedsättning har vågat börjat berätta mer om sexuella övergrepp.

Personer med en intellektuell funktionsnedsättning är extra utsatta eftersom många inte tar deras berättelser på allvar.

- Jag tycker fortfarande att det finns en viss inställning till personer med utvecklingsstörning där man frågar om det är sant som de berättar? Kan man lita på det? Oftast kanske man inte tar dem riktigt på allvar, säger Hemgård.

Varför tar man dem inte på allvar?

Det kan ju hända att man fortfarande i dagens Finland inte alltid ser att personer med utvecklingsstörning inte har samma rättigheter som andra.

Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare, FDUV

FDUV har fått in fler anmälningar i södra Finland än i Österbotten.

- Eftersom det är brist på personal som pratar svenska i huvudstadsregionen har vi nog fått mera klagomål därifrån, säger Hemgård.

Ett problem är att Kårkulla mer eller mindre har monopol på sin verksamhet. Många klienter och anhöriga vågar därför inte öppna upp om något händer.

- Kårkulla har ju en mycket dominerande roll när det gäller personer med utvecklingsstörning. Det gör att det blir mycket känsligt eftersom anhöriga och personer med utvecklingsstörning vet att om de inte godkänner de här tjänsterna,så vad är alternativet? Det finns inga andra tjänster, säger Hemgård.

Emma vågar i alla fall inte lita på Kårkulla mera

Emma, som flera gånger har försökt berätta om sina upplevelser för personalen, kan inte längre lita på Kårkullas personal efter allt det som har hänt.

Jag skäms över att höra till Kårkulla. Det som hände mig på arbetscentralen har fått mig att tro att det inte går att lita på Kårkullas personal.

Emma, som jobbat vid en av Kårkulla arbetscentraler