Vart är alla grisar på väg?
Vi fick in ett tips som ursprungligen handlade om bacon från Polen men också om vart grisarna som far till Hangö är på väg. Svaret på frågan visade sig vara mycket mer intressant än man från början kunnat tro. Så här jobbade vi med det här tipset.
27.2 – Tipset kommer in.
"I affärerna är det i det närmaste omöjligt att hitta bacon tillverkad i Finland men nog på finskt kött i Polen eller Sverige tillverkad. Detta är i sig anmärkningsvärt. Hur kan det vara lönande att utan stöd (?) skeppa köttet fram och tillbaka på detta sätt. Det kan väl inte vara så att EU stöd beviljas för detta, eller att EU ens skulle godkänna nationella stöd för dylikt?
Jag bor i Ekenäs och har vid flere tillfällen sett djurtransportbilar med levande grisar på väg mot Hangö. I Hangö finns inget slakteri, alltså är djuren uppenbart på väg till baconfabriker i Polen. Enligt EU:s regler för djurtransport, får levande djur på väg till slakt inte transporteras längre än 24 timmar. I de observerade fallen är det tämligen säkert att djurens väg från uppfödare via Hangö till Polen inte klaras av på 24 timmar."
Malin Ekholm börjar titta på tipset och börjar med att leta reda på vad som skrivits tidigare. Jag hittar bland annat ett avsnitt av MOT från 2013 och en artikel i Maaseudun Tulevaisuus från 2015. I båda artiklarna beklagar sig den finska köttindustrin över att man måste skicka grisar till Polen.
Ingen kan bekräfta att det skulle ligga några pengar i transportstöden men i början av 2010-talet förde HK Skan grisar för att växa till sig i Estland och sedan tillbaka till Finland för att slaktas. Den trafiken har slutat tack vare dålig publicitet och risken för att få svinpest till Finland.
Vi får ett pressmeddelande med Tullens statistik från år 2015, Jag tittar närmare på siffrorna för export av levande djur. Exporten av levande grisar till Polen har ökat explosionsartat under 2015. Vad är det här?
Ur tullens statistik framkommer också att alla smågrisar åker till Polen medan slaktsvinen, några tusen per år, åker till Estland.
Vecka 10
Jag kontaktar veterinären i Raseborg som hänvisar mig till Södra Finlands länsveterinär tapani Parviainen. Han berättar att transporter med grisar bara får vara på väg i högst 24 timmar. Annars vet han inte så mycket om vad som händer i Hangö hamn.
Vi får också veta att ansvaret för grisarna är mycket splittrat under deras resa till Polen. Ansvarsfördelningen ser ut ungefär så här:
- En kommunal veterinär granskar djuren och transportplanen före de åker iväg.
- Transportören ansvarar för djuren på vägen och polisen är den myndighet som har ansvaret medan de är på väg.
- Gristransporten kommer till Hangö hamn och där lastas grisarna om
- Den polska uppköparens transportör har nu ansvaret för dem. Gristransporten lastas på båten till Paldiski varifrån de sedan kör till Polen.
Utan att stanna tar hela resan ungefär 20 timmar, men om chauffören vilar i nio timmar efter nio timmar, som han enligt lagen ska göra, överskrids gränsen på 24 timmar. Körtiden får förlängas till tio timmar två gånger i veckan och vilotiden ska vara minst elva timmar. Kontrollerar någon hur många chaufförer som hämtar grisarna och att de vilar sig som de ska?
Väl framme borde en lokal veterinär inspektera grisarna och meddela den avsändande veterinären om hur resan gått. Några sådana rapporter har inte anmälts till länsveterinären på regionförvaltningsverket i vare sig Södra eller västra Finland.
Vecka 11
Vi bestämmer att göra tv på grisarna. Målet är att följa med en gristransport för att se hur lång tid det tar för den att komma fram till Polen.
I övrigt får grisarna vänta medan jag jobbar med andra tips.
Vecka 13
Nu börjar jag ta tag i tipset med grisarna igen. Jag har många frågor. Vilka vägar åker de och hur lång tid tar de? Vem har ansvar? Kan man i praktiken frakta grisar till Polen på under 24 timmar?
Jag kontaktar Evira och på länsveterinärerveterinärerna i Södra och Västra Finland på nytt för att få reda på vilka vägar grisarna åker och i vilka kvantiteter. De kommunala veterinärerna, länsveterinärerna och Evira bollar mig mellan dem. Ingen verkar ha svar på mina frågor.
Jag ber ut information om gristransporter från TRACES, EU:s databas för djurtransporter. Får veta att uppgifterna i långt är bristfälliga när det gäller vilka vägar transporterna tar, men att resetiden som är angiven antingen är 19 timmar eller 23 timmar.
Hangö hamn är mycket förtegen och hamndirektören Anders Ahlvik vill inte säga något utöver att det är HK Scan och Atria som säljer grisar. Han menar att om gristransporter står i hamnen är det frågan om högst någon timme.
Jag talar också med olika personer som jobbar på hamnområdet som berättar om oöm djurhantering, lastbilar som har stått och luktat i timmar under sommaren och att man numera förvarar grisarna någonstans långt bort på hamnområdet.
Jag försöker få reda på vem som vet när grisar ska skickas och lastas om, men ingen vill eller får säga. Hänvisar till affärshemligheter och tystnadsplikt.
Vecka 14
Jag träffar professor Anna Valros på veterinärmedicinska fakulteten, länsveterinär Tapani Parviainen och tipsaren Carl-Johan Jansson i Ekenäs.
Jag kontaktar alla polska myndigheter jag kan komma på som kan ha något med import av levande djur att göra (Tullen, motsvarigheten till Evira, veterinärmyndigheter och Jord- och skogsbruksministeriet).
Jag får ut siffror från januari av tullen som visar att det åkte rekordmånga grisar till polen i januari 2016, över 6000 stycken.
Jämför man tullens och Eviras siffror för 2015 saknas dessutom 1000 grisar. I Traces uppges 18 550 grisar ha förts till Polen, medan tullens databas Uljas uppger att 19300 svin som väger mindre än 50kg har transporterats till Polen 2015. Ingen kan förklara vart de här 1000 grisarna har försvunnit.
Vid det här laget är det ganska klart att övervakningen av transporterna inte fungerar.
Jag får t ex följande mejl av från länsveterinären i sydvästra Finland
” Hei,
tänne Lounais-Suomen aluehallintovirastoon on palautunut reittisuunnitelmia koskien meidän luvittamia eläinkuljettajia, mutta ne ovat viime vuodelta, jolloin näitä kuljetuksia oli. Muiden tahojen luvittamien kuljetusten osalta reittisuunnitelmia ei ole palautunut tänne aluehallintovirastoon eikä ilmeisesti myöskään kunnaneläinlääkäreille. Tätä pitää pohtia Eviran kanssa, koska sikoja on lähtenyt useamman aluehallintoviraston alueelta ja suunnitelmia kannattanee pyytää vientimaista keskitetysti.
Terveisin
Tea Ahtelo"
och från länsveterinären i Södra Finland Tapani Parviainen
” Hej
Transportören måste få kommunalveterinär att acceptera ruttplan och kommunalveterinärer
har hänvisats att informera länsveterinärer.
Jag har inte fått ruttplaner, det menar antingen att
a) kommunalveterinärer har inte accepterat planer eller planer har inte gjorts,
b) kommunalveterinärer har inte informerat länsveterinärer eller
c) grisar har inte åkts från Södra Finland.
mvh Tapani”
Vecka 15
Mina försök att kontakta myndigheter i Polen ger inga resultat, jag blir hänvisad vidare, får inga svar eller telefonluren i örat. Kontaktar en polsk fixare och en polsk djurskyddsaktivist, de lovar hjälpa till men varnar att det kan ta tid.
Jag har ändå fått så pass mycket information från olika håll att jag vet att exporten av smågrisar har exploderat under 2015 och 2016. HK Scan lär skicka mellan 1500 och 2000 grisar i veckan. Enligt Traces har över 31 000 smågrisar sålts till Polen under tiden januari - april.
Jag vet också att myndigheterna i Finland inte har någon koll och att det är väldigt svårt att hinna fram till Polen på ett dygn.
Jag har fortfarande inte fått någon myndighetsinformation om varifrån grisarna åker, vilka vägar och vart i Polen de ska.
Jag får tips om svingårdar från vilka smågrisar har åkt till Polen, men ingen av de som jag kontaktar vill ställa upp på en intervju, alla hänvisar till HK Scan, som är den som sköter handeln. En av de större gårdarna som har skickat många lass med smågrisar ligger över fyra timmars körväg från Hangö.
Jag talar nu med representanter för både både HK Scan och Atria. Atria uppger att de säljer ungefär en lastbil i månaden till Polen.
Jag intervjuar den tidigare tidigare djurskyddsombudsmannen Sari Salminen som numera jobbar som överinspektör på Evira. Hon medger utan omsvep att de inte har fått in några rapporter om hur transporterna har gått och hur lång tid de har tagit.
Eftersom lagen tillåter transporter på 24 timmar och det i resedokumenten står att resan kommer att ta 19 eller 23 timmar kan Evira inte göra annat än bli bättre på att övervaka.
Min uppfattning är att varken länsveterinärerna eller Evira har insett hur många smågrisar som transporteras till Polen.
Vecka 17
Nu vet vi att antalet grisar som säljs till Polen ökan explosionsartat på ett år och att myndigheterna inte verkar ha någon koll. Det som återstår är att ta reda på hur lång resan är i praktiken, inte bara på resedokumentet. Enda möjligheten att göra det är att göra resan själv.
Vi avtalar om en intervju med HK Scan och ber om att få filma grisar på väg till Polen som lastas på en transport.
Jag bokar plats på Navirail från Hangö till samma kväll för mig och fotografen Antti Lempiäinen.
Det blir en händelserik natt. När vi kör ombord på navirail kommer en man i kostym och hälsar, det visar sig vara rederiets vd, vad gör han där mitt i natten? Han följer oss sedan som en skugga under resan över, men låter oss också filma från kommandobryggan.
Det finns fem lastbilar med grisar ombord. När vi kör av båten väntar vi på att de två första lastas av och börjar köra efter dem. De kör i vild fart österut och kör förbi alla möjliga avtag mot Via Baltica. När vi kommer till vägen mot Narva vänder vi om och börjar köra söderut tillsammans med alla lastbilar.
Framme i Riga har fotografen Antti och jag varit vakna i ett dygn och det börjar kännas när man kör. Det har nu gått 20 timmar sedan grisarna lastades på och det är fyra timmars körväg kvar till den Polska gränsen. Vi har med andra ord kunnat bevisa att de inte kan komma fram på ett dygn.
Vi vilar i Riga och börjar sedan köra tillbaka norrut.
Här kan ni se tv-inslaget i Spotlight
Artikeln om exporten av smågrisar
Tiotusentals smågrisar säljs till Polen - resan ofta olagligt lång
Efter att Spotlight gick ut och artikeln publicerades var det många som tog kontakt och berättade att de sett hur grisarna blir slagna och sparkade.
Trots att hamndirektören hävdade att grisarna bara vistades i hamnen i högst någon timme, var de grisar som vi följde med där i minst 7 timmar.
En person skrev så här:
"Jag är hangöbo och arbetar i hamnen var grisarna förs iväg till Paldiski. Ser dessa transportrar var och varannan dag. Har med egna ögån sett när dessa män som "har hand om" grisarna. En gång höll två män i en gris och en tredje sparkade den tills den slapp loss."
Frågan diskuterades i Radiohuset, Slaget efter tolv och Yle Västnyland.
Hangö hamn känner inte till illa behandlade grisar
Tipsa Spotlight
Detta är ett offentligt tips som har skickats in till Spotlight. Uppgifterna i tipset är inte bekräftade.