Betydelsefulla platser väcker minnen till liv

I sällskap av fotografen Helena Inkeri återvände en grupp äldre människor till en viktig plats och lät sig fotograferas där. Att återuppleva platsen väckte hela spektret av känslor.

Resultatet av Helena Inkeris projekt blev en serie fotografier och berättelser, utställningen Platser i livet, som visas på Finlands fotografiska museum. Inkeri bekantade sig med en grupp invånare på Kasbergets servicecentral och Seniorstiftelsens hus i Gamlas. De samtalade, drack kaffe och bläddrade i fotoalbum. Berättelserna är fragment ur det förflutna men också med en koppling till livet idag. Platser som visade sig vara viktiga är ett fiskeskär, forna arbetsplatser, ett tidigare hem...

- Med en dam besökte vi Esplanaden i Helsingfors, där hon hade vuxit upp, och hon blev uppriktigt arg över hur stället enligt henne hade förstörts. Parken var full av människor som gick på gräset, och skrikande måsar, säger Inkeri.

- Men det som var viktigt för henne var att få dela med sig sin erfarenhet.

Minnen hör ihop med platser

Inkeri är fotograf och socionom till utbildningen och jobbade som kulturledare på ett servicehem i Helsingfors 2012. Det var då hon först fick inspiration av äldre människors berättelser; hur olika liv de alla hade levt. Inkeri ville göra arbetet med seniorer mera konstbetonat och fick finansiering för sitt projekt.

Varför ville du lyfta fram just platser?

- Jag är intresserad av platser och minnen relaterar ofta till någon plats. Kanske därför, säger Inkeri.

Att minnas viktiga platser visade sig ändå förhållandevis svårt för deltagarna, som därför istället fick berätta fritt om sina liv och det i sin tur ledde till att vissa platser trädde fram.

- För många var det upplyftande att besöka platserna. Och besöket, med ljud, dofter och det visuella, lyfte fram helt nya minnen. Det är en annan upplevelse att besöka ett ställe än bara minnas det, säger Inkeri.

Tillbaka hem till Sjundeå

Sarri bor på Kasbergets servicecentral och hör till dem som deltog i projektet. Först tyckte hon inte om idén, men beslöt sig för att ge Inkeri en chans. Tillsammans åkte de till Sarris tidigare hem i Sjundeå. Besöket väckte vemod, berättar Sarri. Nu prisar hon Inkeri. Hon är underbar, säger Sarri.

- Det var mitt eget hus. Det som var viktigt för mig var syrenerna. När vi bodde där tyckte jag att syrenerna var den mest underbara blomman. De doftade så ljuvligt. Och du gissar inte, men under syrenbusken finns en grav för mina döda hundar, säger Sarri.

Sarri och hennes man hade sett framemot att bo i Sjundeåhuset livet ut, men så blev det inte.
- Där upplevde vi både ledsamma år och lyckliga tider. Mest lyckliga tider. Och jag saknar det som jag har förlorat.

Litet och svenskspråkigt Stockmann

Lauri Majander deltog i projektet med sin fru Marita. Bägge har gjort långa karriärer på Stockmanns varuhus, där de också träffades.

- Jag jobbade på Stockmann i nästan 40 år, på sjätte våningen. När jag besökte det på nytt så kände jag inte alls igen stället, så mycket hade det förändrats, säger Lauri.

Under sina år i huset arbetade Lauri bland annat som elmontör.

- När jag började var det ett litet varuhus och så gott som helt svenskspråkigt. I dag är det visst nästan ryskspråkigt, säger Lauri.

Frun Marita jobbade som specialförsäljare på varuhuset. Det var en bra arbetsplats, säger hon.

- I dag när människor kommer emot mig på gatan inser jag att alla känner mig i Helsingfors. De som var barn för 50 år sedan säger till mig ’goddag tant’. Det är roligt att känna igen dem även om det har gått 40-50 år sedan jag betjänade dem.

Sällsynt möjlighet för äldre

Inkeris projekt har aktiverat invånare i servicehemmen och fört samman invånare, anhöriga och personal.

Enligt Marita Majander visar projektet att det finns aktiva åldringar och det är bra att de får berätta sin historia.
- Det är ett fint projekt och jag är stolt över att det finns unga människor, som Inkeri, som vill göra det här för äldre människor. Det betyder mycket för alla parter.

Helena Inkeri anser att äldre människor på vård- och servicehem har en alldeles för liten roll i konsten idag.
- De har för få möjligheter att delta i konst och kultur. Det borde finnas betydligt fler projekt och mera finansiering för liknande projekt. Jag har upplevt att de här människorna har fått hemskt mycket ut av det och jag har själv fått mycket positiv respons, säger Inkeri.