Samernas revansch är jägarnas skräck

Efter en svår historia av rasbiologi, tvångskristnande och utnyttjande av naturresurser är Sveriges samer på väg att få revansch mot staten. Det handlar om samebyarnas rätt att bestämma över jakt- och fiskerättigheter. Men det får jagande norrlänningar att se rött.

Har den som var här först rätt att bestämma över de här vidsträckta markerna? Det handlar i grunden om det, i den uppmärksammade rättsprocessen kring jakt och fiskerättigheter ovanför odlingsgränsen i Norrland. De områdena omfattar mellan en tredjedel och hälften av Sveriges yta.

Samebyarna, dit de renägande samerna hör, anser att de ska få rätten att utfärda jakt - och fisketillstånd, för att bättre kunna ta hänsyn till renskötselns behov. Idag är det länsstyrelsen, alltså staten, som beviljar tillstånden.

Helena Partapuoli är renägande same och ser hur trafiken som är kopplad till jakt och fiske påverkar renarna.

- På hösten när vi ska samla ihop renhjorden så är det folk som är uppe och jagar på fjället. Det kan vara folk som är och fiskar nu på våren och vågar sig upp på fjället, fastän det är skoterförbud. Det är kalvning också och väldigt körigt för renarna, säger Partapuoli.

Känslosam rättegång

För att driva den här frågan stämde Girjas sameby staten och fick rätt - det var en uppmärksammad rättegång där man gick tillbaka till 500-talet för att hänvisa till samernas bosättningar i norr.

Jag träffar Matti Berg på en gård utanför Kiruna, som idag sysslar med både Islandshästar och renskötsel. Som ordförande för Girjas sameby har han gjort rättegången mot staten till sin hjärtesak.

- Det kändes så självklart, eftersom det på något sätt måste finnas någon grundläggande rättvisa. Och jag tyckte att de pekade mot att det skulle gå vår väg, säger Berg.

Inflammerad stämning

Staten har överklagat domen och fallet kommer antagligen att gå genom alla rättsinstanser för att få ett prejudikat. Om samebyn får rätt blir alla som sysslar med jakt- och fiske beroende av samebyarna. Det gillas inte bland alla de norrlänningar som har levt med jakten hela sitt liv.

- Jakt och fiske är så viktigt för alla oss som bor här. Det är inte bara ett intresse utan det är en livsstil. Är det en sameby, eller flera, som ska förvalta våra möjligheter till jakt och fiske så blir man orolig. Då blir det helt andra förutsättningar än idag, säger Birgitta Isaksson, som är styrelsemedlem inom Kiruna jaktvårdskrets.

Hon hänvisar till att samebyarna har egna, ekonomiska intressen i renskötseln, och att de inte är en neutral instans som kan bedöma frågan.

Stämningarna kring frågan är inflammerade. Älgjakten omfattas inte av rättegången eftersom frågan är för känslig. Från samebyns sida säger man att man inte är ute efter att påverka de lokala jaktföreningarnas verksamhet, utan minska på övrig trafik kopplad till jakt och fiske.

Svårt historiskt arv

Men för samerna handlar det om så mycket mer än jakt och fiskerättigheter. De vill ha upprättelse från staten. som genom tiderna har använt allt från rasbiologi till tvångkristnande av samerna. Skallmätningarna som en del forskare gjorde med rasbiologisk utgångspunkt har lämnat svåra spår.

Kyrkan och staten samarbetade kring mission och utbildning, De renägande samernas barn skickades långa vägar till nomadskolor och en del skiljdes från sina familjer. Många av dem har senare berättat om svåra minnen av att som liten skiljas familjen.

De markägande samerna gick i sin tur ofta i de närmaste byskolorna och än i dag råder meningsskiljaktigheter mellan de olika grupperna. Kyrkan har nyligen i ett stort utredningsarbete, en så kallad vitbok, bett om ursäkt för sin behandling av folkgruppen.

Stora följder för markfrågorna i norr

Men än i dag är markfrågorna svåra att lösa och många samer upplever att Norrland exploateras av allt från statens gruvdrift till försvarsmaktens omfattande flygövningar.

Om samerna får rätt att bestämma över jakten så kan det eventuellt fungera som exempel för bestämmanderätt som gäller andra markfrågor. Det får de andra norrlänningar att oroas över att de i sin tur kan få sina nuvarande rättigheter kringskurna.

- Jag tycker att vi inte kan hålla på och diskutera vem som fanns här när inlandsisen försvann, utan vi måste se på år 2016 och framåt, säger Birgitta Isaksson.

Samebyarna ser i sin tur att staten äntligen börjar förhålla sig på ett annat sätt till dem som urspungsfolk. Rättspocessen är viktig speciellt för de äldre samer som ständigt har känt sig kränkta av staten.

- Vi ser en förändring i statens syn på det samiska samhället och det är ju hoppingivande tycker jag, säger Matti Berg.