Bokrecension: En flygande ko i stulen ballong

Med Betty är en speciell sorts ko introducerade Anna Gullichsen läsarna för en ko av rasen Highland Cattle som kan göra lite vad som helst.

Det var busschauffören Uno som plötsligt en dag fick ett jättestort paket. Därinne fanns en ko. Den tog han med sig på bussen och en dag hjälpte hon honom att köra bussen när han fått ryggskott. Det var en berättelse om vänskap och att vara hjälpsam och klara av utmaningar.

Allt detta kan vara bra att veta när man läser uppföljaren Betty i luften för här hamnar vi rakt i handlingen. Den här gången har busschauffören Uno parkerat Gröna linjen invid stadsparken en varm sommardag och passagerarna pustar ut i skuggan av träden. Läsaren förstår att gruppen av passagerare presenterats i en tidigare bok, så nu får vi nöja oss med deras namn. Bland dem finns bland annat en tant med en papperspåse. Vad som finns i den förblir oklart.

På rymmen

Medan den tidigare boken byggde på att kon Betty ville vara hjälpsam så är hon i den här berättelsen närmast äventyrslysten och stjäl en luftballong. Men en ko får tydligen göra vad som helst för alla är bara glada, trots att både barn och vuxna är i fara. Det är en vänlig värld vi rör oss i.

Så när det blir åskväder hjälper Betty de andra. Hon hyllas som en hjälte när alla står på fast mark igen för att hon genom sin kännedom om vindar har visat vägen för alla andra ballonger som deltar i stora ballongdagen.

Det ko-aktiga går förlorat

Det är ganska många nyanser som går förlorade här. Medan Jujja och Tomas Wieslanders Mamma Mu bygger på resonemang om hur en ko kan övervinna sina begränsningar och vad som egentligen är passande för en ko, så hoppar Anna Gullichsen över alla sådana svårigheter när det gäller Betty. Och det är synd för det är ganska roligt att föreställa sig hur det skulle gå till när en ko kränger in sig i en luftballongskorg.

Eftersom vi inte får veta vad Betty tänker så blir hon bara en suverän aktör som vi betraktar på avstånd. Hur tokiga saker hon än hittar på så går det alltid bra och det blir aldrig riktigt spännande. Ingen är rädd och ingen förundrar sig.

Det ensamma barnets trädgårdsfantasier

I Betty-böckerna finns inget av den finstämdhet och hyllning till fantasin som präglar Anna Gullichsens Saga Blom serie. De är skrivna för snäppet äldre läsare, men går mycket väl att läsa högt också för små barn. Serien följer årstiderna och växternas liv och vi får se farmors trädgård och botaniska trädgården med Sagas ögon.

Det ger nivåer i texten, dels verkligheten och dels de miljöer och varelser som det ensamma barnet Saga roar sig med i sällskap av sin ålderstigna farmor. Att den kunskap som förmedlas om växter är riktig ger ytterligare värde åt böckerna.

Djur som hjältar

Att förmänskliga djur är ett populärt motiv i barnlitteratur och författare brukar ofta låta djuren antingen tala eller tänka så att läsaren förstår deras uppsåt. Utan denna möjlighet går en del av inlevelsen förlorad. I Betty i luften finns bara action-nivån, inga språkliga blinkningar till de vuxna som ska läsa texten om och om igen och inga möjligheter till att tolka det som händer ur olika synvinklar.

Cara Knuutinens bilder är färggranna och naivistiska. Parken som bussen stannat vid påminner om Brunnsparken i Helsingfors. De otaliga ballongernas färger är härliga och bildvinklarna hisnande. Bilderna följer också smidigt berättelsen och stöder den.

På ett vackert uppslag när stormen närmar sig finns referenser både till Katsushika Hokusais berömda träsnitt Under vågen utanför Kanagawa och Tove Janssons Den farliga resan.