Korrekolumnen: Kontanter är kung i Tyskland
I Tyskland ogillar man den Europeiska centralbankens beslut att avskaffa den största eurosedeln. Vår medarbetare i Tyskland Johnny Sjöblom berättar om misstron mot kort och kärleken till kontanter.
Nyheten slog ner som en bomb och den fick genast de värsta tyska olyckskorparna att kraxa högljutt.
"Europeiska centralbanken tänker slopa 500-eurossedeln och snart slopar man säkert de övriga sedlarna och mynten också." "Snart har vi inga riktiga pengar kvar, utan allt ska betalas med kort."
Så lät reaktionerna i Tyskland och i kommentar efter kommentar intygades det förträffliga med pengar och kontantbetalningar.
Själv har jag haft en femhundring i handen en gång i mitt liv och det gäller väl för oss flesta. Det handlar om en sedel som man sällan kommer i kontakt med.
Men i den tyska debatten har femhundringen blivit en symbol för ett överhängande hot mot de ack så kära kontanterna.
Kontanter är på riktigt
För i Tyskland har man en stor förkärlek för sina sedlar och mynt, det må sen handla om euron eller den förr ännu kärare D-marken. ”Nur Bares ist Wahres”, som man säger. Endast kontant är på riktigt.
I försvaret av kontanterna talar man om att de är den lilla mänskans sista försvarsverk mot den kallaste kapitalismen, alltså mot den abstrakta och känslolösa överföringen av siffror.
Och i en värld där vi lever under ständig övervakning erbjuder kontantbetalningarna ett skydd för det privata och en skön anonymitet.
Att ECB nu vill slopa den största eurosedeln för att försvåra den anonyma penningtrafiken för till exempel terrorister och penningtvättare är i Tyskland inte ett hållbart argument för att slopa sedeln.
Då den tyska regeringen av samma anledning kastade fram tanken att begränsa kontantbetalningar till 5 000 euro, väckte också den idén ett ramaskri i Tyskland. Här sköts också många stora affärer fortfarande kontant.
”Vi tar inte kreditkort”
För mänskor som är vana att betala med kort kan en resa till Tyskland fortfarande vara en betalningsmässigt jobbig upplevelse.
Man har visserligen sitt egna nationella bankkort, som med vissa begränsningar fungerar som ett rätt allmänt accepterat betalningsmedel, men när det kommer till kreditkort är Tyskland fortfarande ett utvecklingsland.
Även om det under de senaste åren har blivit betydligt vanligare att butiker accepterar kreditkort, så är det ändå bäst att fortfarande utgå från att man inte har någon nytta av kreditkortet.
Jag gjorde själv en gång felet att automatiskt utgå från att en stor varuhuskedja säkert accepterar kreditkort.
Det handlade om ett lite större och krångligare inköp, så efter att ha väntat i nästan två timmar på att en bekant kommer för att betala ut mig med sitt tyska bankkort, lärde jag mig läxan att aldrig förlita mig på kreditkortet.
Jag som tidigare betalade allt med kort har så småningom tvingats lära mig att det alltid lönar sig att ha en tjugolapp i plånboken.
Men helst ska du förstås bära hela sedelpaletten på dig. Vissa automater accepterar endast femmor och tio, andra bara endera. Så där står du sen utan biljett, med tjugolappen i handen och ser på när tåget lämnar stationen.