Den finaste barndomen på Pulubacken i Tolkis
Tolkis Gillet samlade gamla Tolkisbor till en nostalgiträff på torsdag eftermiddag.
Rundturen på det gamla sågområdet var Tolkis Gillets styrelsemedlem Rosita Karlssons idé.
- Jag tittade mig omkring och tänkte att vi kunde göra en vandring här. Jag har så många minnen, det fanns en port här som de anställdas barn fick komma in igenom på den tiden.
Som mest fanns det 475 personalbostäder på området. Hans Högström från Tolkis Gillet förklarar varför nästan alla byggnader på Pulubacken eller Tolkisbacken revs på 1970-talet.
- Företagen ansåg att det inte är deras uppgift att se till att folk har bostäder. Man försökte få folk att köpa de arbetsplatsbostäder som fanns i Tolkis och man lyckades ganska bra.
Pulubacken har troligen fått sitt namn eftersom där förr fanns mycket tamduvor eller "pulur" som de kallas på finska. I dag har duvorna och personalen ersatts av rävar som trivs på det gamla sågområdet i Tolkis.
På området verkar i dag tolv företag inom vitt skilda brancher, allt från kafferosterier till båtföretag och Borgå Energis biokraftverk.
Farlig lek
Lauri Kyllönen är född på Pulubacken.
- Barndomen här var den finaste barndom man kunde ha. Alla var vi som samma familj när vi bodde här på backen och alla trivdes.
Barnen fick sköta hästarna på Pulubacken. En farlig lek var att åka ned för backen längs med räls på kärror för cellulosabalar, minns Lauri.
- Vi for ner med full fart ända till Kattsundet och Skallholmen. Det var ett under att vi klarade oss men det gick alltid bra.
Håkan Gröndahl har också bott på Pulubacken. Han minns att Tolkissågen hade en egen dialekt med en massa sågrelaterade ord som "purukasor" (sågspånshögar).
Håkan saknar inte de gamla personalbostäderna som revs på 1970-talet.
- Om inte museiverket har pengar, så ska det fan anamma inte fordras att till exempel den nyaste byggnaden som togs i bruk 1961 ska sparas. Taket är trasigt och det regnar in.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
