Kvinnliga pionjärer i stan: "Kvinnor i byxor inte välkomna till universitet på 1960-talet"

Från den första kvinnliga studenten till de första kvinnorna som protesterade mot att de inte fick gå klädda i byxor på universitetet. Helsingfors universitetet har flera kvinnliga pionjärer som har berett vägen för andra kvinnor.

Yle Huvudstadsregionen

3:57

När Pia Österman, verksamhetsledaren för Alumnföreningen vid Helsingfors universitet, började studera på humanistiska fakulteten 1997 hade flera kvinnor redan berett vägen för henne och andra kvinnliga studerande.

- Jag har kommit in utan att desto mera ifrågasätta att man kommer in som kvinna och har på inget sätt blivit diskriminerad av professorer eller andra, säger hon.

Det är först när jag tittade på gamla bilder och när jag gjorde en utredning om innovatörer och högt stående forskare från 1900-talet som det slog mig att där inte finns några kvinnor.

Österman säger att hennes generation är så vana vid att se mycket kvinnor vid universitetet att de därför inte ifrågasätter det överhuvudtaget.

- Det är först när jag tittade på gamla bilder och när jag gjorde en utredning om innovatörer och högt stående forskare från 1900-talet som det slog mig att där inte finns några kvinnor.

Det första avsnittet av serien Kvinnliga pionjärer i stan handlar om de första kvinnorna vid Helsingfors universitet.

Vi måste komma ihåg att ännu på 1960-talet så var det förbjudet för kvinnor att uppträda i byxor på universitetet.

Första kvinnan inledde studierna 1873

Helsingfors universitet var det första universitet i Norden som delvis öppnade upp dörrarna för kvinnliga studerande då Marie Tschetschulin år 1870 fick avlägga studentexamen. Av olika orsaker började hon aldrig studera.

Men tre år senare, närmare bestämt den 14 juni 1873, skrev Hufvudstadsbladet att Finlands andra kvinna hade avlagt studentexamen. Hon hette Emma Irene Åström.

Man vet att man vid Helsingfors universitet har förhållit sig positiva till kvinnornas studier redan tidigt på 1800-talet och på 1800-talets mitt.

Åström skrev sig som första kvinna vid Helsingfors universitet, eller då Kejserliga Alexanders Universitetet. Det här med dispens av kejsaren.

- Man vet att man vid Helsingfors universitet har förhållit sig positiva till kvinnornas studier redan tidigt på 1800-talet och på 1800-talets mitt. Men det var något som inte kunde förverkligas under vår period som en del av det ryska kejsardömet.

Det här eftersom man på ryskt håll var oroliga för vad det här skulle ha för effekt på resten av universiteten i det ryska riket.

- Det gjordes några ansökningar, men de fick alltid avslag, säger Österman.

Det är intressant och kanske symptomatiskt på något sätt att hon själv inte ville göra något stort nummer av att hon var pionjär.

Ville inte göra ett stort nummer av sig själv

Åström var särskilt intresserad av latin och filosofi. Hon var 26 år gammal när hon började studera vid den historisk-filologiska sektionen.

- Det är intressant och kanske symptomatiskt på något sätt att hon själv inte ville göra något stort nummer av att hon var pionjär. Men det var många svenskspråkiga manliga studenter och professorer som ville lyfta fram det här som en viktig sak, det att vi var föregångare på den här fronten.

Kvinnornas andel kom att öka explosionsartat, till exempel vid humanistiska fakulteten, eller filosofiska fakulteten så var kvinnorna i majoritet redan 1922.

Kvinnorna blev snabbt i majoritet

Efter Åströms inträde gick utvecklingen snabbt.

- Redan från 1885 fanns kvinnor inskrivna vid universitetet regelbundet. Och 1891 fanns det redan 44 kvinnliga studenter. Kvinnornas andel kom att öka explosionsartat, till exempel vid humanistiska fakulteten, eller filosofiska fakulteten så var kvinnorna i majoritet redan 1922. Så det gick jättesnabbt och de har varit i majoritet sedan dess - som studenter.

Radio Vega Huvudstadsregionen

4:38

Nationerna tog in kvinnor först 1893

Till en början kunde kvinnor inte tillhöra nationerna. De kvinnliga studerandena fick gå med i nationerna först 1893.

- Först väckte kvinnorna uppmärksamhet och de unga herrarna undrade hur man ska bete sig med dem. De såg annorlunda ut och betedde sig annorlunda, de ville äta civiliserat och kanske inte bete sig så burdust som männen med dryckeslag och fester som urartade sig i allt möjligt.

Först väckte kvinnorna uppmärksamhet och de unga herrarna undrade hur man ska bete sig med dem.

Festerna började sluta lite tidigare

Och när de tidigare mansdominerade nationerna öppnade upp för kvinnor förändrades en hel del.

- De kom in som värdinnor som ansvarade för maten, sitsarna, gott skick och dylikt. Festerna började sluta lite tidigare på kvällen - någon skulle ju följa hem de kvinnliga studenterna. Så det blev en annorlunda kutym.

Professor Matti Klinge har i sin stora utredning om universitetets historia poängterat att det nog inte någon annanstans än i Finland kan ha varit så lätt för kvinnorna att komma med i universitetslivet.

Men överlag var man positiva till att också kvinnorna fick börja studera på universitetet.

- Professor Matti Klinge har i sin stora utredning om universitetets historia poängterat att det nog inte någon annanstans än i Finland kan ha varit så lätt för kvinnorna att komma med i universitetslivet. Det fanns en tanke om den utbildade kvinnan och betydelsen av hennes utbildning för hela familjen och släkten.

Kvinnorna behövdes för att bygga upp en ny nation och samtidigt var kvinnorörelsen i Finland väldigt stark på den tiden.

Första kvinnliga professorn tillträdde först 1930

Till en början tog man ändå sällan vara på den kunskap som kvinnorna samlade under studietiden. Först långt senare började Finland dra nytta av den stora mängden utbildade kvinnor i och med dagvårdssystemet.

Ansökan hade en viktig betydelse för att den väckte diskussion om varför kvinnans akademiska karriär tar slut innan dess.

Det dröjde dessutom ända till 30-talet innan den första kvinnliga professorn utnämndes. Och även där fanns en kvinnlig pionjär som banade vägen.

- Det var Alma Söderhjelm som var den första kvinnan som helt tydligt hade en akademisk karriär som sitt mål. Hon blev utnämnd till den första kvinnliga docenten 1906. Och hon ansökte 1911 om att få en särskild rätt, dispens, att bli utnämnd till professor. Hon fick inte den rätten, men ansökan hade en viktig betydelse för att den väckte diskussion om varför kvinnans akademiska karriär tar slut innan dess.

Söderhjelm blev Finlands första kvinnliga professor 1927, men då i Åbo. Helsingfors första kvinnliga professor var Laimi Leidenius, som utnämndes till sin tjänst 1930.

Fortfarande för få kvinnliga professorer

Enligt Österman är de kvinnliga professorernas fortfarande för få.

- Än i dag är kvinnliga professorernas antal mindre i relation till deras procentuella andel av studenterna. Och det här gäller hela förvaltningen, så det finns fortfarande mycket att göra.

Vaktmästarna släppte inte in dig på föreläsningar om du kom i långbyxor.

Kvinnor i byxor fick tillträde tack vara studentaktivism efter 60-talet

Hon påminner om att utvecklingen vid universitet går i samma takt som den samhälleliga utvecklingen.

- Vi måste komma ihåg att ännu på 1960-talet så var det förbjudet för kvinnor att uppträda i byxor på universitetet. Vaktmästarna släppte inte in dig på föreläsningar om du kom i långbyxor. Professor Laura Kolbe och Päivi Setälä har båda vittnat om den här upplevelsen personligen.

Först efter 1960-talet upphävdes byxförbudet för kvinnliga studerande vid Helsingfors universitet.

- Det var nog studentkåren och studentaktivismen som var viktiga här. Och kvinnosaken var definitivt en sak som samlade studenter och fortfarande är mycket uppmärksammat.

Det här är första avsnittet av serien Kvinnliga pionjärer i stan, som består av fyra avsnitt. Nästa veckas avsnitt handlar om landets första kvinnliga läkare.