Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Mordet på Kennedy fick Kekkonen att ta med sig livvakter till älgskogen

Från 2016
Uppdaterad 06.07.2016 16:06.
Carl Gahmberg
Bildtext Carl Gahmberg
Bild: Viktor Granö/ Five Corners Production

Under 60- och 70-talen var Carl Gahmberg – då ung medicinare, idag professor emeritus i biokemi – med i samma jaktförening som Kekkonen, i Danskarby i Kyrkslätt. Gahmberg berättar om sina upplevelser av presidenten, från skogen och middagarna efter jakterna.

DET VAR FRÅGA OM ganska stora jakter. Vi var ofta tio-femton skyttar och åtminstone lika många drevkarlar. Kekkonen var hemskt försiktig. Det fick inte bli någon skandal, till exempel om att han skulle ha skjutit dåligt och sårat någon älg. Så han hade ofta med sig Tauno V. Mäki som var jaktinspektör.

Mäki hade varit med i olympiska spelen i skytte och var en otroligt skicklig skytt. En gång sköt han en älg på ungefär 150 meters håll i full fart, och den föll med ett skott. Dessutom var han en mycket trevlig och underhållande person, så Kekkonen tyckte om honom. Han tyckte överhuvudtaget om människor som var utåtriktade och kunde berätta historier.

KENNEDY SKÖTS ju 1963, den 22 november. Kekkonen kom veckan efter till Danskarby för att jaga. Det var första gången som han hade livvakter med sig. De var inte alls vana vid jakt. Kekkonen var klädd i varma friluftskläder, men livvakterna kom i vanliga skor och kostym.

Så skulle de ju med honom till passet. De blev våta och kalla, och så började de röka. Och herregud så Kekkonen skrek till. Älgarna känner ju doften av cigaretter! Livvakterna försvann mycket snabbt till sina bilar.

EN GÅNG SKÖT PRESIDENTEN faktiskt en ganska stor älg, en tiotaggare. Då blev han på middag hos oss. Han var mycket uppsluppen. Det åts och dracks ganska mycket, med snapsar och Helan går. Det tyckte han om.

Efter middagen gick vi upp för att dricka kaffe och groggar. Vi räknade att Kekkonen drack fjorton whisky. Det skulle ingen normal människa kunna göra. Sedan ville han plötsligt fara hem. Men bilen kunde inte komma närmare än ungefär hundra meter från huset. Det var en stor Cadillac med chaufför. Så Kekkonen hoppade på ett ben de där hundra metrarna över gräsmattan och in i bilen. Det var väl för att visa att han ännu var i skick.

Jag förstår att han klarade av ryssarna så bra. Han blev aldrig riktigt borta, utan på något sätt fanns förnuftet alltid kvar. Det var säkert ganska viktigt för Finland.

Kekkonen och jag: Avsnitt 2: Kekkonen går på jakt

29:59

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln