Daniel Olin: Iakttagelser från ett tudelat Storbritannien

Ena dagen leder Leave - nästa dag Remain. Galluparna visar att britterna är djupt splittrade. Natten till fredag blir en nagelbitare, skriver vår Europakorrespondent Daniel Olin som bevakar en allt intensivare folkomröstningskampanj.

Jag har de senaste veckorna talat med många britter i ett försök att förstå denna polarisering.

Mina iakttagelser i Storbritannien kan sammanfattas så här: Medan vissa röstar med hjärtat - röstar andra med hjärnan.

Många har ännu inte bestämt sig. Få förringar torsdagens folkomröstning.

Låt mig sammanfatta några diskussioner med britter i Storbritannien.

- Enough is enough, säger damen och fortsätter: vi ska inte länge skicka våra pengar till EU. Istället ska vi använda dem till att förbättra vårt hälsovårdssystem, menar hon.

Jag frågar henne om hon inte är rädd för de ekonomiska följderna?

- Inte alls. I dag kommer EU-migranter hit, de jobbar för låga löner och tar våra jobb. Mindre immigration, lägre arbetslöshet, slår hon fast.

Följdfrågan blir: Kommer de arbetslösa britterna verkligen att ta emot de låglönejobb som i dag huvudsak sköts av invandrare och EU-migranter?

- Varför inte, vi är inte lata. Dessutom anser jag att vi borde ta emot högutbildade språkkunniga indier istället för outbildade östeuropéer.

Flera oberoende forskningsinstitut har varnat för att en skilsmässa med EU kan bli dyr. Enligt finansminister George Osborne kunde den brittiska ekonomin krympa med sex procent under de följande två åren.

- Företagen är anpassbara – deras oro är överdriven. Inte stoppar ett EU-utträde dem från att förtjäna pengar, konstaterar hennes man bestämt.

Ekonomi vs immigration

Det råder ingen tvekan om att splittringen är stor bland britterna som går till val på torsdag. Mellan de som vill värna om landets ekonomi och de som vill minska invandringen.

Geoff Ford visar stolt upp sitt 107 år gamla familjeföretag som tillverkar komponenter för flyg- och bilindustrin. En femtedel exporteras till den europeiska marknaden.

Han har skrivit ett brev till företagets 107 anställda. I brevet varnar han för att brexit innebär tullar och därmed mindre handel. Han säger också att uppsägningar kan vara förestående.

Jag frågar en av hans anställda som jag träffar på fabriksgolvet om hur han tänker rösta.

- Jag har ännu inte bestämt mig, kanske röstar jag för att lämna.

Det något som inte stämmer. Arbetarnas jobb kan vara i fara, men det verkar han strunta i.

Och det är han inte ensam om. Undersökningar visar att majoriteten av de som hör till arbetarklassen röstar för ett brittiskt utträde.

Styrelseordförande Geoff Ford bjuder på en förklaring.

- De anser att tullar och handelshinder är mitt problem. Deras huvudvärk är immigrationen.

Men samtidigt är det rätt logiskt, vill man påverka inflyttning är det här en gyllene chans.

Utan EU försvinner den fria rörligheten. Återigen, för många väljare väger känsla tyngre än fakta.

Lyckligt lottade britter

Kritiken mot EU ökar runt om i Europa. Allt fler EU-medborgare hoppas slippa beslutsfattarna i Bryssel.

I ljuset av det är britterna privilegierade – det är få förunnat att som EU-medborgare få rösta om EU-medlemskapet.

Storbritannien har varit EU-medlem sedan 1973. Då var engelsmannen Ian en ung man, nu är han över 70.

- Jag har poströstat, det var ett enkelt val. Vi ska lämna EU. Halva mitt liv har EU bestämt över oss och våra händer är bundna. Jag vill ha tillbaka självbestämmanderätten. Politikerna i Westminster kan vi alltid byta ut men EU-topparna i Bryssel kan vi inte rå på.

Nämnas kan att valdeltagande i EU-valet 2014 låg på drygt 42 procent. I Storbritannien var motsvarande siffra 35 procent, ett av de lägsta i EU.

Ian kommer från Englands sydspets, Cornwall. Det hör till de fattigaste områden i Storbritannien och som därför får mest stöd från EU.

- Vi är en stormakt – vi klarar oss utan Europa. Inte är Cornwall beroende av kontinenten.

Osökt förs mina tankar till det bevingade brittiska uttrycket: "Fog in Channel, Continent Cut Off", på svenska "dimma i Kanalen, kontinenten avskuren".

”Status-quo”- väljare

Ett ungt par är på promenad med sin dotter. De tänker rösta för att stanna. Orsaken är enkel.

- Vi är nöjda med vårt liv – vi vill inte ha förändring.

Möjligen är det så här många resonerar i valbåset. Det är Remain-lägrets triumfkort.

Jag träffar paret ett dygn efter mordet på Labour-parlamentariker Jo Cox. Pappan i familjen tror att mordet kommer att påverka valresultatet.

- Ja, det tror jag tyvärr.

Vänta nu, varför tyvärr? Han vill ju stanna kvar i EU och om de så kallade ”lazy Labour” visar sympati med EU-förespråkaren Jo Cox och går och röstar så kan det avgöra valet.

Det är frågan om väljare som ser en röst för EU som ett stöd till den konservativa premiärministern David Cameron. Finns det något dessa så kallade ”lazy Labours” inte kan tåla så är det David Cameron.

Det unga paret tänker förmodligen tvärtom. De kan inte tåla arbetarpartiet Labour.

Cameron är rökt

Apropå Cameron, hans dagar lär vara räknade. Han har sagt att han inte ställer upp för omval. Men frågan är om han kan sitta kvar till följande parlamentsval om fyra år.

Folkomröstningen har lett ett inbördeskrig i hans konservativa Tory-parti.

Brittiska politiska analytiker bedömer att hans chanser att sitta kvar ökar ifall han förlorar folkomröstningen och det blir brexit. Då kan ha bli förlåten.

Byktvätt är i vilket fall som helst att vänta i regeringspartiet Tory. Eller som företagaren Geoff Ford konstaterar:

- Hoppas både Cameron och finansminister Osborne stiger åt sidan och gärna så fort som möjligt.

Bägge talar varmt för att stanna kvar i EU. Det gör också Geoff Ford.

”Singla-slant-väljare"

Kate en kvinna i trettioårsåldern kommer från västra Midland, där finns de ivrigaste brexitanhängarna. Men hon har ännu inte bestämt sig.

- Jag vet inte, jag är inte insatt men jag tänker nog rösta, kanske singlar jag slant.

Kate är inte ensam. Jag har träffat många osäkra väljare och merparten av dem uppger att de bestämmer sig dagarna före valet eller på valdagen.

Kampanjlägrens slutspurt kan avgöra Storbritanniens framtid.

Många röstar i blindo

Jag förstår Kates ångest – det inget lätt val.

För ingen vet vad brexit skulle innebära. Efter folkomröstningen inleds skilsmässoförhandlingarna och de stakar ut Storbritanniens framtid utan EU.

- Hur ska jag kunna veta vad som är sant, frågar sig Kate.

Inte lätt att bilda en uppfattning utgående från en valrörelse där prognoser och fabricerad statistik är allt annat än bristvara.

- Jag är ung, när jag röstar tänker jag inte två år framåt, utan tio eller mer, säger Kate.

Tänk om Leave-kampanjen har rätt, tänk om britterna efter en uppslitande skilsmässa blir lyckligare och starkare – kanske även EU mår bättre utan klassens storväxta bråkstake?

Det lär ta år innan vi får ett svar på den frågan.

Men på midsommaraftonens morgon, då vet vi om det var känsla eller fakta som vann EU-folkomröstningen i Storbritannien.