Sebastian Bergholms klädtips: Lämna shortsen hemma i sommar!

Det finns inget mer avtändande än en man i shorts. Det här är den största insikt jag gjort på stilfronten någonsin. Men det krävde många år av mognad för att nå dit.

Sommaren är nästan här och med den shortsklädda män. Sådan har också jag varit i hela mitt liv. Jag har klätt mig som en förvuxen tonåring, bekvämligheten först. Att klä sig bekvämt betyder att sätta sig själv först, utan hänsyn till hur man ter sig i offentligheten.

Det framstår kanske som något eftersträvansvärt att också tillsammans med andra kunna ”komma som man är”, vara sig själv också i hur man klär sig. Man skyler kroppen med något, och det är bra med det.

Min vän från Sverige besökte en gång Finland en het sommardag och vi gick till stranden för att dricka öl. Han vägrade bära shorts, påpekade att det är ovärdigt. Han låg där i sina jeans.

Jag fäste ingen större uppmärksamhet vid det den gången, men i år – tio år senare – slog hans ord ner i mig med en enorm kraft.

Jag som sedan tonåren klätt mig i bandskjorta o shorts/påsiga byxor sorterade bestämt mina t-skjortor och shorts upp i skåpet och begav mig till butiken för att uppdatera min garderob.

Då de heta dagarna i maj kom och också då jag besökte en prålig schweizisk stad klädde jag mig bestämt med estetiken som första kompass, bekvämlighet och värme var bara ett sekundärt värde och praktiskt hinder.

Jag var mycket nöjd med det här av många anledningar.

Jag upplevde bland annat en högre grad av europeiskhet än tidigare där stil har en viktig roll och där form och innehåll rent filosofiskt hänger samman – ja det var rentav ett antik filosofiskt samband som jag nu inser att det handlar om.

Att inte bära shorts innebär också att man inte behöver ta ställning till vissa objektivt osköna delar av ens kropp – benen. De är ofta vita, ärriga, och dessutom sitter strumpor för det mesta på dem. Det finns helt enkelt inte ett snyggt par strumpor, också om tennisstrumpor är lågvattenmärket. Med långbyxor slipper man alla de här problemen. Än sen om det är lite varmt.

Ibland besöker jag gästhamnar och slås av det paradoxala i att män med fina båtar ibland envisas med att bära shorts som inte alls passar in i deras övriga stil. Jag tror att man gör det för att visa upp en lite slapp sida av sig själv, att man är på semester. Det enda som är slappt i sådana fall är omdömet.

För att checka att jag inte helt enkelt har ramlat in i ett träsk av elitism, klassförakt etcetera så har jag ställt mig frågan om countrysångaren Johnny Cash någonsin offentligt skulle bära shorts. Jag är nästan säker på att han inte skulle det. Han meddelade ju att han bär svarta kläder så länge som världen inte ger honom anledning att bära något glättigare.

Countrysångaren Johnny Cash var en enkel pojke från den amerikanska södern, välmenande och solidarisk. Att tänka sig att vindtygsjacka och foppatofflor skulle vara något symptomatiskt för säg arbetarklassen eller landsbygden är en fördom. Det är snarare medelklassen som börjat klä sig ”praktiskt” – dvs koncentrerad på sin egen livshistoria och njutning och mer och mer ointresserad av hänsyn och andra människor och deras tankar.

Västerlandets kanske största filosof, Immanuel Kant, lär ha sagt att "det är bättre att vara en modefjant än bara en fjant". Det är möjligt att det är en skröna men det är sant ändå.

Medelklassen, som jag också tillhör, och vår koncentration på konsumtion och egen njutning tar form i shortsvalet. Genom att klä sig uppmärksamt tänker jag mig, sedan en dryg månad tillbaka, att man kan lära sig att uppmärksamma också andra mellanmänskliga saker.

Man kanske tänker sig att mode och stil alltid handlar om att försöka framhäva sig själv, att det är ytligt. Ibland är det helt tvärtom – det kan handla om att inte framhäva vissa delar av sig själv, delar som ingen vinner på att se. Och att beakta andra.

Den här kolumnen fokuserar på mäns klädel, jag är medveten om det. Så alla män, lämna shortsen hemma i sommar. Den kortärmade skjortan också på samma gång. För värdighetens, medmänsklighetens och estetikens skull.