Finlands minsta stad med stora utmaningar

Ekonomi, tomma hus och en skev ålderstruktur är utmaningar som Kaskö kämpar med. Politikerna och invånarna hoppas och tror på bättre tider.

Kaskö är Finlands minsta stad. Inne i stadskärnan finns flera vackra trähus med anor på över 200 år. Några av husens fasader har tappat lite färg och används numera som semesterbostäder när husägarna flyttat till andra orter i jakt på arbete.

"Vi får skylla oss själva"

Under början av millennieskiftet blomstrade Kaskös ekonomi. Skatten var låg och staden övervägde till och med att slopa dagvårdsavgiften. Sen hände det som inte fick hända. Metsä botnia, stadens största företag, lade ner sin verksamhet 2009. Många blev arbetslösa och stadens ekonomi föll från toppen till botten. Spolar vi bandet framåt i tiden fram till i dag har stadens befolkning krympt med ca 30 procent sedan Metsä botnias fall och ekonomin har ännu inte återhämtat sig.

- Egentligen får man väl säga att vi får skylla oss själva. Vi hade det bra ekonomiskt under Metsä botnia-tiden, men vi förstod inte att ta hand om pengarna på ett klokt sätt. Vi använde i princip allt vi fick in, säger Carl-Gustav Mangs, stadsstyrelsens ordförande.

- Det är oroväckande med ekonomin. Den största orsaken till den dåliga ekonomin är specialsjukvårdens kostnader, säger Mirja Högstrand, stadsfullmäktigeledamot i Kaskö.

2014 såg det ut som om det skulle bli ljusare tider i Kaskö efter att man genomfört ett hårt sparpaket. De ljusa tiderna varade inte länge. I början av juni inledde Kaskö stad samarbetsförhandlingar igen. Med förhandlingarna eftersträvar man att minska antalet årsverken med fem. Det kan även bli aktuellt med permitteringar.

Allt äldre invånare

Det är inte bara ekonomin som är en utmaning för Kaskö stad. Ålderstrukturen ställer till med problem. Invånarna blir allt äldre och många som köper hus i staden är pensionärer. Det innebär att vårdkostnaderna kommer att stiga ytterligare med tiden.

För att locka flera unga till staden behövs fler arbetsplatser.

- Människor har blivit vana med att pendla till jobbet. Vi har Kasköbor som pendlar varje dag till Vasa. Alla kanske inte har någon skillnad om man pendlar tio kilometer eller hundra kilometer. Huvudsaken är att man har jobb, säger Mangs.

- Vi måste få en ändring så att de som pendlar hitåt också vill flytta hit, säger Högstrand.

Många som har valt att lämna Kaskö för att jobba på annan ort har ändå valt att ha behålla sina gamla hus. Husen använder de som semesterbostäder. Det innebär att många hus i staden står tomma stora delar av året.

Hopp finns det alltid

Trots att skutan Kaskö för tillfället är tungrodd har politikerna inte kastat in handduken. Än finns det hopp.

- Hoppet är det sista man tappar. Vi jobbar hela tiden på att få till en svängning och det tror vi på. Skulle vi inte tro på det skulle vi ha slutat jobba, säger Mangs.

Längs Rådhusgatan i Kaskö har Anne Bärnlund en liten hantverksaffär i samma trähus som hon bor i tillsammans med sin man Kyösti Bärnlund. Makarna säger att man känner av det ekonomiska läget i Kaskö.

- Man skulle ljuga om man skulle säga att man inte känner av det, men det är väl likadant i hela Finland. Jag tänker på barn och åldringar. Vi andra kanske klarar oss, men jag önskar att också de skulle få ha det bra, säger Anne Bärnlund.

- Det har blivit mindre rörelse i staden sedan Metsäbotnia, säger Kyösti Bärnlund.

De har inte heller tappat hoppet om bättre tider för Kaskö.

- Det måste ordna sig. Vi har haft svåra tider förut och lyckats gå vidare. Det kommer en ny dag imorgon, en ny vecka en ny månad och budgeterna kommer och går.

Kyösti Bärnlund säger att man borde ha slagit ihop Kaskö med de närbelägna strandkommunerna för längesedan.

- Vi borde höra till Närpes. Närpes är bra, säger Kyösti Bärnlund.