På spaning efter kiselalger
Särkjärvibäcken mellan Tessjö och Strömfors är ett vattendrag som mår bra i Östnyland. En stor mängd kiselalger i vattnet skvallrar om ett välfungerande ekosystem.
När man hör ordet alg associerar man kanske direkt till sommarens gissel, det vill säga blågröna alger. En alg som däremot gynnar vattendragen är kiselalgerna.
– Kiselalger är encelliga alger och en stor organismgrupp. Man har uppskattat att det finns ungefär 100 000 arter i världen.
Det säger geografen Simon Strömgård som skrivit sin pro gradu om kiselalger. Han har undersökt mångfalden bland kiselalger i tio rinnande vattendrag i södra Finland.
Kiselalger lever i alla miljöer där det finns vatten, och de kan också förekomma i fuktiga miljöer.
– De är mycket viktiga för ekosystemen. I världshaven producerar kiselalgerna 45 procent av allt syre när de fotosyntetiserar.
Vattendrag i Östnyland på medelnivå
I sin forskning kom Simon Strömgård fram till att vattendrag som inte påverkas så mycket av människan har en aningen högre mångfald av olika kiselalger. De vattendrag som rinner genom jordbruksområden har däremot en lägre artdiversitet.
– Speciellt Särkjärvibäcken mellan Tessjö och Strömfors uppvisar en mycket hög artdiversitet av kiselalger. Av totalt 153 alger som jag hittade i hela materialet fanns nästan hälften där. Det var ett inressant resultat.
Träskesbäcken i Stensböle. Lappträsk å, Vähäjoki i närheten av Monby i Askola, en bäck som rinner genom Hindhår i Borgå samt Mosskärrsbäcken i Kullo hörde också till vattendragen som han undersökte.
– De har alla en artdiversitet som ligger på medelnivå. Det är inte så dåligt.
Den lägsta diversiteten fanns i Vik i Helsingfors.
Buskar vid åkerkanten är bra
En hög artdiversitet av kiselalger kan fungera som en slags buffert. Ifall någonting skulle hända i vattendraget kan alltid en del av algerna överleva och sedan föröka sig.
Vid vattendrag med låg förekomst av kiselalger lönar det sig att gå igenom markanvändningen i området och eventuellt fundera på att vidta åtgärder.
– Det har visat sig att växtlighet vid vattendragen ökar artdiversiteten, och därför är det bra att låta buskar och träd växa vid bäckar och åar.
Att rensa vattengranen är däremot ingen långsiktig lösning, enligt Simon Strömgård.