En grotta för den äventyrslystna i Liljendal

Bombergsgrottan i Eskilom i Liljendal, Lovisa, är en mytomspunnen plats som inte många känner till. Under inbördeskriget sägs männen i trakten ha gömt sig i de trånga grottgångarna, som inte passar för personer med cellskräck.

Ett stenkast från Mickelspiltomvägen i Eskilom finns en grotta. Från vägen ser man bara en rostig skylt med texten Fridlyst, men för övrigt är det svårt att veta att man befinner sig alldeles nära Bombergsgrottan.

Vid första anblicken ser man bara ett stort hål skymta mellan stenarna. Men när man går närmare märker man att det faktiskt ser ut att vara en större hålighet under berget.

Bengt Wahlroos bor i närheten av Bombergsgrottan och han berättar att det finns en del skrönor och sägner om grottan, men inte särskilt mycket riktig information. Det är i varje fall frågan om en formation från istiden, och grottan är fridlyst sedan 1924. Hur stor grottan är, är däremot omtvistat.

– En del säger att den går ända till Lappträsk medan andra säger att det är frågan om 15 meter in under berget, vilket säkert är mer trovärdigt.

Wahlroos har själv varit nere i grottan för 10 år sen, trots att han lider av cellskräck. Särskilt mysig är grottan inte, och hålet ser minst sagt oinbjudande ut.

– Det är lågt i tak och man måste krypta på alla fyra för att komma framåt. Handskar, knäskydd och ficklampor måste man också ha. Och min cellskräck är inte till fördel.

Skrönor och legender

Bombergsgrottan ligger i skymundan men trots det hittar en del grottentusiaster till stället för att undersöka bergets håligheter.

Namnet har Bombergsgrottan fått efter själva berget, som heter Bomberget. Grottan förgrenar sig men så vitt man vet finns det bara en utgång, så vart man hamnar om man väljer den andra tunneln är oklart.

Det finns en del legender om grottan och det sägs att männen under inbördeskriget 1918 gömde sig i grottan.

– Men jag tror egentligen att de gömde sig i skogen. Det finns bara en utgång i grottan så man är ju instängd. Man borde ha flera utgångar, som en räv.

Om man är tillräckligt modig och kryper längre fram kommer man till ett större utrymme i grottan där man kan stå upprätt.

– Men jag vågar inte säga att jag varit så modig att jag vågat mig så långt in, säger Wahlroos.

Nu tar han sig ändå ner en bit i grottan. Iförd knäskydd, handskar och pannlampa kravlar han sig ner i grottan. Öppningen är trång och sluttar ganska brant.

– Här är mörkt och vått, usch!

Stendamm och mörker

Det är inget gemytligt ställe att vara på, och Wahlroos kravlar sig snabbt upp ur grottan. Också Yle Östnylands reporter krälar ner i det mörka gapet, för man måste ju ta chansen att titta in i en riktig grotta.

Från taket rinner det vatten och kalla, slemmiga vattendroppar droppar nerför nacken. Det första man stöter på är ett präktigt spindelnät och framför en väntar stora stenblock. Grottan kröker åt höger men det är mörkt och rått och lockar inte reportern att fortsätta.

Kylan slår emot en som en hård vägg och en lukt av gammalt damm och sarkofag är påtaglig. Undrar om här bor några fladdermöss?

För den äventyrslystne är Bombergsgrottan ett utmärkt utflyktsmål, bara man tar med sig den rätta utrustningen. Om man inte gillar trånga, kalla platser är bärskogen säkert ett bättre alternativ.