Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Raseborg ångrar sig och tar fallet Nieminen-Räntilä till HFD

Från 2016
Uppdaterad 04.07.2016 18:35.
Ett papper, ett utlåtande av stadens revisor i ett komplicerat rättsfall.
Bildtext Revisorns utlåtande innehåller allvarlig information. Tove Lindström-Koli skriver att politikerna kan bli personligt ansvariga om staden förlorar pengar på grund av fallet.
Bild: Yle/Pia Santonen

Raseborgs stadsstyrelse har ändrat sig i fallet Eila Nieminen-Räntilä. Staden ska trots allt föra ärendet vidare till Högsta förvaltningsdomstolen.

Stadsstyrelsen hade den 4 juli ett extra möte för att ta ett nytt, motsatt beslut i frågan som gäller den tidigare utvecklingsplaneraren Eila Nieminen-Räntiläs tjänsteförhållande.

Raseborgs beslut i juni: Inte till HFD

Frågan har bollats i olika rättsinstanser i flera år. Nieminen-Räntilä fick nyss rätt i Helsingfors förvaltningsdomstol och stadsstyrelsen i Raseborg behandlade sedan ärendet på sitt möte den 22 juni. Då beslöt styrelsen att inte föra ärendet vidare till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Beslutet i juni kom till efter en ytterst jämn omröstning (5-4).

Bland annat stadsdirektör Tom Simola och stadsstyrelsens ordförande Anders Walls (SFP) ansåg då att ärendet borde ha gått vidare till HFD.

Raseborgs beslut i juli: HFD bör pröva fallet

Efter styrelsemötet har stadens revisor gett ett utlåtande. Staden ansåg därför att det fanns orsak att granska fallet en gång till.

Enligt utlåtandet måste styrelsen bevaka stadens intresse och jobba för att "minimera den (ekonomiska) skada som kan uppstå för staden. Ett led i den processen är att låta pröva ärendet i högsta instans".

I revisorns utlåtande sägs också att styrelsen inte har rätt att fatta beslut som skulle betyda en risk för kostnader för staden, om det fortfarande finns andra alternativ.

De kostnader som revisorn syftar på består främst av Nieminen-Räntiläs lön som hon har rätt att kräva tillbaka efter beslutet i Helsingfors förvaltningsdomstol. Hon blev utan lön under ett par års tid då varken Ingå eller Raseborg ansåg att hon var anställd hos dem.

Den som är med om att fatta ett dylikt beslut kan, ifall fullmäktige så besluter, bli personligt ansvariga för detta.

― Utdrag ur revisorns utlåtande i fallet Nieminen-Räntilä

Revisorn konstaterar också att ärendet kan bli en "ansvarsfråga ur revisionssynvinkel".

Avslutningsvis konstateras att fullmäktige kan besluta att ledamöterna som varit med och fattat beslutet om att föra eller inte föra ärendet vidare till HFD kan bli personligt ansvariga för följderna.

Utlåtandet är underteckat av Tove LIndström-Koli på revisionsbyrån BDO Bolagsrevision.

Omröstning också den här gången

Också den här gången var styrelsen tvungen att rösta. Omröstningen slutade 7-2. De som röstade för att gå vidare med fallet var SFP:arna Anders Walls, Ann-Katrin Bender, Kerstin Ilander, Henrik Lindholm, Mikael Nyberg samt de Grönas Marko Reinikainen och SDP:s Per-Erik Holmberg.

Mikael Borgman (SFP) som kom med förslaget att inte ändra stadsstyrelsens tidigare beslut röstade för att avsluta rättsprocessen tillsammans med Roger Hafström (Saml). De meddelande också sin avvikande åsikt efter beslutet.

Kukka-Maaria Luukkonen (SDP) lade ner sin röst.

Processen fortsätter nu så att koncernjurist Patricia Rehn gör upp besvärsskriften till Högsta förvaltningsdomstolen. Hon har haft en central roll i fallet under hela processen.

Prejudikat önskas

Också kommunarbetsgivarna anser enligt Raseborgs stad att det skulle vara ytterst ovanligt om en kommun inte förde ärendet till HFD.

Staden säger sig nu önska ett principbeslut, ett prejudikat, så det blir klart hur man kan och inte kan förfara när verksamheterna ändrar och anställda flyttas till andra uppgifter.

En vit träbyggnad, skylten "Landsbygdsförvaltning Maaseutuhallinto" till höger, svart text på vit botten. Ett grönt lövträd.
Bildtext Raseborg ville flytta en del av Nieminen-Räntiläs uppgifter till landsbygdsförvaltningen. Värdkommunen för den, Ingå, ansåg att hon inte blev anställd hos dem. Landsbygdsförvaltningen finns i Västankvarn i Ingå.
Bild: Yle/Pia Santonen

- Staden framhåller att detta inte i första hand är en tvist mellan staden och Nieminen-Räntilä, utan ärendet handlar om hur olika parter ska förfara när det handlar om överlåtelse av rörelse. Därför är det viktigt att HFD prövar ärendet, motiverar Tom Simola.

Flytta eller inte flytta

Raseborg ville för några år sedan flytta en del av Nieminen-Räntiläs uppgifter till landsbygdsförvaltningen. Ingå hade blivit värdkommun för landsbygdsförvaltningen som placerades i Västankvarn. Ingå kommun ansåg att Nieminen-Räntilä aldrig blev anställd hos dem. Resultatet blev att Nieminen-Räntilä inte fick någon lön alls då ingendera kommunen ansåg sig vara hennes arbetsgivare.

Förvaltningsdomstolen ansåg att Raseborg inte hade rätt att dra in den tjänst som Nieminen-Räntilä hade i Raseborg.

Nieminen-Räntilä har under processens gång hunnit uppnå den övre pensionsåldern 68 år och hon har gått i pension.