Filmrecension: Tanna - Romeo och Julia på Vanuatu

Två unga mänskor som inte får gifta sig med varandra. Två stammar i strid. Går kärleken före allt?

Den lilla ön Tanna hör till ögruppen Vanuatu ute i Stilla Havet och ser ut som ett paradis. Här hittar man enorma, djupgröna skogar, orörda stränder, klart vatten och en aktiv vulkan som nattetid sprutar ut ett regn av eldgnistor.

Här lever Yakel-stammen ett stillsamt, traditionellt liv enligt ”kastom” ett system av lagar, seder, sånger, danser och en patriarkal, social struktur.

Tanna är också namnet på den fiktionsfilm som skildrar en verklig händelse från ön år 1987.

Förbjuden kärlek

Vi möter Wawa (Marie Wawa), en ung kvinna som bor tillsammans med sina föräldrar och sin livliga lillasyster Selin (Marceline Rofit). De lever i ett samhälle där alla känner alla, på ett positivt sätt. Alla är införstådda i de gemensamma reglerna och traditionerna. Håller man sig till dem är alla trygga.

Trots att äktenskap är nåt som bestäms av de äldre, har Wawa i hemlighet förälskat sig i hövdingens stiliga sonson Dain (Mungau Dain) och kärleken är besvarad. De träffas i smyg ända tills lillasyster Selin en dag råkar få syn på dem. Wawa tvingar sin syster till tystnad.

De mörka molnen börjar hopa sig

Lillasystern är ändå ett litet problem. Wawa och Dains chanser att få gifta sig med varandra krymper kraftigt då deras stam hamnar i strid med en angränsande stam. Under fredförhandlingarna lovar hövdingen för Yakel att gifta bort Wawa till en man ur den andra stammen.

Arrangerade äktenskap är nämligen fortfarande en stark tradition.

Men starka är också Wawa och Dain som inte går med på det här arrangemanget. De flyr och blir jagade av upprörda mänskor från båda stammarna.

Filmen väcker två intressanta frågor. Kan två mänskors kärlek till varandra berättiga dem att äventyra de andras liv? Och måste man alltid hålla fast vid gamla traditioner eller kan man också tänka om?

Verklighetsbakgrund

Tanna är baserad på verkliga händelser. Händelser som man fortfarande talar och sjunger om på ön. När de australiensiska dokumentärfilmsregissörerna Bentley Dean och Martin Butler hörde om den insåg de att de hade en film.

Ingendera av dem hade gjort en fiktiv film tidigare och de tillbringade flere månader på Tanna för att lära känna mänskorna och utveckla filmens handling tillsammans med dem.

Amatörer i rollerna

Det som kunde ha blivit styvt och stelt blev enormt imponerande. Skådespelarna i filmen är nämligen otroligt närvarande och naturliga.

Det är fråga om lokala mänskor som innan Dean och Butler kom till ön aldrig sett en film eller stått framför en kamera. Ändå spelar de med en sådan naturlighet att man inte kan låta bli att imponeras.

För att inte tala om det vackra fotot som gör naturen till en del av filmens handling.