Vem behöver spioner 2016?
Under Kalla kriget spionerade stormakterna på varandra. Idag avvärjer underrättelseverksamheten terroristattacker med hjälp av modern teknologi. Har den tekniska utvecklingen gjort de klassiska spionerna överflödiga och reducerat dem till marginella figurer inom populärkulturen?
Statens uppgift är att säkra medborgarnas trygghet. Traditionell underrättelseverksamhet och renodlat spioneri har sett till att eventuella attacker mot nationen och dess medborgare har kunnat avvärjas i tid.
I den senaste James Bond-filmen påstår ändå den nytillträdde chefen för Center for National Security, Max Denbigh att spionernas tid är förbi, eftersom elektronisk bevakning och avlyssning har gjort de klassiska spionerna överflödiga.
James Bond kan pensionera sig, antyder skådespelaren Andrew Scott och serverar ett djävulskt leende.
Men har spionerna verkligen blivit överflödiga eller finns det ännu en värld att rädda?
Pengar och ideologi
I boken Spione und Nachrichtenhändler (2016) skriver författarna Helmut Müller-Enbergs och Armin Wagner om verklighetens spioner som skiljer sig milsvitt från filmdukens superhjältar. De presenterar en samling män som under 1900-talets senare hälft förhöll sig ytters pragmatiskt och oglamoröst till sitt jobb.
Spionverksamheten innebar för många en ekonomisk transaktion där man i utbyte mot hemligstämplat material fick pengar eller annan ekonomisk nytta. Men pengar var ingalunda den enda drivande kraften, skriver de tyska författarna. Många spioner drevs av ideologiska skäl och ett hat mot t.ex. kommunismen.
Grå effektiva män
Helmut Müller-Enbergs och Armin Wagners bok avdramatiserar bilden av spionen som kan slåss och skjuta. Istället växer bilden fram av en yrkeskår som saknar glamour och som sällan står i rampljuset. Det handlar om tysta, effektiva och inte sällan förbittrade män, just sådana som John le Carré är så otroligt bra på att fånga i sina böcker.
Verklighetens spioner utför sitt jobb. De syns inte, för som Helmut Müller-Enbergs och Armin Wagner skriver:
Spionage är den tidpunkt som infaller mellan och under krigen och som även kallas internationell politik.
Enligt Helmut Müller-Enbergs och Armin Wagners breda definition blir spionaget något som varje nation ägnar sig åt för att avvärja IT-attacker, terror och annan form av kriminalitet. Det skulle med andra ord vara naivt att tro att spionernas tid är över, även om avlyssningsskandaler och misslyckade avvärjningar av terrorattacker naggat spionernas rykte i kanterna som tillförlitliga och kompetenta förkämpar för ett tryggt samhälle.
Dagens spioner
Helmut Müller-Enbergs och Armin Wagners porträtt av spionen som girig eller ideologiskt oantastlig enstöring tillhör det förflutna och avspeglar Kalla krigets dagar. Dagens spioner håller inte längre till i gränsstäder som Helsingfors eller Wien, utan har via internet gjort hela världen till sin tummelplats. De behöver varken inresepapper eller pengar när de utför sina attacker för att stjäla värdefull information av företag och länder.
Mycket är sig ändå likt. Det handlar fortfarande om en katt-och-råtta-lek även om gränderna har bytts ut mot krypterade mötesplatser på nätet och den ideologiska kampen allt oftare fått ge vika för rent finansiella motiv.
Onda och goda
En indelning i goda och onda spioner hittar man endast i dåliga spionromaner. I John le Carrés spionklassiker Spionen som kom in från kylan hänvisas till spionlagen som säger att det endast är resultatet som räknas och att man inte kan lita på någon.
Detta konstaterande stämmer förmodligen bättre än någonsin och kan vara värt att hålla i minnet när vi riktar våra misstankar mot kinesiska nätspioner, samtidigt som vi ogenerat efterlämnar digitala spår och inbillar oss att den nationella säkerhetsmyndigheten NSA bara intresserar sig för elektroniska spår som varslar om verkliga hot.
I säsongens sista Böcker i bersån samtalar Johanna Grönqvist, Hans Johansson och Petter Lindberg om aktuella spionromaner, filmer och John le Carrés spionklassiker Spionen som kom in från kylan. Övriga böcker som avhandlas är Tore Prysers Kvinnliga spioner, Lee Childs Tvinga Mig, Anders Jallais Vetenskapsmannen och Kim Hyun Hees Mitt hjärta gråter.
' /%3E%3C/svg%3E)
