Yle Sporten rankar: Finlands tio största medaljhopp i friidrotts-EM

Det finns ett antal blåvita kandidater till prispallen under friidrotts-EM i Amsterdam. Toppnamnen är bekanta för de flesta, men flera av de övriga saknar tillsvidare större meriter.

Yle Sporten begärde referatduon Leif Lampenius och Danny Lindqvist att göra upp varsin topp-10-lista med de mest sannolika finländska medaljörerna i EM.

Nummer ett på respektive lista tilldelades 10 poäng, följande 9, och så vidare. Nedan följer de tio mest troliga medaljörerna i Amsterdam, kryddat med Lampenius och Lindqvists motiveringar.

1. Antti Ruuskanen, spjut (20 poäng)
”Regerande mästare, numera en stortävlingsmänniska av rang. Risken att det blåser motvind är stor – och ingen behärskar det så bra som Ruuskanen. Han vet precis hur man ska göra. Om det är motvind i finalen finns det bara en guldkandidat – vem vet var Thomas Röhlers höga bågar hamnar då. Och inget tyder på att Ruuskanens form inte skulle vara stigande, en fantastisk idrottsman som växt år för år. Känns ruskigt bra.”

2. David Söderberg, slägga (18 poäng)
”Ser ut som den allra säkraste finländska friidrottaren för tillfället. Har en fantastisk teknik, är lugn och kapabel att kasta långt direkt. Känns som ett mycket starkt kort. Resultatnivån i slägga har ju dalat och orsaken vet vi alla: antidopningsarbetet. Det gynnar givetvis David. Paweł Fajdek är i en klass för sig, men efter det krävs troligen 78 meter till medalj – och det har David mycket, mycket goda chanser till.”

3. Nooralotta Neziri (15 poäng)
”I Lapinlahti såg man det man hade gått och hoppats på i många år: hon hade full kontroll, kom aktivt och snabbt ner från häcken, och klarade av att utöka farten under loppets gång. Det här är ingen tillfällighet, det är ett treårsprojekt som nu bär frukt. Man har drömt om det, men tvivlat – men nu har det där jättesteget tekniskt kommit, och då går det fort. Hon var ju överlägsen Susanna Kallur tekniskt i Kuortane. Ett stort utropstecken. Hur mycket hon ännu kan förbättra är en annan sak, men om det blir ens fem hundradelar (från personbästat 12,81) är medaljen nära.”

3. Tero Pitkämäki, spjut (15 poäng)
”Är ju egentligen Finlands bästa friidrottare och kommer att vara den starkaste medaljkandidaten i OS, där han definitivt kommer att vara bättre. Men nu ligger han lite efter i tidtabellen. Å andra sidan har han en himla förmåga att få till ett bra kast i vilken omgång som helst. När han nu säger att han måste få bitarna att falla på plats i tekniken – så vet man att han om någon också får det. En yrkesman, ett fullblodsproffs.”

5. Sandra Eriksson, 3000 meter hinder (12 poäng)
”Grundkapaciteten finns där och om inte allergiproblemen varit så allvarliga skulle hon sannolikt ligga högre upp på listan. Nu måste man vara realist, men vi vet ju alla vad hon kan. Om självförtroendet hållit, och om pollenbekymren inte stör, är hon väldigt stark. Hon har det som krävs. Det är förstås inte optimalt att de viktigaste träningsveckorna präglats av problem, men hon får å andra sidan slå ur underläge – och det kanske passar helt bra. Vi hoppas på regn!”

6. Oskari Mörö, 400 meter häck (9 poäng)
”I Zürich var finalplatsen en sensation – nu är det väntevärdet. Den prestationen gör också att förtroendet för Oskari är högre, kan man en gång så kan man fler. Formen har sett fin ut på sistone och han var fruktansvärt bra i Paavo Nurmi Games och slog till exempel Rasmus Mägi och Patryk Dobek, som har den kanske högsta kapaciteten av alla vid sidan om Kariem Hussein. Grenen är vidöppen och 48,70-49,00 kan ge medalj.”

7. Minna Nikkanen, stav (7 poäng)
”Man tycker inte det skett så värst stora saker i utvecklingen, men ändå har hon gått framåt, hur märkligt det än låter. Hon känns stabil och är den säkrare av våra två stavdamer. Hon har 470-kapacitet och det kan räcka långt. Allting känns så förtroendeingivande, tänk att hennes hopp blivit så vackra. Det har tagit många år, men nu är hon där.”

8. Linda Sandblom, höjd (6 poäng)
”Ett stort glädjeämne i år. Har gjort jättestora framsteg och ser framför allt väldigt stark ut, och så bestämd i ansatslöpningen. Man ser tydligt att hon känner vad hon kan, och vad roligt det är att prestera på en ny nivå. Hon kan dessutom tävla nästan helt utan press – hon vet att många tror på henne, men samtidigt att ingen väntar sig några vansinnesresultat. Den största pressen kommer antagligen från henne själv. Hon kan bara njuta. En stor del av Europaeliten har haft jobbiga säsonger och antalet rivningar på lägre höjder spelar en oerhörd roll – och det gynnar en jättesäker Linda.”

9. Henri Väyrynen, längd (4 poäng)
”Om vi har en idrottare som ligger fyra i deltagarstatistiken kan vi väl inte låta bli att ha honom med. Såklart skulle det vara önskvärt att han hade fler tävlingar på hög nivå än bara 807 i januari, men han har bevisat prestationsförmågan finns. Och dessutom har förhållandena i Finland tidvis varit rent eländiga, vilket i och för sig också gäller andra delar av Europa. Herrlängden kommer att bli ett nervpiller där det inte behövs några monstruösa resultat för medalj, 810-814 räcker troligen.”

10. Wilma Murto, stav (3 poäng)
”Man ska ju egentligen inte ha några förväntningar på Wilma, men de enorma basresurserna gör ju henne grymt intressant. Om hon får hoppningen att stämma ens minsta lilla – vilket är ett stort om – så kan vad som helst hända. Hon har 480 i kroppen, men kan lika väl bli utan resultat i kvalet. Av alla Finlands superjuniorer är hon den allra största, och också det största stavlöftet i hela Europa. En ofantlig potential, men vi ska också minnas att hon nyss fyllt 18 år”

Trestegshopparen Kristiina Mäkelä fick poäng men hamnade utanför listan. Även långdistanslöparen Johanna Peiponens namn diskuterades.