"Vi har kämpat mot vassen i åratal" - nu backar myndigheter Natura 2000

Att bevara naturområden i sitt ursprungsskick var lättare sagt än gjort. Nu backar myndigheterna och gör upp åtgärdsplaner för vissa områden – medan andra fortsätter att förfalla.

Syftet med miljöskyddet var att unika naturområden skulle bevaras från åverkan. Tiden har utvisat att skyddsplanerna ställvis måste kunna modifieras, vilket snart görs med EU-pengar på Storsand i Monäs.

- Ända sedan det först blev aktuellt på 60-talet och sedan när området fredades 1991 var tanken att stranden skulle bevaras öppen, utan växtlighet. Det som har hänt är att vassen tagit över, beklagar sig lokalpolitikern Greta Näs (SFP) som länge följt utvecklingen i området.

I dag växer buskagen längs strandkanten medan sanddynerna år för år blir mer och mer intäckta av grästorvor. Förr var den 2,5 kilometer långa beachen en av de vackraste stränderna längs västkusten.

Sedan åtgärdsförbudet trädde i kraft har igenväxningen tilltagit.

- Man når inte stranden utan att gå genom vass och gyttja och det är inte ändamålsenligt. Jag förstår syftet att man ville skydda stranden, men så här var det inte tänkt.

Byborna har år för år sett hur strandlivet minskat. För att återfå ett funktionellt rekreationsområde för allmänheten har flera lokala initiativ till åtgärder gjorts.

Vi stöder alla initiativ i stadsstyrelsen om att få önskemål om åtgärder

― Greta Näs

- Vi har i flera repriser föreslagit att mot ersättning röja upp stranden och ta bort sly och buskar. Men myndigheterna har aldrig gett något svar, säger Näs.

Nästa år ska lien gå

Nu har ändå miljömyndigheterna insett att skyddsåtgärderna på vissa platser är oändamålsenliga. Tack vare EU-projektet "Eld och ljus" fick Forststyrelsen loss finansiering för ett åtgärdsprogram för strandområdet.

- Avsikten är att öka öppenheten och de öppna sandområdena. Det görs genom borttagning av vass och träd från de gråa och vita sanddynerna, säger Lena Wargén som är skyddsbiolog på Forststyrelsen.

De har redan kommit långt med planeringen och klara skisser för projektet finns. Men igenväxningen har gått så långt att inte heller röjningen är gjord i en handvändning.

- Vassborttagningen kräver att den upprepas minst tre gånger under projektet, och får vi byråkratin i ordning kan det senast påbörjas nästa år, säger Wargén.

Grannbyn inne i vassen

Wargén är nöjd över att det funnits EU-pengar för åtgärderna och hävdar att det är möjligt att åtgärda stranden utan att något av det unika växt- eller djurlivet påverkas negativt. Varje fall är ändå unikt och myndigheterna måste alltid göra en bedömning av hur och om man kan återställa området.

Miljöskydd innebär inte att man låter allt förfalla, utan att man önskar bevara naturen.

― Mikael Sandin

Både på Forststyrelsen och NTM-centralen i Österbotten är man medvetna om att det finns skyddsområden som inte helt utfallit enligt ursprungsplanen. I Monäs grannby Vexala finns ett skogsområde som skyddats för att bevara de unika biotoperna på platsen.

Men Mikael Sandin, som följt utvecklingen sedan fredandet, anser att skyddet varit till mer skada än nytta.

- Man ser nu att de skyddade områdena inte längre har samma biotop som den som ursprungligen skyddades. Nu växer allt igen. Det krävs kontinuerlig skötsel, för att markerna ska hållas i det skick de fredades i, säger Mikael Sandin.

Den skyddade viken har helt växt in i vass, vilket enligt Sandin försvårat tillvaron för sjöfåglar och möjliggör för rovdjuren att ta ungarna under våren.

När han förevisar den igenväxta skogsdungen som fredats från all avverkning och gallring sickssackar han mellan vindfällen och sammanväxta granar.

- Det är ju tänkt att vindfällena på sikt förmultnar och i de döda träden ser man ju att fåglar häckat. Men någon vidare nationalekonomi är det här inte, säger Sandin.

I Vexala by har det funnits intresse att hjälpa naturen på traven. I tiderna höll boskap områdena fria från vegetation. Men nu behövs en mänsklig hand - eller ordentliga maskiner - för att åtgärda de tio meter höga alarna som sprider sig.

Mikael Sandin har sett klausulen att miljömyndigheterna ger ortsborna möjligheten att själva göra upp en åtgärdsplan, om skyddet visar sig vara destruktivt.

- Finns det statliga pengar att återställa området, vore det intressant. Nu växer det varje dag och förmultnar och ruttnar snart, så åtgärdsbehovet blir bara större. Det irriterar, för skyddet ska väl inte innebära att man låter naturen förfalla, utan att man önskar bevara miljön, säger Sandin.

Möjligheter till åtgärder finns, men det finns ingen automatik i att planerna kan verkställas.

Lena Wargén är inte personligen bekant med skyddsområdet i Vexala och kan inte ännu uttala sig specifikt om platsen. Men miljömyndigheterna förhåller sig pragmatiskt till skyddsområdena.

- Om man konstaterat att det finns naturtyper som kräver åtgärder, så är det möjligt. Antingen kan initiativet komma från lokalbefolkningen eller från myndighetshåll.

Hur vanligt är det att får önskemål om åtgärder?

- Inte så vanligt. Kanske folk inte vet vart de ska vända sig, säger Lena Wargén på Fortstyrelsen.