Sommaren i city: Jag hatar att plocka blåbär
Att plocka blåbär är en pärs. Så är det bara. Det tar evigheter att få en ämbare fylld med de små och blå bären. Och det tar evigheter att få fingrarna tvättade efter att man ha plockat dem.
Dessutom finns det otroligt många myggor i blåbärsskogen. Och älgflugor. Blåbärsriset är lågt och kort och man måste huka sig ordentligt när man plockar blåbär.
Det går inte att använda en bärplockare eftersom bären mosas sönder och otroligt mycket skräp följer med.
Underligt nog tycker jag annars om att plocka bär. Hallon växer på en lämplig höjd. Hjortronplockning på myrar är ett äventyr i sig. Vinbär mognar i fina klasar. Lingon plockas snabbt med en bärplockare. Smultron är i och för sig också jobbiga men de smakar så gudomliga att jag orkar. Dessutom kan de inte köpas i butiken.
Normalt plockar man blåbär på landet. Bären är mogna i juli. När man vistas där. På landet har man dessutom inte så mycket annat att göra. Så det går väl an.
Den underbara finska (och nordiska) allemansrätten gör det dessutom möjligt att vem som helst får plocka bär lite var som helst. Man behöver inte ha dem att växa på tomten.
Allemansrätten i Finland
Med allemansrätt avses möjligheten för var och en som vistas i Finland att nyttja naturen, oavsett vem som är områdets ägare eller innehavare. Men när du gör det får du naturligtvis inte skada eller störa någon.
Du får:
- röra dig utomhus till fots, på skidor eller cykel utom på gårdsplaner och områden som tagits i särskilt bruk (till exempel åkrar som odlas och planteringar)
- tillfälligt vistas på sådana platser där det också annars är tillåtet att röra sig (till exempel tälta på tillräckligt avstånd från närmaste bebyggelse)
- plocka vilda bär, svampar och blommor
- meta och pilka
- färdas i vattendrag och på isen
Urban blåbärsplockning
Jag tillbringar som bekant sommaren i stan i år och skall nu göra ett försök. Eller egentligen två. Eller kanske tre.
För det första skall jag kolla om det går att plocka blåbär mitt i staden Helsingfors. I kvarteret där jag råkar bo. I Mejlans. För det andra skall jag testa om det är lättare att plocka blåbär i stan. Där jag bor finns ju i alla fall inga älgflugor. Och för det tredje skall jag se om jag alls orkar att plocka låt oss säga en hel förmiddag.
Skogen jag skall plocka i, min laboratorieskog eller mitt skogslaboratorium, finns alltså i Mejlans. Bakom Sauli Niinistös nuvarande nya och Kekkonens gamla villa.
Till saken hör att jag inte är så där överförtjust i blåbär. Det går att äta en blåbärspaj ibland. Eller att sätta lite blåbär i müslin. Men inte är det mitt älsklingsbär.
Så när jag är färdig med mitt plockande och om det blir en skörd som tål namnet skall jag använda lite själv. Resten tänker jag skänka bort. Till turister och Helsingforsbor. På onsdagsmorgonen på bron över till Fölisön. Alltså ungefär där jag plockade bären.
Det är ju en växande trend: närplockad. Kom dit om du vill ha några!
