Andelen långtidsarbetslösa större än på 90-talet - Carola byter nu bransch

Andelen långtidsarbetslösa har ökat dramatiskt de senaste åren och är nu högre än under recessionen på 1990-talet. Samtidigt vill regeringen skapa strängare villkor för de arbetslösa. De långtidsarbetslösa är inte lata utan vill nog jobba, men då det inte finns jobb!, replikerar Patrick Nyholm på arbetsverkstaden Akseli i Lovisa.

För 29-åriga Carola Jordman var det en lyckträff att få en plats på arbetsverkstaden Akseli i Lovisa. Före hon började jobba här var hon arbetslös under flera år.

- Jag blev klar kock år 2005 och sedan hade jag bara ströjobb. Många år var jag arbetslös och var bara hemma, det var inte alls roligt. Jag kände mig ensam och det blev inte heller av att träffa kompisar. Jag var nästan aldrig någonstans utan satt bara hemma.

För många långtidsarbetslösa går det som för Jordman: man tappar de sociala kontakterna, det finns inget tydligt mål i livet och man förlorar tron på sig själv. Och ju längre man är hemma, desto svårare blir det att försöka komma ut i arbetslivet.

Jordman jobbar nu med textilarbeten på Akseli. Många Lovisabor beställer olika arbeten och ibland är hon med och gör städjobb. På Akseli finns också en träverkstad och sommartid görs endel trädgårdsarbeten, som till exempel att klippa gräs.

- Det känns helt annorlunda att vara här, det är så roligt att få göra någonting!, säger Jordman, och hela hennes ansikte spricker upp i ett leende. Här är god anda och man är kompis med alla. Jag trivs jättebra.

Forskare varnar för att 1990-talet upprepar sig

Idag är andelen långtidsarbetslösa 38 procent av alla arbetslösa. Det är en större andel än under den djupa recessionen på 1990-talet. De som varit arbetslösa över ett år räknas som långtidsarbetslösa och deras antal är nu 125 000.

Specialforskaren Pekka Sauramo på Löntagarnas Forskningsinstitut varnar i sin blogg för att Finland håller på att göra större politiska felbedömningar än under 1990-talet.

Sauramo anser att enda sättet att minska på långtidsarbetslösheten är att märkbart öka på sysselsättningsanslagen. Det här ökar tillfälligt utgifterna, men är på lång sikt den bästa politiken också för statsfinanserna, bedömer Sauramo.

Regeringen vill ändå skapa strängare villkor för de arbetslösa. Bland annat ska utkomstskyddet förkortas från 500 till 400 eller 300 dagar och självrisktiden förlängas från fem till sju dagar. Förändringarna beräknas öka sysselsättningen med 9000 årsverken och samtidigt ska utgifterna för utkomstskyddet minska med 200 miljoner euro. Här kan man läsa mera om regeringens förslag.

"Det här skapar inte en enda ny arbetsplats"

- Jag tror inte alls på de här käpparna och att man ska göra det svårare för arbetslösa. Det har ingen betydelse för långtidsarbetslösa att minska på utkomstskyddet från 500 till 300 dagar, för de kan ha varit arbetslösa redan i tio år. Det här kommer inte att skapa en enda ny arbetsplats, säger Patrick Nyholm, individuell handledare på Akseli.

Nyholm har jobbat länge på arbetsverkstäder och han är upprörd över den attityd som finns i samhället gentemot arbetslösa. Det handlar inte om att de skulle vara lata eller alkoholiserade, utan om att det inte finns jobb för dem, menar han.

- Om det fanns miljoner arbetsplatser och det sedan fortfarande fanns arbetslösa, så då kan man använda piska. Men i en sådan här situation då det inte finns jobb, då hjälper det inte. Det finns inte jobb!, säger Nyholm med eftertryck.

Företagen tar inte in mannen från gatan och börjar lära upp dem.

Nyholm tycker att det istället borde satsas mera resurser på subventionerade löneanslag. Det innebär att företaget som anställer en arbetslös inte betalar hela lönen själv, utan att en del betalas av TE-byrån.

- Då kommer företagen att börja anställa. Företagen tar inte in mannen från gatan och börjar lära upp dem, utan de vill ha tid att se om personen passar på firman och då är subventionerad lön bra.

Nyholm tycker också att byråkratin kring de arbetslösa är alldeles för rigid. Han sköter kontakterna till TE-byrån och säger skämtsamt att han upprätthåller både ett pappersbruk och posten med alla papper som ska skickas fram och tillbaka.

- Resurserna borde fördelas neråt så att kommunerna själva fick sitta på kassan för subventionerat arbetsmarknadsunderstöd. Då skulle beslutsgången bli snabbare och vi skulle kunna sätta in stöden där de behövs mest.

Arbetsverkstaden hjälpte Carola vidare

I Lovisa är arbetslöshetsgraden 13,4 procent och också här har antalet långtidsarbetslösa ökat snabbt. År 2006 fanns det 226 långtidsarbetslösa personer i staden och nu tio år senare är de 424. Nyholm säger att det beror på att basindustrin i området har gjort drastiska nedskärningar.

- Strömfors Electric var en typisk arbetsplats där man fick jobb genast efter grundskolan. Lönen var bra och man fick lära sig jobbet efterhand. När de lade ner var det många som inte hade någon utbildning alls som blev arbetslösa. Också hamnen i Valkom har minskat på folk.

Klockan saknar betydelse efter några år hemma.

Till hösten ska en ny rehabiliterande enhet för långtidsarbetslösa öppna i Lovisa. Där ska man få göra lättare jobb, men lika viktig är den sociala biten.

- Det är viktigt att långtidsarbetslösa kommer ut bland folk och får dygnsrytm. Klockan saknar betydelse efter några år hemma och en sådan här grupp kan stöda individen bra, säger Nyholm.

För Carola Jordman blev arbetsverkstaden den förändring i livet hon behövde. Hon har fått hjälp att komma vidare och ska börja studera till närvårdare på Prakticum i Borgå på hösten.

- Det är en kiva bransch. Säkert kan det vara jobbigt också, men inom den branschen finns det i alla fall jobb, säger Jordman.

Läs också:
Lindström: Man kan inte tvinga någon att arbeta om det inte finns jobb
Lovisa vill rehabilitera långtidsarbetslösa
Var femte rädd att förlora jobbet
Toppforskning och doktorsgrad ledde till arbetslöshet
Kolla arbetslöshetsläget i din kommun
Sysselsättningsstöd räcker inte till för alla i Åbo