Läkare: Huggormsbitna ska alltid uppsöka vård

Juli är den månad då flest människor uppsöker vård på grund av huggormsbett, kanske främst för att många då rör sig mycket i skog och mark.

Att bli biten är inte en sådan småsak som många kanske tror, inte ens för vuxna och friska människor. Även om man inte skulle sväva i livsfara kan bettet innebära ett trist avbrott i sommarplanerna och det kan ta ett bra tag innan man repar sig.

Läkare Eero Kitinoja påminner om att man alltid ska uppsöka läkarvård då man blivit biten av en huggorm. Är den som blivit biten ett barn, en äldre person eller en vuxen med allvarliga grundsjukdomar behövs sjukhusvård, säger Kitinoja.

- Man kan tänka att det inte är så farligt för en vanlig frisk vuxen människa, men varje gång man blir biten ska man söka sig raka vägen till läkare.

Har man inga symtom kan man kanske ta sig till läkarvård själv, men börjar symtomen dyka upp ska man kontakta larmcentralen. Ett ormbett ska tas på allvar även om man är vuxen och frisk.

Hur ens kropp reagerar på ormbettet är individuellt.

- Barn får mer eller mindre alltid ordentliga symtom och därför ges de alltid sjukhusvård. Vuxna kan klara sig med lindriga lokala symtom men kan lika väl få en anafylaktisk shock och det kan komma kvickt, säger Kitinoja.

Var på kroppen man blir biten påverkar inte symtomen, förutom om man blir biten nära huvudet eller halsen. Då kan lokal svullnad täppa till andningsvägar.

Får man en anafylaktisk chock, en allergisk reaktion är det bråttom. Andningsvägar kan täppas till och orsaka andfåddhet och då ska hjälp omedelbart tillkallas. Har man allmänna symtom så som illamående, magont, diarré, blir trött och medvetandet sviktar är det också läge att ringa nödcentralen.

Något som många har hemma och på stugan är kortisonmedicinen Kyypakkus. Enligt Kitinoja kan man ta medicin men den hjälper inte värst mycket.

- Det skadar inte, man kan bra ta den, men man kan inte räkna med att saken är ur världen i och med det. Om en ordentlig reaktion är på kommande har kortison som man intagit oralt ingen betydelse.

- Till exempel beträffande barn är det alldeles onödigt att försöka stoppa i dem tabletten. Det är alltid viktigast att man håller dem i lugn och ro så de inte rör på armen eller foten som bitits och kallar efter hjälp, säger Kitinoja.

Att veta om barnet blivit bitet är inte alltid så lätt. De allra minsta kan kanske inte berätta själva vad som hänt och alltid kan man inte hitta märken efter bettet. Barn kanske inte heller känner igen en huggorm.

- Det har varit fall där barnen sagt att en mask har bitit, men det finns orsak att alltid ta det på allvar. Hellre söker man sig bort från stugan eller holmen i onödan än att stanna kvar och vänta och se om det blir någon reaktion.

Om det är en snok som bitit behövs inte sjukhusvård, men det finns risk för infektion och det finns behov för stelkrampsvaccination ifall den inte är i kraft.

- Men är det frågan om barn ska man inte lita på vad de säger om vad som bitit dem ifall en vuxen inte sett vad som hänt. Man ska ta situationen på allvar även om barnen tycker att det var något annat än en huggorm, råder Kitinoja.

Kan man dö om en huggorm biter?

Kitinoja berättar att han bläddrat i artiklar och hittat en forskning från 2011 som kommit fram till att ingen dött av ett huggormsbett på 30 år. Och så vitt Kitinoja vet har ingen heller dött av ett bett under de senaste åren. Det är alltså sällsynt, men möjligt.

- Allvarligt sjuk kan man bli och dödsfallsrisken finns om man inte får vård tillräckligt kvickt, konstaterar Kitinoja.

Med helikopter till Åbo

Ida Wulff från Åbo befann sig på Nötö då hon under veckoslutet råkade trampa på en huggorm som bet henne i benet.

- Jag kände ett litet stick i mitt ben och sedan såg jag bara svansen av ormen när den kröp in i buskarna. Jag hann egentligen inte ens märka vad som hände, berättar Wulff.

Till en början fick Wulff inga symtom. Det började inte svälla genast och gjorde inte heller ont. Hon gick till närmaste hus och fick en kortisontablett och gick sedan hem för att vila.

- Då det först inte började svälla upp tänkte jag att jag kommit lätt undan, alla reagerar ju lite olika så kanske det inte var så farligt ändå, berättar Wulff om hur hon resonerade.

Nästa morgon hade benet svällt upp rejält. En läkare som befann sig på ön hade kommit och tittat på benet och när benet fortsatt svälla tyckte hon att Wulff behövde åka in till Åbo med helikopter.

- Tjugo minuter tog det till ÅUCS, en resa som annars tar flera timmar. Det var ganska häftigt nog, berättar Wulff.

Wulff är tacksam för den snabba hjälpen. Också Sjöbevakningen skickades till Nötö och båten anlände lite före helikoptern för att kolla läget.

- Det var väldigt betryggande. Jag ringde och 20 minuter senare var de där. Det är skönt att veta att det finns bra hjälp att få fastän man är ute i skärgården.

Redan i helikopter fick Wulff kortison genom en kanyl och framme i Åbo lades hon i dropp och undersöktes noggrant. Efter ett tag fick Wulff klartecken att åka hem, även om hon fortfarande mådde dåligt.

- Det tog nog faktiskt flera dagar. När de släppte hem mig från sjukhuset kände jag mig ännu ganska usel. Det är först nu, flera dagar senare, som svullnaden börjar lätta och jag börjar kunna använda benet lite mer i alla fall.

På grund av ormbettet är Wulff nu sjukledig i en vecka. Fem dagar efter händelsen rör sig Ida ännu med kryckor och läkaren beordrade henne att ta det lugnt ännu i flera veckor. Wulff harmar sig över att tvingas vara stilla just nu då det skulle finnas mycket att göra.

- Jag jobbar ute på Nötö och turistsäsongen börjar precis komma igång ordentligt i juli, så lite trist är det ju nog.

Wulff berättar att hon tidigare inte oroat sig värst mycket för huggormar, men efter att ha varit med om att bli biten tänker hon på dem på ett annat sätt.

- Jag har nog lite nufunnen respekt för ormar. Jag har alltid tyckt att människor som är jätterädda för ormar överdriver lite och är lite paranoida, men jag förstår nog nu, man måste akta sig med dem.

- Det är inte värt att få hela sin sommar förstörd, säger Wulff.

Men du vågar fortfarande ge dig ut i skog och mark?

- Jo, inte kan man låta det hindra en från att leva. Men man ska vara försiktig.