När delar av Sibbo försvann - det började med en lunch

När Helsingfors planer på att annektera delar av sydvästra Sibbo först sattes i verket år 2006 var Christel Liljeström kommunstyrelsens ordförande i Sibbo. Hon var mitt i händelsernas centrum.

Den här artikeln är en del av en satsning där Yle Östnyland och Yle Huvudstadsregionen går igenom händelserna för tio år sedan, då Helsingfors meddelade att staden vill annektera en bit av Sibbo. Läs även intervjun med den främste experten på annekteringen, Ralf Wadenström, och om varför Östersundom fortfarande inte ens har en godkänd generalplan.

Christel Liljeström minns händelseförloppet år 2006 väldigt klart. För henne var det ett väldigt intensivt år, både personligt och politiskt.

- Jag har också bearbetat de minnena många gånger, berättar hon.

Processen som inleddes år 2006 innebar även en politisk förtroendekris gentemot Liljeström. Enligt henne själv var hon tvungen att noga tänka över hur processen verkligen gått till, och inte minst tänka över sitt förhållande till Helsingfors stad.

- Jag vågar påstå att jag ännu har detaljerna tydligt i minnet.

Det började med en lunch

Christel Liljeström hamnade mitt i händelsernas centrum.

- I och med att jag var kommunstyrelsens ordförande och kände såväl Jussi Pajunen som Jan Vapaavuori sedan tidigare, så var det ganska naturligt att de tog kontakt, säger hon. De tog kontakt och frågade om jag kunde komma på en lunch.

Till lunchen tog Liljeström med sig Sibbos dåvarande kommundirektör, Markku Luoma. Eftersom Jussi Pajunen var stadsdirektör och Jan Vapaavuori stadsstyrelseordförande ville Sibbo matcha uppsättningen.

Lunchen hade varit trevlig. Pajunen och Vapaavuori hade lagt fram tanken att Helsingfors skulle behöva extra mark

- Vi konstaterade med kommundirektören att Sibbo inte var villigt att ge ifrån sig av sina egna områden.

Diskussionen slutade där.

Dolda förhandlingar

Parterna träffades flera gånger och frågan om mer mark fortsatte att komma upp. Enligt Liljeström blev det tydligare och tydligare att Helsingforsarna var väldigt intresserade av delar av Sibbo.

- Det var från deras sida början till en förhandling som vi kanske inte riktigt ännu förstod oss på, säger Liljeström. De signalerade också att de var beredda att gå till följande skede i det skede som Sibbo kommun sagt nej.

Enligt Liljeström sökte hon och kommundirektör Luoma kommunens inställning. Sibbo var som väntat inte intresserat av att ge ifrån sig mark till Helsingfors.

Istället planerade man i Sibbo att själv bygga ut i Östersundom. Det fanns till exempel byggnadsrätt för en affärsfastighet.

Men Helsingfors planer var redan långt framskridna.

- Det var en fråga som också hade förhandlats och behandlats på regeringsnivå under hela våren utan att vi varit medvetna om det.

“Det var en chock”

Reaktionerna var många och starka när det i slutet av juni 2006 började komma till allmän kännedom vad som höll på att hända.

- Nog var det ju en chock, för kommundirektören och för mig som haft våra luncher med Helsingfors representanter utan att inse hur långtgående planerna var, menar Liljeström.

Också kommuninvånarna var upprörda och chockade. När framställan från kommunindelningsutredaren fanns till påseende i början av år 2007 kom inte mindre än 3 121 undertecknade anmärkningar. I ett sammandrag över anmärkningarna skriver man bland annat "[a]tt röva en annan kommuns områden är olagligt".

"Helsingfors är redan tillräckligt nära och behöver inte komma närmare" är enligt sammandraget "den allmänna åsikten bland anmärkarna som nästan alla motsätter sig en gränsdragning". 94 procent av Sibboborna var emot annekteringen.

- Vi levde i den ljusblå verkligheten att lagstiftningen är det som avgör, säger Liljeström och suckar djupt. Och lagen gav ju inga förutsättningar för en annektering som var så stor både arealmässigt och befolkningsmässigt.

Man måste ta hänsyn till "Helsingfors särdrag"

Dessutom innebär annekteringen stora skatteförluster för Sibbos del.

- Vi kunde inte tro att frågan skulle kunna föras på det sättet vidare, säger Liljeström. Så därför var vi helt vänliga men tydligt nej-sägande i vår diskussion.

Den 21 juni 2006 beslutade Helsingfors stadsfullmäktige att göra en framställan till ändringar i kommunindelningen och redan i juni 2007 fattade statsrådet beslut om att ändra kommungränsen och därmed införliva sydvästra Sibbo med Helsingfors.

Högsta förvaltningsdomstolen förkastade på lite olika grunder alla de 25 besvär som kom in i protest mot beslutet.

Domstolen konstaterade att man måste ta "hänsyn till Helsingfors särdrag" och den "betydelse för regionens utveckling samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser" som annekteringen skulle innebära.

Att få igenom ett beslut

Många har förundrats över hur det ens var möjligt att få igenom en annektering. Christel Liljeström anser att man helt enkelt måste vara Helsingfors för att kunna göra någonting sådant. Det går bara med mycket hård politisk makt.

Konsekvenserna har varit djupgående.

- För mig själv så gav det nog en stor knäck åt känslan för rättsskapande, rättvisan och lagstiftning, säger Liljeström. Det att man får sätta så mycket subjektiv bedömning i en lagstiftning som ändå har tydliga gränser.

Hon tror inte heller att gemene Sibbobo förstod att det skulle gå att trampa över både en kommuns vilja och gränser på det vis som skedde.

- Helsingfors är ett kungadöme i republiken.

Inga positiva följder

Enligt Christel Liljström fanns det ingenting positivt att hämta för Sibbos del. Sibbo hade gjort stora investeringar i området, bland annat i form av en stor skolfastighet, tre daghem, vatten- och avloppsdimensioneringar och ett nytt bostadsområde. Allt det följde med det nya området till Helsingfors och kompensationer uteblev.

- När annekteringen blev klar blev räkningen kvar hos Sibbo kommun, säger Liljeström. Vi fick inte ens avskrivningarna för vårt bokslut.

Investeringarna hade dessutom gjorts med lånepengar som Sibbo kommun fortfarande betalar av på.

- Vi har klarat det, jo, men nog har det satt sin prägel på kommunens utveckling, menar Liljeström.

Överdimensionerad dimensionering

Liljeström hävdar att det knappast är överraskande att utveckligen av Östersundom fullkomligt kom av sig. Hon menar att dimensioneringen var helt fel, med metrostation och 70 000 nya invånare.

- Nog kunde var och en som sett och varit på området inse att det inte skulle vara möjligt, säger Liljeström. Där är Sibbo storskog, där är Natura 2000, där är havet.

I praktiken är det särskilt Natura 2000-naturskyddsområdet som satt käppar i hjulet för planerna för området.

Tassarna bort!

I Sibbo är klistermärken med texten “Tassarna bort från Sibbo” alltjämt vanliga, tio år senare. De pryder var och varannan bil och finns fortfarande till försäljning på en del ställen.

- Vi talar fortfarande med ilska över våra grannar och vi skulle gärna vilja sätta en mur så att de skulle hållas borta från oss, säger Liljeström.

Hon påpekar dock att ilskan och frustrationen inte egentligen gäller Helsingfors invånare utan processen som ledde fram till annekteringen - när man i många Sibbobors tycke mot lag och sed tog en bit av Sibbo i från dem. Men helsingforsare är välkomna att flytta till Sibbo.

- Vi bygger för en enorm befolkningsökning i kommunen och då frågar vi inte varifrån du kommer, säger hon.