Karaktärshuset på Lurens är inte bara en kuliss
Det gamla, röda huset med vita knutar på Lurens är inte bara en kuliss, utan en hembygdsgård som visar hur de sista ägarna bodde.
Under år 2015 såg nästan 8 800 personer Lurens sommarteaters pjäs Annie Mästerskytten. Men tittar man i gästboken som ligger framme i det gamla karaktärshuset så ser man att bara lite på 300 skrivit ner sitt namn.
- Det kommer väldigt ofta in folk som säger att de inte hade någon aning om att huset var öppet för allmänheten, säger Anita Wiik som de senaste tjugo åren förevisat gården för intresserade.
En timme innan föreställningen och under pausen står dörrarna öppna och vem som helst får titta in gratis.
Wiik har märkt att det ofta är de långväga besökarna som hittar in i huset. Hon tror det beror på att de flesta från Lovisatrakten brukar ha många bekanta i publiken, många vänner att hälsa på.
Utsidan av huset tar upp en fjärdedel av scenen runt vridläktaren, och den maskeras ofta så att den passar in i miljön. Men på insidan ser huset ut som en herrgård gjorde för hundra år sedan. Snirkliga möbler i salongen, tunga och mörka soffor i herrummet och en underlig tråd som hänger ner från takkronan i matsalen.
- Den användes för att kalla på tjänstefolket, berättar Anita Wiik.
En annan kuriosa står ute på farstukvisten intill ytterdörren. Det är en galjonsfigur som i tiderna fiskats upp ur Medelhavet. Fadern till den sista ägaren var kofferdikapten och åkte runt de olika haven och hämtade hem spännande saker. En gång i tiden har figuren, som ser ut som en riddare med sköld, prytt fören på ett skepp.
De sista privata ägarna var löjtnanten Henrik Lindfors och hans fru Elise. Då Elise gick bort år 1933 testamenterade hon hela egendomen till Pernå kommun, med förbehållet att hennes systerdotter skulle få bo kvar där så länge hon ville.
Elise Lindfors ville att Lurens gård skulle bli ett barnhem för barn som ingen ville ha, sådana som fötts utanför äktenskapet eller som hade någon funktionsnedsättning. Det fanns ändå inte ett behov för ett sådant hem mera då systerdottern gick bort år 1963.
Ett år senare bestämde istället Pernå kommun att Östra Nylands Ungdomsförbund skulle få dispositionsrätt till gården.
- Fast det inte blev ett barnhem på gården så tror jag att Elise är nöjd över att det springer så många glada barn omkring här, säger Anita Wiik och syftar på alla de barnskådespelare som är med i Lurens sommarteater.
Karaktärshuset användes länge som förråd för scenkläder och av skådespelarna, men år 2000 invigdes en ny byggnad för allt det; löjtnantsgården.
Yle Östnyland besökte det gamla karaktärshuset på Lurens som en del av serien Vad finns bakom dörren?
' /%3E%3C/svg%3E)
