Kohandel till grund för annektering av Sibbo

När nyheten om att Helsingfors gjorde anspråk på delar av Sibbo spred sig i juni år 2006 var Ralf Wadenström utomlands. Väl hemkommen blev han både chockad och arg - och fast besluten att lära sig allt om fallet. Så föddes bloggen Fallet Sibbo.

Den här artikeln är en del av en satsning där Yle Östnyland och Yle Huvudstadsregionen går igenom händelserna för tio år sedan, då Helsingfors meddelade att staden vill annektera en bit av Sibbo. Läs även intervjun med dåvarande ordförande för kommunstyrelsen Christel Liljeström och om varför Östersundom fortfarande inte ens har en godkänd generalplan.

I dag är det knappast någon som är mer insatt i annekteringen av Sibbo, än vad Ralf Wadenström är. Under de tio år som har förflutit sedan planerna först blev kända har han läst nästan allt som är värt att läsa, och själv skrivit resten.

- Egentligen trodde jag ju aldrig att statsrådet skulle kunna ta ett sådant beslut, eller att högsta förvaltningsdomstolen skulle kunna godkänna beslutet, säger Wadenström.

Han berättar att Helsingfors hade förhandlat med Vanda om att byta områden med varandra så att Helsingfors och Sibbo skulle få en gemensam gräns. De förhandlingarna hade inte gett resultat och utan en gemensam gräns kunde kommungränsen givetvis inte förskjutas.

- Det borde liksom inte ha varit möjligt att lägga fram ett förslag till en förändring i kommunindelningen.

Likväl drevs besluten igenom i brådskande takt, med motiveringen att Helsingfors behövde mer mark snarast. Och Ralf Wadenström grävde ner sig i fallet.

En blogg blir till

Sin blogg, Fallet Sibbo, skapade han delvis för att kunna få ordning på sina egna tankar och reaktioner inför vad som höll på att hända.

- Jag tänkte att det måste finnas ett sätt att reda upp det hela, säger han. Jag tänkte att så där kan det ju inte gå till.

Men en kanske viktigare orsak var att han läst så mycket att han började se samband som andra inte tidigare sett. Bland annat var det han som upptäckte att delar av utredningen om annekteringen kunde liknas vid plagiat.

- Folk säger att jag har kört fast, säger han. Och det har jag ju. Jag har inte kunnat lägga det här fallet åt sidan.

Hembygd och rötter

Vi träffas på ett café i småbåtshamnen på Björnsö, ett av de annekterade områdena. På andra sidan fjärden är det Sibbo. Mitt i vattnet går en gräns.

- Nog är det lite konstigt, säger Wadenström.

Trots att vi sitter på Helsingfors sida av gränsen känner sig Wadenström hemma.

- Det här stället är ju en viktig del av Sibbo skärgård.

Det som fått Wadenström så engagerad är, enligt honom själv, någon slags helig vrede. De första inläggen på bloggen har tydliga drag av denna vrede och också en kärlek till hembygden i Sibbo och till behovet av rötter och identitet.

Bakgrundsfaktorer

Ralf Wadenström ser tre huvudsakliga faktorer bakom annekteringen. För det första hade Helsingfors stad planer på att göra om det militära området Sandhamn till bostadsområde. När de planerna ändrades började man se sig österut efter ett annat lämpligt område.

Den andra faktorn menar Wadenström är Malms flygfält. Även flygfältet var, enligt ett avtal mellan staten och Helsingfors stad, planerat att bli bostadsområde, men Matti Vanhanen hann under sin korta tid som försvarsminister lova att flygfältet skulle bevaras.

- Det här avtalet mellan staten och Helsingfors, det bröt egentligen Matti Vanhanen, säger Wadenström. Då behövde han ge Helsingfors en ersättning.

Matti Vanhanen hade då hunnit bli statsminister och enligt Wadenström sågs Östersundom den lämpliga ersättningen.

Kommunreformen viktigast

Den viktigaste faktorn var dock kommunreformen, som pågick vid tiden. Kommunreformen innebar bland annat en drastisk minskning i antalet kommuner, från över 400 till närmare 300. Enligt Wadenström ställde Helsingfors då krav, bland annat på att de fyra städerna i huvudstadsregionen skulle slås ihop.

- När man förhandlade om kommunreformen, då var inkorporeringen av Sibbo en viktig förhandlingsfråga, säger Wadenström. Helsingfors krävde redan på våren 2006 att åtminstone sydvästra Sibbo skulle anslutas till huvudstadsregionen - eller snarare till Helsingfors.

Bakgrundsfaktorerna är väldigt komplexa.

- Det som egentligen möjliggjorde inkorporeringen var en sorts kohandel.

Tappat förtroende

En del säger sig ha förlorat förtroende för politiken. Ralf Wadenström tror förvisso att det kan ligga någonting i det, men förtroendet för politiken är inte det viktigaste som gått förlorat.

- Det är en större sak att många har förlorat sitt förtroende för Finland som ett rättssamhälle, säger han.

Många verkar också känna att beslut fattas över deras huvuden, utan att de har chans att påverka. Ska han sammanfatta vad annekteringsfallet går ut på så handlar det om maktfördelning.

- Det finns ingen maktfördelning i Finland. Domstolarna, politikerna och till och med en stor del av medierna spelar i samma lag.

Annekteringen av Sibbo är enligt honom ett fallstudium som visar hur maktfördelningen inte fungerar.

- De som borde granska eller övervaka har istället varit med och i efterskott legitimerat beslut som egentligen inte är lagliga, hävdar han. Det kränker medborgarnas rättigheter. Ja, eller kommunernas rättigheter.

Staden mot landsbygden

- Fallet Sibbo har så väldigt många aspekter, säger Wadenström. Jag tror att många av dem som bor eller bodde i Östersundom upplevde att staden liksom kom för nära.

Han tror att det finns en motsättning mellan stad och landsbygd som möjligen skapar antipatier från båda sidor.

-Det finns nog många som är bittra.

I sak tycker han inte att det är så stor grej att gränsen flyttats. Problemet var hur processen fördes.

Språkstriden som inte var

I Sibbo finns ännu någon sorts kollektivt trauma över förlusten av Östersundom. I samband med annekteringen kom också en hel del mer eller mindre märkliga argument fram, särskilt när fallet började likna en språkstrid.

- Det var en väldigt olustig sak, säger Wadenström. Det fanns politiker och medier på finskt håll som liksom såg det här som ett straff för att svenska kommuner inte tog emot tillräckligt många karelare efter kriget.

Wadenström tycker dock inte att annekteringen egentligen hade med språk att göra. Kampen för att bevara Sibbo intakt var inte för att värna om svenskspråkigheten. Tvärtom fanns det en stor andel finskspråkiga i Östersundom.

Någonting positivt

Ralf Wadenström menar ändå att det kommit någonting positivt ur annekteringen.

-Det är som med krig att det skapar en viss sammanhållning, säger han med glimten i ögat.

Även om han själv inte håller med om det, tror han att många ser byggivern i Sibbo som en positiv effekt av annekteringen.

Han tror också att annekteringsfallet skapat en viss medvetenhet om samhällsplanering och hur det kan gå till - även när det inte går till som det borde.