Kyskhetsbälte, prydnad eller hushållsredskap?
Förklädet är ett vardagsplagg som öppnar upp historien ur ett kvinnligt perspektiv. Brages friluftsmuseum i Vasa gör en tidslinje av tvättlinor.
En slitstark och färggrann värld öppnar sig när jag kliver in över tröskeln till utställningsrummet på Brages friluftsmuseum. Längs de bastanta stockväggarna hänger tvättlinor fulla med förkläden ur museets och dess medlemmars samlingar.
Museidirektionens ordförande Margareta Björk berättar att utställningen varit på tal redan flera år innan den realiserades.
- Förklädet är ett plagg som väldigt många människor har en relation till. Jag har själv arbetat med åldringar, och då använde jag mig av förkläden för att locka fram minnen och berättelser, säger Björk.
Anrik historia
Förklädets dokumenterade historia i Finland sträcker sig till 800-talet i Eura, där man hittat rester av förkläden som delar av arkeologiska gravfynd.
De har bevarats tack vare att förklädet, som hörde till kvinnodräkten under den här tiden (yngre järnålder och vikingatiden), ofta pryddes med bronsornament.
Det äldsta förklädet på Brages utställning härstammar från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet.
- Det är av lila siden och väldigt skört. Det bars till folkdräkten,säger Björk.
Folkdräktsförkläden utgör en av utställningens fyra tvättlinor. Utöver sidenförkläden ser vi randiga ylleförkläden, vita bomullsförkläden och förkläden av dalkulla-modell.
- De kommer från Sverige, men var populära också här i Vasatrakten i mitten av 1900-talet, säger Björk.
Nylon och volanger på söndagar
På nästa klädstreck hänger söndags- och serveringsförkläden. Söndagsförkläden blev populära kring mitten av 1950-talet, då hembiträdena hade försvunnit och hemmafruarna skötte hushållsarbetet.
- Stilen var lite amerikanskt inspirerad. Det skulle vara volanger och fina mönster, säger Björk och visar upp ett förkläde gjort helt och hållet av nylon.
Det där kan väl inte vara vidare praktiskt, påpekar jag.
- Nej, men det användes bara på söndagen och då behövde man inte göra så mycket, säger Björk.
Syftet med förkläden har alltså inte alltid varit att skydda kläderna mot fläckar. Från början var det helt enkelt en obligatorisk del av kvinnodräkten och hade mer med anständighet att göra.
- Det handlade om att skydda sexualsfären. Vissa använde till och med dubbla förkläden, säger Björk.
Sedlighetens försvarare
Själva ordet “förkläde” har som bekant dubbel betydelse. Utöver plagget syftar det till en äldre dam, som skulle vara närvarande när en ung flicka umgicks med en manlig person, för att säkerställa att saker och ting gick anständigt till.
- Så var det ända in på 1900-talet, berättar Björk.
Går man längre bak i tiden skulle förklädet enligt folktron också skydda omvärlden för oanständigheterna i kvinnans sexualsfär.
De volangprydda söndagsförklädena känns snarare förföriska än kyska, vilket förstås hänger samman med förändringen av synen på kvinnor i samhället överlag. Men även längre bak i tiden fungerade förklädet som ornament, såväl under vikingatiden som under renässansen.
Söndagsförklädena på Brages utställning är prydda med volanger och broderier. Margareta Björk visar upp ett förkläde som broderats med tambursöm, vilket innebär att man använt en fin virknål för att skapa en kedja.
- Det har nog tagit åtskilliga dagar och veckor att åstadkomma. Sömmen är så noggrant sydd att vi först i dag märkte att det här förklädet har hängt avigt på väggen, säger Björk,
Gemensam nämnare för söndagsförklädena är att de har en ficka. Det var viktigt eftersom tygnäsduken skulle förvaras där.
Förkläden på män och barn
På väggen finns bilder på hur förklädet haft en viktig funktion inom olika yrken: smeder, skomakare, barnskötare och sjuksköterskor hade alla förkläden som en del av uniformen.
Här stöter vi också på förkläden för män.
- Under medeltiden använde manliga hantverkare förkläden av skinn, de kallades för förskinn. Här på utställningen har vi ändå bara två förkläden gjorda för män, och de är båda moderna, säger Björk och visar på ett serverings- och ett grillförkläde.
Manliga förkläden har således alltid hållit sig tämligen strikt inom den praktiska sfären och satsar i allmänhet på att se rejäla ut, istället för dekorativa.
På utställningen finns också några förkläden för barn, både sådana som använts i vardagen och som söndagskläder.
- En liten flicka var inte klädd om hon inte hade förkläde på sig i början av 1900-talet, och ännu på 1950 talet skulle man ha förkläde när man gick i skolan, säger Björk.
Servering i vitt
De vita serveringsförklädena utgör en skild kategori. Tyget är bomull eller voile, och det hörde länge till att flickorna skulle sy egna serveringsförkläden i skolan, ofta med hålsöm på bröstlappen.
Jag förundras över hur vita de fortfarande är, fastän flera av dem är över 70 år gamla.
- De användes bara vid större tillställningar, men det var tradition att det skulle vara vita förkläden om man serverade på bröllop eller begravning eller liknande, säger Björk.
Serveringsförklädet hon själv sydde i yrkesskolan hade en ficka på båda sidorna, så att det skulle gå att svänga, om man råkade få en fläck.
Rutigt var moderiktigt
Det, åtminstone för mig, mest klassiska förklädet är det rutiga vardagsförklädet som användes i bondesamhället i början och medlet av 1900-talet.
- Samma modell använder vi fortfarande i dag här på Brage, när vi spinner eller kardar eller sysslar med annat hantverk, säger Björk.
Hur kommer det sig att de är just rutiga?
- Det beror nog på att mönstret var modernt på den tiden. När jag själv började sy på fabrik på 1960-talet fick jag fålla knytband och fickor till just sådana här förkläden, men det måste ha varit de sista som tillverkades i Vasatrakten, säger Björk.
Björk minns att hennes mamma använda förkläde dagligen ännu på 60-talet. Hon hade flera olika som hon bytte mellan.
- Innan det fanns helautomatiserade tvättmaskiner var det mycket lättare att bara tvätta ett förkläde än en ylleklänning, säger Björk.
Det finns alltså en tydlig ekologi- och hållbarhetsaspekt i förklädsanvändandet, som så smått börjar komma tillbaka än idag. Bland annat tack vare bloggare som svenska Underbara Clara, som fått tusentals läsare att intressera sig för gamla husmorsknep.
Marthaförbundet har också fortfarande ett eget förkläde.
Tvättmaskin och byxor drev förklädet på flykt
Utställningens sista klädstreck pryds av förkläden från 1960- och 70-talen, samt nya förkläden i retrostil.
- Det skulle vara granna färger, och så blev det modernt att förklädena skulle se ut mera som en rock, säger Björk och visar på två orangemönstrade skapelser.
På 1950- och 60-talen köpte många i Vasas förstäder sina förkläden från handelskvinnor som cyklade runt och sålde strumpor, knappar, underkläder och andra vardagsplagg.
- Jag misstänker att de sydde förklädena själva, och de sålde bra eftersom de fortfarande användes i hushållsarbetet, säger Björk.
På 80-och 90-talen försvinner förklädet emellertid nästan helt och hållet från vardagsbruket, och Björk själv säger att hon numera använder det främst när hon bakar pepparkakor med barnbarnen.
- Men jag har nog bekanta som fortfarande använder det varje gång de står vid spisen.
Orsaken till att förklädet inte längre används så mycket tror Björk att beror dels på tvättmaskinerna, och dels på att vardagsplagget för de flesta kvinnor i dag är byxor, medan förklädet traditionellt sätt burits till kjol.
- Det finns ändå tecken på att förklädet börjar komma tillbaka, i synnerhet bland folk som gillar retro. Två av förklädena i utställningen har ganska unga ägare, säger Björk.
Medel för att samla in pengar
Utöver statussymbol, anständighetsmarkör, prydnad och praktiskt hushållsredskap har förklädet på flera sätt tjänat en social funktion.
Som barn minns jag själv hur vi köpte förkläden på syföreningens handarbetsbasar för att stöda välgörande ändamål, och Margareta Björk har själv medverkat i många liknande sammanhang.
- De är så lätta att laga, allt som krävs är en restbit tyg.
Sofia Lillgäls, som är verksamhetsledare på Brages friluftsmuseum, har förklädesrelaterade minnen från studietiden, även om det inte är mer än åtta år sedan.
- Jag var värdinna i en studentförening, och då sydde vi likadana förkläden åt alla som var med och serverade. Det var lite av en tradition att varje värdinna skulle sy nya. Jag har alltså förkläden hemma som påminner mig om studietiden och människorna, det känns fint, säger Lillgäls.
Jag frågar Margareta Björk hur många förkläden hon tror att hon har ägt under sitt liv.
- Det måste nog vara ett hundratal! Jag har använt förkläden ända sedan jag var en liten flicka. När den här utställningen öppnade hade jag sju förkläden på mig, och berättade ett minne från varje. Det var bland annat Marthaförklädet, mitt rutiga Brage-förkläde, vitförklädet som jag sydde i yrkesskolan och ett förkläde som rest jorden runt, säger Björk.
Laddat vardagsplagg
Lillgäls, som själv inte varit med och byggt utställningen, säger att det är fascinerande hur mycket historia som ryms i ett enkelt vardagsplagg.
Jag är beredd att hålla med.
Jag tänker på galonförklädet med muminfigurer som jag hade då jag målade med vattenfärger som barn. Mammas rutiga pepparkaksförkläde. Det turkosa förklädet jag fick som minne från vingården jag arbetade på i Tyskland på som 19-åring.
Förklädet må verka gammaldags, men det har inte försvunnit någonstans. Utställningen på Brages friluftsmuseum inspirerar faktiskt till att gå hem och gräva i städskåpet.
Inte för att jag tror att omvärlden behöver skyddas från kvinnlig sexualitet. Men det låter sunt att minska på klädtvättandet.