Lever finländska båtmänniskor upp till sitt rykte?

Alla båtmänniskor är ohövliga snobbar. Eller? Alina Friman har jobbat på flera gästhamnar i södra Finland och vet vad man kan vänta sig av den havsälskande semesterfinländaren.

I Myteriets serie Finländska semestermissar granskar vi om skrönorna om semesterfinländaren stämmer. Den här gången är det båtfolket som står på tur.

– För det mesta är semesterfirarna inte svåra att handskas med. Jag har en fördel i och med att jag är tvåspråkig. Vissa är noga med att de vill ha service på sitt modersmål. Men de flesta är lugna och har ingen brådska eftersom de är på semester.

Vikten av att ta i land som ett proffs

Att jobba på gästhamn går till stor del ut på att finnas där för semesterfirarna och hjälpa till där det behövs. Man kollar att alla båtar är bra förtöjda, samlar in hamnavgifter och hjälper till med att ta i land. Det sistnämnda är något som en del behöver mer assistans med än andra.

– Det finns de som klarar det galant men också sådana som behöver mera hjälp, säger Alina med ett skratt.

Hur reagerar de andra båtmänniskorna då när en ovan amatör misslyckas med den prestigefyllda uppgiften att ta sig i land? Är det mycket pekande och överlägsna blickar?

– Vanligtvis är folk ganska öppna. Folk på båtarna bredvid brukar hjälpa och lägga ut extra fendrar och så. Men visst finns det sådana som inte blir så glada om det tar i båten.

Lite extra press finns det om man kommer in till hamnen med en riktig skrytbåt. Då ska man se till att veta vad man gör.

– Om någon kommer in med en stor och fin båt och inte får tag i bojen på flera försök eller om båten plötsligt lägger sig på tvären så kanske folk tänker att ”där kommer en rikemansfamilj som inte lyckas komma in i hamnen ordentligt”.

Bara enstaka snobbar

Alina Friman upplever, fördomarna till trots, inte att de flesta båtmänniskor är snobbar. De flesta gästerna i hamnarna är trevliga barnfamiljer eller äldre par. Men visst finns det också de som aldrig är riktigt nöjda.

– Vissa hittar alltid något att klaga på. I en mindre hamn finns det kanske inte alltid samma service som man är van vid hemma. Det klagas på att man måste gå för långa sträckor, att öppentiderna är för korta eller att det är för smutsigt.

Huvudet kallt i alla situationer

Förutom en och annan missad hamnavgift och några berusade båtägare brukar arbetet vid gästhamnar vara ganska harmoniskt. Men farliga situationer kan uppstå.

- En gång föll en person mellan båten och bryggan när den skulle ta i land. Det var inte så trångt så inget farligt hände, personen simmade bara till aktern av båten och kom upp. Men nog kan det uppstå farliga situationer, särskilt om det är trångt och blåsigt.

Enligt Alina är det bästa med jobbet att det är mångsidigt och man får träffa nya människor och vara ute på havet. Men det kräver ett visst lugn och hakuna matata-attityd.

– Man måste vara glad, öppen och ta situationen som den kommer. Om inte allt går som det ska eller om något går sönder så gäller det att ta det lugnt och lyssna och se vad man kan göra för att hjälpa.