Sherpor tar hand om turister i Österrike
De kommer till Österrike för att lära sig att ta hand om turister och bygga upp turismnäringen i det egna landet. Sedan flera år tillbaka jobbar sherpor från Nepal varje sommar vid flera alphyddor i Tyrolen.
Brittiska gäster på 2040 meters höjd. Efter en hel dags vandring serverar sherpan Ngima Doma en välförtjänt portion mat och en kall öl.
Vi befinner oss i alphyddan Anhalter Hütte, som ligger rätt så svårtillgänglig uppe i bergen ovanför den österrikiska staden Imst. Sedan mitten av juni är hyddan Ngima Doma Sherpas arbetsplats.
– Här i Österrike kan jag lära mig språk och komma i kontakt med andra religioner och kulturer, säger den 22-åriga sherpan som nu arbetar i Österrike för andra sommaren i rad.
Välkommen arbetskraft
Stående vid spisen berättar Ngima att familjen har ett litet värdshus i byn Khumjung omkring 15 kilometer från Mount Everest. Därtill arbetar hon inom turismbranschen i huvudstaden Katmandu.
Under den här säsongen arbetar sherporna vid 26 olika alphyddor i Tyrolen och de får lön enligt gällande avtal inom branschen. För Ngima har månaderna i Österrike därför också en stor ekonomisk betydelse.
– I Nepal får jag ungefär 80 euro i månaden för samma mängd arbete som här vid stugan. Jobbet erbjuder alltså en bra möjlighet att spara pengar för framtiden.
Att göra sig av med de pengar man förtjänar är dessutom inte någon särskilt lätt uppgift vid Anhalter Hütte. Det enda sättet att ta sig till stugan är till fots och närmaste parkeringsplats ligger på en timmes avstånd.
När jag besöker stugan är dessutom den närmaste vägen avspärrad. På grund av störtregn ligger vägen under sten- och jordmassor och röjningen tar två till tre dagar.
En tre och en halv timmes vandring och 800 höjdmetrar skiljer nu stugan från närmaste väg. På grund av läget tar man med öppna armar emot den långväga arbetskraften.
– För en så här pass avlägset belägen hydda är det förbannat svårt att hitta personal. Det är nästan omöjligt att övertyga unga i regionen att ta ett jobb så här långt bort från civilisationen, säger stugvärdinnan Carmen Kathrein.
Utbildning viktigast
Det egentliga målet med sherpornas vistelse i Österrike är ändå varken att förtjäna mer pengar eller att se till att hyddorna får arbetskraft. Tyngdpunkten ligger främst vid utbildning.
– Målet är att Ngima och de andra sherporna ska se hur vi betjänar folk som vandrar i bergen och komma till rätta med de krav turister kan ha. Det må sen handla om allt från matlagning till inkvartering och renlighet. Allt det här hör till ett välskött värdshus, säger Kathrein.
– Jag har själv vandrat i Nepal flera gånger och jag har ofta upplevt stora brister på den här punkten.
Nepalesiska sherpor har varit en vanlig syn i Tyrolen i många år. Bergsbestigaren Wolfgang Nairz som håller i projektet, säger att det enda riktiga problemet har varit att ordna arbetstillstånd för arbetskraften som kommer från ett land utanför EU.
– Såväl här i Tyrolen som i Nepal är människorna bergsfolk, så sherporna vet vad det handlar om. De är ivriga att lära sig och bra på att omsätta kunskapen när de väl är hemma igen.
För Nairz är Nepal något av ett andra hemland. År 1978 var han tillsammans med två andra bergsbestigare första österrikare uppe på toppen av Mount Everest. Ännu i dag besöker han Nepal flera gånger per år.
– När man rör sig i Nepal kan man genast se, vid vilka värdshus man har deltagit i utbytet, säger Nairz.
”Små kullar”
Det Ngima Doma Sherpa nu lär sig i Tyrolen vill hon också omsätta vid familjens värdshus.
– Folk som kommer hit förväntar sig att servicen alltid fungerar och det ska jag se till att den gör också vid vårt värdshus.
Ngima kommer nu att ta hand om vandrare vid Anhalter Hütte tills säsongen är över i slutet av september eller början av oktober.
Hon hoppas redan nu kunna återvända till Österrike också i framtiden. Här känner hon sig hemma trots det långa avståndet mellan Nepal och Tyrolen.
– Det är rätt lika här uppe i bergen. Fast min hemby ligger förstås ännu högre upp och bergen här är ju bara små kullar jämfört med hur det är där hemma, skrattar Ngima.