Harri Winter seglade över Atlanten: Man lär sig respektera havet

Författaren och Åbobon Harri Winter har seglat mer eller mindre hela sitt liv. De senaste åren har han seglat mycket i Karibien där han hämtar idéer för sina deckare. Det var också därifrån sommarens seglats över Atlanten till portugisiska Azorerna startade.

Winter är en erfaren seglare, men att segla på Atlanten är trots allt en speciell upplevelse.

- Det är faktiskt annorlunda, man känner sig väldigt liten. Fast båten var relativt stor, 46 fot, känner man sig liten och lär sig respektera havet och dess krafter.

Till skillnad från Karibiska havet finns det få öar eller trevliga gästhamnar med bekvämligheter på Atlanten. Förberedelserna inför en Atlantseglats är såvida av en lite annan kaliber. Båten måste vara i bra skick och välutrustad.

- Seglen, riggen, motorn, elektroniken, och speciellt allt som har med säkerhet att göra måste vara i skick. Då man är mitt på Atlanten är det över 1000 sjömil till närmaste kontinent. Man får inte nödvändigtvis hjälp så snabbt om någonting händer, närmaste fartyg kan vara långt borta, säger Winter.

Dessutom behövs förstås en erfaren besättning som verkligen kan segla.

- Det är inte en så bra idé att åka dit och leka med havet, säger Winter.

- Jag rekommenderar att man har några års erfarenhet för om det händer något oväntat måste man vara väl förberedd.

En hel del mat och dryck packas också med. Det gäller att bunkra ordentligt då resan kan dra ut på tiden. Den här gången seglade fem personer dag och natt i 22 dagar. En del middagar drogs upp på vägen.

- Vi fiskade en hel del och fick väldigt mycket fina fiskar: guldmakrill som är en läcker fisk, tonfisk och seriola som smakade riktigt utmärkt.

Segling dygnet runt

Då det inte är möjligt att stanna på vägen innebär det att det seglas dygnet runt. Besättningen på fem personer turades om att segla nattetid.

- Vi delade upp det på två timmars vaktpass och då är vi ensamma. Om det var hårt väder var vi två, och om det var riktigt hårt då var vi fem. Men det var inte många nätter vi behövde vara fler än två, berättar Winter.

Egentligen var tidpunkten för resan inte optimal med tanke på hurdant väder det brukar vara, men Winters sällskap hade tur.

- Vi hade inga riktigt hårda vindar, kanske 15 sekundmeter som max och det är helt okej. Men våghöjden där är hög, upp mot sex meter rätt så ofta.

Karibien är paradiset och helvetet

Förutom aktiv seglare är Winter också författare. Efter en lång karriär på Viking Line har Winter hunnit skriva och ge ut tre deckare på tre år. Efter att ha lämnat det yrkesverksamma livet delar Winter sin tid mellan Finland och Karibien där han spenderar vinterhalvåret. Enligt Winter kommer många av hans idéer som författare just från Karibien.

- Karibien är en omgivning som är mycket givande för en författare. Det är paradiset och helvetet i samma paket. Kontrasterna finns och man ser det faktiskt med egna ögon.

Winter syftar på å ena sidan naturen, lyxbåtarna och de riktigt, riktigt rika människorna. Ön Mustique med sina kändisar är som Hollywood, husen är som slott. Å andra sidan finns det många som lever i extrem fattigdom.

- På Saint Vincent och Grenadinerna, där ser man en sådan fattigdom att man får nästan tårar i ögonen, berättar Winter.

Skatteparadis blev tema för deckare

Den senaste boken, Paratiisin varjot, som Winter skrivit tillsammans med Taina Kuuskorpi publicerades i våras.

Boken handlar om skatteparadis, och temat var med ens högaktuellt då bokutgivningen skedde ungefär samtidigt som Panama-pappren skapade rubriker världen över. Enligt Winter var det ett tursamt sammanträffande.

- Då jag tittade på en dokumentär i tv var det ungefär som direkt från boken, förutom att i boken finns det lite mera mord och sex och sådana saker, skrattar Winter.

Idén till boken om skattefiffel fick Winter under en seglats till Brittiska Jungfruöarnas huvudö Tortola och huvudstaden Road Town.

- På Brittiska Jungfruöarna bor det ungefär lika många som på Åland, under 30 000 personer, men det finns över 800 000 registrerade bolag. Då man spatserar på gatorna ser man relativt små hus med skyltar bredvid dörren med namnet på en massa holdingbolag. Det kändes som att det måste vara verkligen skumt, och så är det ju också, så som det också kom fram, säger Winter.

Winters böcker är skrivna på finska, och några svenska översättningar finns inte ännu. Men det är något Winter hoppas kunna råda bot på.

- Jag hoppas verkligen att förlaget eller jag själv skulle hitta en agent som skulle vara intresserad. Mina böcker handlar väldigt mycket händelser på Östersjön och också i Sverige, så jag tror svenska publiken skulle vara intresserad av att läsa dem, säger Winter.

Nästa bok i horisonten?

För tillfället har Winter ingen ny bok på gång, men han litar på att nya idéer dyker upp under vintern i Karibien. Där ska Winter agera skeppare för olika finska sällskap som vill ha med någon som känner till trakterna och hur det fungerar där. Till Karibien bär det av i slutet av oktober, men innan dess ska det bli en del seglande på finska vatten.

- Ja absolut. Jag älskar skärgårdshavet och där har jag seglat många år.

I Finland hör Åland till favoritmålen.

- Oftast brukar vi segla till Åland eftersom det känns lite som hemma. Jag har bott på Åland i nästan 20 år, där är det alltid roligt att segla och den åländska skärgården är härlig!