Pia Sundstedt: OS-byns lockelser och frestelser

Du flyttar in i OS-byn med all dess lockelser och frestelser. Kanske bara släppa loss och partaja med afrikanerna eller hänga runt med de glada karibiska öfolken? Det frågar sig Pia Sundstedt i OS-gästkolumnen.

Förberedelserna har varit i full gång sedan länge. Varje lands olympiska kommittéer har bekantat sig med platsen. Var finns tävlings- och träningsarenorna, var och hur kommer landets representanter att bo, hur ser ”layouten” ut i OS-byn? En massa logistik, en massa trådar att hålla i. Släpp bara inte taget, då kollapsar allt.

Allt görs med tanke på idrottarens bästa. De ska ha de bästa möjliga förutsättningarna för att prestera sina bästa resultat i karriären.

Med denna inledning kommer jag fram till temat jag behandlar i min kolumn, det vill säga OS-byn, livet i den internationella staden, samt vikten av erfarenhet.

Framgång och passion drivkraften

Varför valde jag just detta tema? Kanske det skulle ha varit intressant att höra om hur man toppar formen? Nä, det är ett tråkigt tema som dessutom så ofta berörs i media i mästerskapssammanhang. Och jag har ett enkelt svar. Ju bättre idrottaren känner sin kropp, ju mer internationell tävlingserfarenhet idrottaren har och ju mer idrottaren tror och litar på sig själv, desto lättare är det att toppa formen. Erfarenhet, med andra ord.

OS då. Det är först en kamp om att ens få delta, att kvalificera sig inom sin gren. De som kvalar in har erfarenhet av internationella tävlingar. De är erfarna, alltså borde det ju enligt handboken vara enkelt. Åk till Rio och förvänta er ett medaljregn. Tyvärr, så enkelt är det inte.

Visst, våra atleter gör allt vad de kan för att prestera årets bästa resultat, förhoppningsvis karriärens bästa resultat. De gör det inte för oss bänkidrottare – de gör det för deras egen skull. Det är framgång och passion för grenen som är den drivande kraften.

Lockelser och frestelser

Varenda en idrottare i det finländska laget, varje idrottare av de över 10 000 som bor i OS-byn, idrottar på en professionell nivå. Kampen om medaljerna är hård. Erfarenhet har de alla. Nu är det då OS-miljön som är lite annorlunda än på andra mästerskap.

OS är stort, det är enormt, det är gigantiskt. Det är en dröm.

För idrottare som erövrat en plats börjar OS-drömmen bli konkret då representationskläderna levereras till hemadressen. Resplanerna spikas, och väl framme blir idrottaren ackrediterad. Nu har drömmen blivit realitet.

Du flyttar in i OS-byn med all dess lockelser och frestelser. Kanske bara släppa loss och partaja med afrikanerna eller hänga runt med de glada karibiska öfolken?

Det är väldigt lätt att tappa fokuset i OS-byn. Vi idrottare är vanliga döda, inga övernaturliga varelser. Det finns mat i överflöd 24 timmar i dynget. En känd hamburgarkedja är sponsor och dit kan du gå och beställa vad du vill, när du vill. Det finns idrottare som påstår att just det enorma utbudet av mat kan vara en frestelse man inte kan motstå. Det kan vara ödesdigert för den idrottsliga prestationen.

Allt du behöver – och mycket till

I OS-byn är du som idrottare skyddad från den yttre världen. Du har ditt eget lugn, din egen ro. Ingen utomstående kommer in genom säkerhetskontrollerna. Bara de ackrediterade har rätt att vistas i byn. Bara i den ”internationella zonen” kan och får du träffa journalister på en bestämd tid och det i allmänhet en gång före din egen tävling.

Landets ledning, de som sitter på kontoret, gör allt för att du ska ha det bra. Landets läkar- och fysioteam samt OS-prästen och psykologen och deras tjänster finns till förfogande 24 timmar i dygnet. Du har avgiftsfria läkarstationer och frisörer i OS-byn, det finns ett postkontor, en souvenirbutik, en spelhall. Allt du behöver och inte behöver under din tid som OS-deltagare finns tillhanda. Det är en dröm.

OS-byn gör livet enkelt för dig. Efter din tävling kan du släppa loss, proppa i dig hamburgare och partaja med de andra som redan tävlat färdigt. OS-drömmen som blev realitet fortsätter en liten stund till.

Pia Sundstedt
Skribenten är en tidigare toppcyklist som deltog i OS två gånger (2000 och 2012).