Yoga med melankolins mästare

Jag gillar yoga. Jag gillar Nick Cave. Jag har aldrig tänkt på att kombinera dessa två innan jag blir inbjuden till ett after work-pass som ger nya perspektiv åt både musiken och fysiken.

Sommaren är gratisyogans tid. Otaliga evenemangsinbjudningar har fladdrat förbi mig på sociala medier. Det är parkyoga här, after work-yoga där.

Det sistnämnda har jag aldrig provat på, trots att jag utövat yoga i flera år. Jag har väldigt svårt för gymsalar och jämför mig för lätt med andra. Därför håller jag mig oftast till vardagsrummet eller balkongens ensamhet, med youtube-kanaler som lärare.

Men så möts jag av ett event med följande rubrik, och besluter mig för att våga mig ut ur min håla:

Nick Cave probably doesn’t do after work yoga. That doesn’t mean you shouldn’t.

En fredagseftermiddag i slutet av juli befinner jag mig således i den gamla maskinverkstaden Bruno i Vallgård, Helsingfors, tillsammans med över 120 ivriga yogis och yoginis.

Yoga till musik är i sig själv inget nytt, vi lever i en tid då det finns yogaskolor och -stilar av i princip alla tänkbara slag.

Ashtanga yoga, hot yoga, power yoga, hatha yoga, vinyasa flow, global yoga, acroyoga - listan är ändlös och många instruktörer plockar influenser från flera håll tills skolorna flyter in i varandra.

Vissa sjunger mantran, vissa håller sig enbart till den djupa ujjayi-andningen, vissa använder popmusik.

Yogainstruktören Nina Ruotsalainen har lett yogapass till musik av Nick Cave and the Bad Seeds sedan förra hösten.

- Det började bara som en rolig grej, jag funderade över vilken sorts yogapass jag själv skulle vilja delta i, och Nick Cave fungerar väldigt bra som utgångspunkt. Att se honom uppträda live är det närmaste en andlig upplevelse jag någonsin varit, det berörde mig ända in i kärnan, vilket yoga också gör, säger Ruotsalainen.

Att så många andra kände likadant var ändå lite av en överraskning för Ruotsalainen, som nu har hållit Nick Cave-yoga ett flertal gånger. Hon tror att det är Caves mångsidighet och integritet som attraherar.

- Han är något av en renässansmänniska som skriver poesi, komponerar musik, spelar, uppträder, regisserar och skriver manus. Det finns en sådan kraft bakom allt han gör, och det ger genklang hos publiken, säger Ruotsalainen.

Passet är i vinyasa flow-stil, med dynamiska positioner, och en fysisk nivå som är lätt att anpassa både för nybörjare och längre hunna.

I början tänker jag inte särskilt mycket på musiken, att röra på kroppen kräver all min uppmärksamhet, men när vi kommer till passets avslutande, långsammare del uppskattar jag verkligen att ha musiken att gå upp i. Nick Caves lyrik fångar upp min jobbråddiga hjärna och får den att lugna ner sig, medan jag rullar runt på golvet i “happy baby”-positionen.

I've searched the holy books
Tried to unravel the mystery of Jesus Christ, the saviour
I've read the poets and the analysts
Searched through the books on human behaviour
I travelled the whole world around
For an answer that refused to be found
I don't know why and I don't know how
But she's nobody's baby now

Nick Cave, "Nobody's Baby Now"

Lyriken är viktig då Nina Ruotsalainen planerar yogapassen till musik, men hon påpekar att det inte handlar om att anpassa yogarörelserna efter låtarna, utan tvärtom.

- Yogan är utgångspunkten, det är det som allting handlar om. Men visst är det härligt att folk efteråt kan komma och berätta att en viss textrad betytt mycket för dem under passet, säger Ruotsalainen.

Under sommaren har Nina Ruotsalainen också lett yogapass till andra favoritartister som The National och The Doors. Till hösten planerar hon en tredelad serie med kvinnliga artister, troligen Kate Bush, Lana del Rey och Patti Smith.

Trend och hälsa flyter samman

När jag rullar ihop min yogamatta efter passet slås jag av hur icke-unik jag själv framstår i sällskapet. De flesta runtomkring mig är också i 20-30-årsåldern, klädda i mönstrade tajts och prydda med tatueringar.

Liisa Mendelin, som yogat bredvid mig, påpekar att yoga blivit otroligt trendigt, inte bara ur hälsosynvinkel, utan också rent estetiskt.

- Inte vet jag om det är så farligt, det är ju fortfarande väldigt hälsosamt att utöva yoga, men ibland blir det väldigt mycket fokus på snygga instagram-selfies, säger Mendelin.

Själv har Mendelin utövat ashtanga yoga i många år, men nästan aldrig till musik. Nick Cave är en gammal favoritartist, men hon har aldrig tidigare tänkt på att kombinera honom med yoga.

- Nick Cave har ofta ganska negativa texter även om musiken är hoppfull, så emellanåt blev jag lite distraherad av att ligga och fundera på att “people ain’t no good” under avslappningen - men samtidigt var det roligt, och instruktören hade gjort ett bra urval av låtar, säger Mendelin.

It ain't that in their hearts they're bad
They can comfort you, some even try
They nurse you when you're ill of health
They bury you when you go and die
It ain't that in their hearts they're bad
They'd stick by you if they could
But that's just bullshit
People just ain't no good

Nick Cave, "People Ain't No Good"

Som gammal dansare upplever jag själv att musiken ger rörelserna en emotionell dimension utöver den vanliga. Det är egentligen varken bättre eller sämre än att yoga i tystnad, utan framför allt annorlunda.

Jag tänker mindre på hur mina knän och höfter är vridna, men känner mig väldigt närvarande i min kropp, behagligt invaggad i Caves melankoliska toner.

Lekfullhet och historiemedvetenhet

Yogans historia är mycket äldre än både Nick Cave och konceptet after work, och det råder delade meningar om huruvida västerlänningar har rätten att ta sig vilka friheter de vill med den gamla indiska praktiken.

Nina Ruotsalainen tycker ändå var och en har rätt att vara kreativ, så länge man samtidigt visar respekt.

- Det är ju inte så att yogan har sett likadan ut under tusentals år, och sedan nu plötsligt förändrats, utan yogan har sett ut på en massa olika sätt. Så länge man är försiktig, inte skadar någon, och visar respekt för varifrån man kommer tycker jag det är bra att leka lite, och inte ta sig själv på för stort allvar.

Liisa Mendelin uppskattar också lekfullheten.

- Om man bara skulle gå på temayogapass skulle man få en lite förvirrad och rörig bild av yoga, men om man utövat yoga i några år blir det lättare att se hur instruktörer kombinerar traditioner och stilar. Då är det bara roligt med omväxling, säger Mendelin.

Jag kan inte annat än hålla med, och tycker också det är roligt att kunna avsluta after work-stunden med en öl i kvällssolen utanför maskinhallen.

Yoga behöver inte associeras enbart med hälsosamt leverne, det är bra med en viss lekfullhet även här.