På jakt efter duvor med jycke och gevär

Ett lager av duvfjärdrar täcker marken vid ärtåkern i Nagu. Sju år gamla jaktlabradoren Vivi snusar omkring i skogsbrynet, men sätter sig lugnt då inga ringduvor syns till.

- Duvorna lämnar en massa fjädrar efter sig, säger jägaren Mats Vesterlund.

Vesterlund tror att årets duvjakt inte avviker från det normala.

- Jag har rekognoscerat lite, och det verkar finnas en hel del av dem i år också.

Dyr nota för fågelfest

Trots att det bara gått några timmar av duvjaktens första dag har Vesterlund redan skjutit fyra duvor.

- Det blåser hårt i dag, så fåglarna flyger inte som de brukar.

Enligt Vesterlund är det bäst att vara ute vid åkern tidigt på morgonen, eller senare på eftermiddagen.

- Då är de hungriga.

Vesterlund jagar duvorna av två orsaker: dels har jakten varit en viktig hobby för honom sedan barnsben, dels för att de hungriga duvorna äter upp hans ärter. Som mest kan det finnas 200 hungriga duvor ute på ärtåkern.

- De gör mycket skada. De äter så klart upp ärterna, men då det finns så många av dem trampar de också ner ärterna. Sedan är det inte så hygieniskt när de sprider sin avföring överallt.

Vesterlund arbetar som jordbrukare. Han uppskattar att duvorna i värsta fall kostar honom 1000-tals euro per år.

Kamouflage är en fördel

De senaste åren har ringduvsjakt blivit populär bland jägare. Enligt Viltcentralen finns det en hel del ringduvor i Finland, och jakten kräver inte nödvändigtvis dyr utrustning eller vidsträckta vildmarker. Allt som krävs är en lockfågel, en åkerkant och lite förarbete.

Vesterlund rekommenderar också kamouflage. Han räknar upp kamouflagedräkt, kamouflagenät och kamouflerat gevär som definitiva fördelar när man jagar ringduvor.

- Det är fråga om försiktiga fåglar. De ser otroligt bra. Har man något som blänker, till och med om ansiktet syns, så svänger de i luften.

Även en hund kan vara bra att ha. Vesterlund har tre hundar tränade för olika typer av jakt. Vivi, som följt med Vesterlund på fågeljakt i sex år, väntar tålamodigt tills Vesterlund ger signalen att hon får hämta bytet.

- Hon vet vad hon gör. Hunden är nästan en förutsättning, så här i växande gröda.