Det här visste du inte att du ville veta om Hangö

”Hanko tunnissa” – Hangö på en timme, presenterar väsentligheter om och i staden. Numera Sommarhangöbon Matti Wiberg har samlat och ordnat dessa väsentligheter i alfabetisk ordning på ett lättsamt och framför allt roligt sätt.

Inledningsvis presenteras Hangö kort med fakta bland annat om stadens storlek, läge och historia. Publikationen omfattar ungefär 70 sidor.

I publikationens förord poängterar Matti Wiberg, professor i statsvetenskap, att skriften inte är en turismreklam, utan ”en ärlig och uppriktig beskrivning över väsentligheter i Hangö”.

Skriften, som Wiberg själv vill kalla sitt opus, börjar med ordet ”aktiviteetit” alltså aktiviteter. I det stycket räknas upp alla de olika former av aktiviteter som går – åtminstone i teorin – att idka i staden. I stycket finns allt från biljard till zumba och från petanque till vinterbad.

Många av stadens restauranger och caféer liksom flera av stadens andra företag presenteras i publikationen. Olika större och mindre fenomen har fått sin plats och förklaras kort och koncist.

Hangöparentesen är med

Hangöparentesen nämns givetvis i skriften. Med Hangöparentesen avses tiden då ryssarna hyrde Hangö för 30 år enligt fredsavtalet som undertecknades 12:e mars 1940.

Området överlämnades till vårt östra grannland 22.3.1940. Ryssarna lämnade Hangö i början av december 1941.

I samma stycke nämns också monumentet som uppfördes i Täktom i år 1960 till minne av de 453 ryska soldater som begravts där. Wiberg skriver att monumentet i folkmun kallas för Sovjetiska monumentet, medan lokala källor hävdar att det från första början gått under namnet Ryssmonumentet.

Stadens enda lokaltidning Hangötidningen – Hangonlehti nämns givetvis också. Den år 1890 grundade tidningen har enligt Wiberg inte korrekturläsning som sin starka sida.

Kudeneules fabrik grundades i staden 1957. Fabriken som lades ned år 1975 tillverkade trikåer och strumpor.

De kvinnor som jobbar inom fiskförädlingsindustrin kallas för sillpigor.

Alla har ett smeknamn

Så gott som alla Hangöbor, speciellt de svenskspråkiga, har enligt Wiberg alla ett smek- eller öknamn. Vissa Hangöbor är bättre kända på sitt smek- än riktiga namn.

Vissa smeknamn är till och med översatta beroende på om den som tilltalar personen talar svenska eller finska. Någon som på svenska kallas ”Tähti” kallas ”Stjärnan” på svenska.

Tallen är Hangös lokalträd. Längre bort från stränderna finns stora tallhedar ”utom där träden har fällts för att få rum för bilfälten”, berättar skriften.

Tågbanan delar upp Hangö staden i den södra ”finsidan” där de rika bor och den norra ”svinsidan” där de fattiga bor. Wiberg vet också berätta att detta påverkar bostädernas priser så att kvadratmeterpriserna är högre på södra sidan.

Inåtriktade Hangöbor

Liksom invånarna i så många andra småstäder är Hangöborna inåtriktade. Dessutom har de enligt professor Wiberg också sämre utbildning. ”Inte ens de yngre söker sig annanstans för att utbilda sig. Läroinrättningarna är för långt borta”.

För att vara en äkta Hangöbo måste man vara infödd och dessutom äga en båt.

I boken finns också en ordlista över uttryck som är kännetecknande för Hangö.

Bland annat dessa uttryck på ”svenska” finns i förteckningen: ”De ska va heti”, Där e de keikkor”, ”Herregud Tammefan”, ”Hon e tarkka me mat´n”, ”Let mi si nu”, ”Skadevaposa?” och ”Tekigär”.

Matti Wibergs underhållande skriftfinns tillsvidare endast på Facebookgruppen Hangöbo/Hankolainens hemsida.