Såhär lyckas finländarna i OS-friidrotten – Yle Sporten analyserar chanserna till framgång

Friidrottstävlingarna under OS i Rio inleddes igår, och Yle Sportens kommentator Leif Lampenius fick tillfälle att analysera de nordiska idrottarnas chanser till framgång. Två spjutherrar, stavdamerna och en släggbjässe från Vörå. Där de största finländska hoppen på friidrottsarenan.

En smal topp och stor bredd. Där förutsättningarna för de europeiska friidrottarna när den kanske mest efterlängtade OS-grenen inleddes igår.

Vad gäller de flesta nordiska idrottarna får man nog nöja sig med att de agerar statister när de bästa gör upp om gulden – med några få undantag.

– Vi kan få se en massa nordiska deltagare sätta personliga rekord, men mer än så kan vi inte kräva eller förvänta sig, menar Yle Sportens kommentator Leif Lampenius.

Lampenius analyserar de nordiska friidrottarnas chanser, och räknar då även med Estland i analysen. Då blir truppen sammanlagt över 70 man stark: 16 från Finland, Sverige och Estland var, 15 från Norge, åtta från Danmark samt tre från Island.

Medaljkategorin

Lampenius delar därefter in idrottarna i två kategorier för en djupare analys: medaljkategorin och de tämligen säkra finalisterna.

För finsk del finns det två namn som man helt enkelt inte kan förbise.

– Antti Ruuskanen och Tero Pitkämäki. Bara man blickar på deras meriter under de senaste åren och det senaste decenniet så måste man stanna där. Inte finns det någonting som tyder på att åtminstone inte den ena ska vara i god medaljform, konstaterar Lampenius.

Vad beträffar de övriga nordiska ländernas idrottare tror Lampenius på Sveriges Michel Tornéus (som dock misslyckades kapitalt i längdkvalet) samt löparen Meraf Bahta. Även danskan Sara Slott Petersen nosar på medalj. Och så förstås diskusveteranen, esten Gerd Kanter.

”Tämligen säkra finalister”

Bland de tämligen säkra finalisterna ser Lampenius en större skara: en finsk kvartett bestående av stavdamerna Wilma Murto och Minna Nikkanen, släggkastaren David Söderberg samt trestegshopparen Kristiina Mäkelä ska kunna ha realistiska finalchanser.

För Sveriges del finns hoppen likaså hos stavdamerna genom Angelica Bengtson och Michaela Meijer, men även Daniel Ståhl i diskusringen samt Khaddi Sagnia i damernas längd kan göra avtryck internationellt och knipa åt sig en finalplats.

Till den grupp som kan väntas ta en finalplats räknas även Caroline Bjerkeli Grövdal (Norge), bröderna Ingebrigtsen (Norge) samt Estlands Taanel Laanmäe (spjut) och Ksenija Balta (längdhopp).

De finländska medaljchanserna

Hur är det med Finlands medaljchanser då? Ja, det begränsar sig naturligtvis främst till de två meriterade spjutherrarna Tero Pitkämäki och Antti Ruuskanen. Visserligen har inte deras uppladdningar varit optimala, men så är också nivån i världen inte densamma som ifjol i VM i Peking.

– Vi kan vänta oss en nervös spjutfinal. Resultatnivån har varit vad den har varit, men nog misstänker jag att 88 meter krävs för medalj, hävdar Lampenius.

– Nog klarar Pitkämäki och Ruuskanen av bekymren. Åtminstone det ena kortet kommer att hålla, fortsätter han.

Men även släggherren David Söderberg samt stavdamerna Wima Murto och Minna Nikkanen har alla chanser att knipa finalplats. Även häcklöparna kommer bli intressanta att följa, men finalplatserna blir nog för svåra denna gång.

– Vid goda förhållanden kan tider neråt 12,70 krävas för semifinal, men jag tror att Neziri ska kunna klara av det. Hon har blixtrat till och haft oerhört fina dagar i flera repriser. Och hon är väl förberedd. Men final och OS, det ska man inte drömma om. Då tror jag nästan mer på Mörö, som genom ett fruktansvärt lopp ner mot 48 i semifinalen kanske kan nosa på final, men man vet aldrig, säger Lampenius.

Lampenius lyfter även fram Kristiina Mäkelä som överraskningsnamn:

– Hon har uttalat sig självsäkert. 14 meter är inga längder som hon går runt och funderar på, det är mycket mer än så. Kvalgränsen är 14,30 och det är Mäkelä god för om bara utförandet och kroppen håller, säger Lampenius.

Liksom i spjuttävlingen kan man vänta sig framgång av herrgångarna, som till antalet är lika många som i finländska kungsgrenen spjut: tre stycken. Medaljer är kanske inte att vänta sig men åtminstone en eller två ska kunna knipa framskjutna placeringar.

Starka SFI-idrottare

De finlandssvenska färgerna bärs av Sandra Erikson på 3000 meter hinder, Linda Sandblom i höjd samt David Söderberg i släggringen.

– Erikson är på den nivån att OS ska vara viktigare och större än EM. Man skulle så gärna se ett kanonlopp i försöken och ett få till ett likadant i finalen, men ner mot 9,25 kommer nog behövas. Det brukar gå fort undan i hinder försöken i VM och OS, oberoende av hur loppen ser ut i början. Det blir fart på slutet, menar Lampenius.

Även Linda Sandblom borde ha en liten chans att nå finalen. Hon är faktiskt den enda finländska friidrottaren vid sidan av Pitkämäki, Ruuskanen och Söderberg som ryms med bland de 20 bästa i världsstatistiken i år.

– De höga höjderna har hon haft inne och kapaciteten är mins lika bra som då hon hoppade 193, försäkrar Lampenius.

Slägga då? Efter att länge stått i Olli-Pekka Karjalainens skugga får nu Söderberg ensam bära ansvaret för finländska släggframgångar. Och bra har det gått: bland de åtta bästa i tre raka mästerskapsfinaler.

– David har alla chanser att göra ett riktigt fint OS. Hoppas han får ut den totala effekten och lyckas tömma sig fullständigt i sina kast. Då bär det långt, avslutar Lampenius.