"En sak förlåter jag aldrig kommunisterna"

På lördag har det gått 25 år sedan Estland blev fritt från Sovjetunionen. Självständighetsförklaringen gavs sent på kvällen då kuppförsöket i Moskva ännu pågick. För folk som alltid varit fria är det kanske svårt att föreställa sig vad vi kände då, säger Estlands ambassadör i Helsingfors Margus Laidre till Yle Nyheter.

Det stora kommunistiska imperiet Sovjetunionen hade hållits ihop med terror men började förvittra då den hårda kontrollen av medborgarna släppte. Estland hade redan en tid öppet talat om självständighet.

Sovjetledaren Michail Gorbatjov försökte desperat hålla ihop imperiet med sin öppenhetspolitik glasnost och reformpolitiken perestrojka.

Utvecklingen gillades inte av alla och ett gäng konservativa inom partiet och militären startade kuppförsöket tidigt på morgonen den 19 augusti 1991. Nyheterna nådde snabbt omvärlden via Moskvaradion.

Se hur de dramatiska händelserna rapporterades i Tv-nytt

- Jag ringde genast min mamma i Tartu. Hon visste ingenting om vad som pågick. Jag bad henne ta bussen och åka till min familj - som inte hade telefon - och säga till dem att det nu var dags att försöka ta sig ut ur landet om det bara går, säger ambassadör Laidre då han minns händelserna.

Han var då nyutnämnd chef för det estniska informationskontoret på Rådmansgatan 18 i Stockholm - en de facto inofficiell ambassad. Även den renommerade estnisk-svenska journalisten Ûlo Ignats jobbade där.

Den estniska utrikesministern Lennart Meri lyckades grunda sådana informationskontor i bland annat Helsingfors, Stockholm, Köpenhamn och Bonn utan att Moskva satte stopp för det.

- En tanke slog mig då jag hörde om kuppen, säger Laidre. Jag hade en son i Estland som var tre år gammal. Skulle historien verkligen upprepa sig? Skulle det dröja 50 år innan jag skulle få se min son igen?

Laidre säger att han fick mycket sympati av svenskarna de dramatiska dagarna.

- Jag kommer speciellt ihåg en man som var svensk kommunist. Han sade att han skulle försöka ta sig till Estland och ta med sig min familj till Sverige. Det behövdes ju sedan inte, men han var beredd att ställa upp och det glömmer jag aldrig.

Hur få noterna till den estniska nationalsången?

Den 20 augusti hade ledningen i Tallinn gjort bedömningen att Moskvakuppen kommer att misslyckas. Parlamentet samlades till extra session och beslöt klockan 23.03 att Estland igen är självständigt och begärde att landets diplomatiska relationer återupprättas.

Island var första land att erkänna självständigheten den 22 augusti och någon dag senare kom Lennart Meri till Stockholm för att flyga till Island och avtala om diplomatiska relationer tillsammans med kollegerna från Lettland och Litauen.

- Meri var redan på planet till Reykjavík då jag fick ett samtal från det isländska utrikesministeriet, berättar Margus Laidre. De sade: Skicka genast noterna till Estlands nationalsång. Dem hade jag naturligtvis inte, men jag tänkte lite och svarade dem: Spela den finska!

De isländska tjänstemännen kände inte till att Fredrik Pacius melodi användes i nationalsången både i Finland och Estland.

- De trodde mig inte först i Reykjavík, men jag fick dem övertygade och allt gick bra, skrattar Laidre.

UD-personalen vinkade åt den estniska flaggan

Sverige erkände Estlands självständighet en vecka senare. Sverige var nästan ensamt bland västländerna att ha erkänt den sovjetiska annekteringen 1944.

Laidre och Ignats fick låna en bil av en exilest som de körde förbi svenska UD med. Laidre höll ut en estnisk flagga från fönstret för att markera tacksamhet för det svenska stödet.

- Folk kom till fönstren på UD och vinkade till oss. För folk som alltid varit fria är det kanske svårt att föreställa sig vad vi kände då.

Friheten inte en självklarhet

Mot bakgrunden av vad som hände då och Rysslands agerande de senaste åren framhåller ambassadör Laidre att små nationer inte kan ta friheten för given. Man måste aktivt arbeta för den hela tiden.

- Att vara est är inte bara att tillhöra en nation, det är ett yrke. Alla ester är på sätt och vis ambassadörer för sitt land.

Alla regimer som är rädda för människor som uttrycker sina tankar fritt är svaga och dömda redan på förhand, säger han. Det kan ta tid, men de faller förr eller senare.

Margus Laidre är i dag 57 år och konstaterar att han levt hälften av sitt liv i det icke-fria Estland utan möjlighet att resa, till exempel.

- Det finns en sak som jag aldrig förlåter kommunisterna. Att jag inte i rätt ålder kunde åka utomlands på Led Zeppelins eller Pink Floyds konserter. Det är ju lite annorlunda när man gör det i mogna år. Man brinner inte lika starkt som när man är ung. Så det förlåter jag dem aldrig.

Estlands väg till frihet

Yle Nyheter ger dig en översikt.