"Kalkbränningen i Pargas är historia man inte får glömma"
Pargasprofilen Egil Essén har flera idéer på hur man ska ta tillvara en enligt honom väldigt viktig del av Pargas historia. Han vill se Pargas ta nästa steg och på allvar återskapa en del av den gamla kalkhanteringen.
I samband med evenemanget Boundbirsn i Pargas väckte man till liv en flera hundra år gammal tradition. En talkogrupp, Kalkgåbbarna, brände kalk på samma sätt som man gjorde på medeltiden. Eldsjälen bakom det projektet var 91-årige Egil Essén.
- Kalkbränningen och kalkhanteringen var det centrala i Pargas i flera hundra år och vi har många skäl till att veta så mycket som möjligt om vår forntid. Det är helt enkelt vår identitet och vår lokala historia som man inte borde få glömma. Man borde skapa ställen där man kan titta på gamla kalkbrott, då det finns flera av dem i Pargas. Snygga upp kring dem och visa var de finns och så vidare. Man skulle kunna ha några av de gamla kalkbrotten som utflyktsmål.
På frågan om hur man ska locka åbolänningar och turister till gamla kalkbrott har Egil Essén ett snabbt svar.
- Det första som folk vill veta när de kommer till en ny ort är hur har det varit förr. Finns här någonting speciellt och vad är ortens identitet? Mitt svar är att för Pargas del är kalkhanteringen en väldigt väsentlig del. Det gäller bara att servera det. Vi skulle kunna ha någon typ av kalksafari, där man visar både Pargasbor och gäster hur man bröt kalksten och brände kalk under hundratals år i Pargas.
Kalkgåbbarnas traditionella kalkugn gav fint kalk
Talkogruppen Kalkgåbbarna byggde en traditionell kalkugn på Föreningshustomten i samband med evenemanget Boundbirsn. Under tre dygn brände man kalksten som sedan omvandlades till vit kalk.
Experimentet var lyckat, eftersom kalken man fick i samband med förbränningen visade sig vara av bra kvalitet när kalken analyserades i Nordkalks laboratorium.
På 1960-talet gjordes ett liknande försök på Gotland, men det här var första gången man testade att bränna kalk på det här sättet i Pargas i modern tid.
Kalkbränningen var tidigare en viktig del av bondesamhället i Pargas. I Pargas finns ett trettiotal rester av jordugnar som man har hittat ute i byarna och som man vet att bönderna har använt.
Bland annat har kalk från Pargas använts som murbruk när man byggde Pargas kyrka på 1200-talet.
Det finns också dokumenterat att man på 1500-talet har skeppat kalk till Stockholm. Till Åbo slott har Pargas i sin tur levererat cirka 1 000 ton kalk.