Livet på Våtskär består av utmaningar och underverk

På Våtskär utanför Kabböle i Pernå skärgård bor fem personer året runt. Ön har en rik historia, och trots att mängden invånare har minskat under årtiondena är den fortfarande fylld av liv.

Många av öarna i den östnyländska skärgården har avfolkats under de senaste årtiondena.

En del som tidigare har flyttat bort från skärgården väljer ändå att flytta tillbaka. Två av dem är Gunvor och Edgar Eriksson på Våtskär utanför Kabböle i Pernå skärgård.

Faktum är att Våtskär har sett en befolkningsökning – i början av 2000-talet var det bara två personer som bodde på ön året runt, medan invånarna nu är fem.

Ön är ungefär 500 hektar stor, och bestod fram till 1840-talet av fyra gårdar. Nu ägs två av gårdarna av samma person.

Gunvor Eriksson bodde på Våtskär som barn. Sedan flyttade hon bort, och bodde bland annat i Borgå tillsammans med sin man Edgar.

Flytten tillbaka till hennes barndomshem på Våtskär skedde först efter pensioneringen.

Paret Eriksson hade tidigare en sommarstuga där, medan Gunvors bror hade hand om barndomshemmet. Han tillbringade ändå inte särskilt mycket tid i huset.

År 1999 köpte Erikssons huset av Gunvors bror, och började renovera.

– Huset stod tomt här i ett antal år och så tog vi över. Sedan dess har vi varit här så där sporadiskt på veckoslut och ledig tid, men nu är vi nog här för det mesta, säger Gunvor.

Edgar förklarar att det skulle ha känts synd att låta det som Gunvors förfäder har jobbat upp få förfalla. Nu delar paret på skogen och marken tillsammans med sin son.

Paret Eriksson bor ute på ön så gott som året runt, förutom då det är menföre och mörkt.

– Nog längtar jag till stan alltid ibland. Vi har vår bostad kvar där ännu, säger Gunvor.

Livet ute i skärgården har en del särdrag. Gunvor Eriksson konstaterar att det inte är så där bara att springa till butiken alla dagar.

Det gäller att planera inför butiksbesöken som blir av en gång per vecka i medeltal.

– Det är lite annorlunda, men man vänjer sig vid det också. Det blir ganska billigt när man inte hela tiden springer till butiken och köper allt möjligt onödigt.

Erikssons bedriver också lite jordbruk ute på Våtskär. Edgar berättar att 15 får från Pellinge kommer till ön på grönbete om somrarna, och paret har åtta egna hönor.

En del av åkrarna är i vall, medan Erikssons odlar havre på de andra.

– Och havret har gått åt. Jag tycker vi har fått en liten nisch i det där. Kejvsalö och Våtskär jaktlag har köpt av det. Hankkija skulle inte ta emot 1 500 kilogram, utan de vill ha större mängder.

Öborna är i hög utsträckning självgående. Grannen sköter om att posten levereras till och från fastlandet, och dessutom finns det egen brandutrustning på Våtskär.

Brandsprutan fick invånarna på Våtskär ärva då Kabböle FBK upphörde. 400 meter slang och annan utrustning har man fått från olika håll.

– Jag vill inte säga att vi skulle klara av en stor brand, men åtminstone kanske lite hjälpa till så att den inte sprider sig så mycket, säger Edgar.

Transporten mellan fastlandet och Våtskär sker mest med båt. Om vintern går det att skida eller åka snöskoter över till Kabböle.

Gunvor skrattar och säger att hon brukar skida, medan Edgar åker snöskoter.

– Jag har det där gamla i mig. Jag tycker om att skida och ta mig fram på egen hand, som man fick göra när man var liten. Tillika motionerade man.

Yle Östnylands reporter frågar hur paret Eriksson fördriver sin tid ute på Våtskär. Gunvor konstaterar att det är svårt att få tiden att räcka till.

På sommaren kommer barnen och barnbarnen på besök, och det finns både hönor och får att ta hand om. Det stora huset tar en tid att städa, och så hälsar öborna på varandra.

– Vi brukar sitta här och prata om gamla tider med vår granne Henry Forssell, säger Edgar.

Det finns också en del utmaningar. Gunvor förklarar att det inte riktigt går att fira jul ute på ön. Oftast är det menföre, och så är det svårt att få ut barnen och barnbarnen eftersom viken fryser så lätt.

Dessutom kan det blåsa och storma med rätt hård styrka.

– Det gäller nog alltid att höra på väderleksrapporten för att få veta vilket väder de lovar, säger Gunvor. Det är inte så där bara att fira jul och påsk här.

Edgar inflikar ändå att paret har firat påsk på Våtskär ett antal gånger. Då har de åkt över med hydrokopter. Det är endera sonen, grannen eller en man på Kabböle som står för skjutsen.

Skjutsen från Kabböle gäller det ändå att beställa på förhand.

Gunvor menar att det ger en viss säkerhetskänsla att veta att man också kommer bort från ön. Det gör att man vågar åka ut.

– Det är också en säkerhet att vår granne med familj bor här. Om det nu skulle hända att man blir sjuk eller sådant så kan man gå och knacka på dörren och få hjälp. Man är inte helt allena, säger Edgar.

Då Yle Östnylands reporter frågar vad det bästa med Våtskär är så svarar både Gunvor och Edgar naturen.

Gunvor förklarar att hon tycker om alla årstider. Det är mysigt att elda i kaminen då det börjar bli mörkt, blåsigt och regnigt, eller då isen kommer. Då är det å andra sidan svårare att hålla till ute på Våtskär.

– Sedan tycker jag om vintern när det kommer snö då jag tycker om att skida, säger Gunvor.

Edgar brukar följa med flyttfåglarna och hälsa dem välkomna.

– Och sedan friheten att man får vara här. Jag brukar alltid önska att man får gå bort till andra världar härifrån då man ska gå bort, säger han.

Boken "Våtskär – bland skäribönder, lotsar och sommargäster" av Henry Forssell utkom sommaren 2016. I boken kan man läsa mer om Våtskärs historia.