Kulturen i Västnyland förlorar sin specialredaktör
I tisdags fick kulturredaktör Camilla Lindberg beskedet att hon blir uppsagd från tidningen Västra Nyland.
46-åriga Lindberg har varit anställd vid Västra Nyland sedan 2005. Den 23 december 2016 är hennes sista arbetsdag.
- Jag blev inkallad till ledningen precis som många andra. De hade dåliga nyheter för mig. Man ville säga upp mitt arbetsavtal på grund av ekonomiska och produktionsmässiga orsaker samt en omstrukturering av hela verksamheten.
Benämningen kulturredaktör försvinner
Beskedet från ledningen var att Västra Nyland inte längre ska ha en person som benämner sig kulturredaktör. Kulturbevakningen kommer att skötas av en annan person som kommer att koordinera kulturen vid sidan om många andra uppgifter.
- Hur materialet kommer att produceras och exakt hur kulturbevakningen kommer att gestaltas vet ingen ännu. Den nya organisationen är ännu inte klar.
Tidningen Västra Nyland har en lång tradition av mycket gedigen kulturbevakning. Uppdraget har axlats av Sven Willner, Mary-Ann Bäcksbacka och under de senaste 11 åren av Camilla Lindberg.
- Under chefredaktör Tommy Westerlunds ledning utvecklades kulturen ytterligare. Vi såg att det fanns en otrolig kapacitet i den här regionen.
Då bevakades kulturfältet som mest av en och halv person, bland annat av redaktörerna Marit Lundström och Johan Kvarnström
- Vi hade både bredd och djup och variation.
Samarbete mellan VN och HBL
Vid den tidigare omstruktureringen började tidningen Västra Nylands kulturavdelning lyda under motsvarande avdelning vid Hufvudstadsbladet. Camilla Lindbergs chef har nu varit Fredrik Sonck.
- Vi har haft ett mycket vitalt och gott samarbete som har bidragit till ytterligare mångfald för Västis kulturbevakning, det vågar jag påstå. Den lokala andelen har inte varit mindre. Tvärtom så har våra läsare fått ett väldigt fint tillskott av det material som har producerats för HBL.
Kulturbevakningen har aldrig varit så bred, djup och mångsidig som nu. Därför var det också en fullständig chock att man nu går in för en helt annan linje, bedömer Lindberg.
- Av tradition har vi haft ett rikt utbud av analytiskt material i form av recensioner. Vi har haft ett mandat där vi i princip har recenserat all finlandssvensk litteratur. Också teater, i första hand vid Åbo Svenska Teater, som är vår regionteater men också en stor del av föreställningarna i Helsingfors.
- Jag vågar påstå att vi har varit en viktig röst i Svenskfinland. Och jag hoppas innerligt att det kommer att finnas en mångfald också i framtiden.
Kulturutbud och bevakning i dialog
Västnyland har ett erkänt rikt kulturliv med företeelser i toppklass, understryker Camilla Lindberg.
- Vi har allt från litteratur, dansskolor och konst till ett mycket stort musikutbud. Den respons jag fått från aktörer under årens lopp visar att synligheten är mycket viktig. Här sker en växelverkan: Ju mer vi synliggör kulturen och lyfter fram olika fenomen, desto mer vitaliseras kulturlivet.
Camilla Lindberg talar om en positiv spiral och ett utbyte som kan vara en av hemligheterna till det ovanligt rika kulturlivet i Västnyland. Det här var också någonting som den nye stadsdirektören Tom Simola noterade när han tillträdde från ett annat område.
- Tittar man krasst på saken så kan man väl säga att Yle gör många goda saker men den lokala kulturbevakningen är kanske inte ert starkaste kort. I och med att tidningen Västra Nylands kulturbevakning förändras så kan det uppstå ett tomrum. Jag är orolig för hur det i sin tur påverkar det lokala kulturlivet.
Kan du beskriva stämningen på tidningen de senaste dagarna?
- Det har varit oerhört tufft. Många har uttryckt att de aldrig har varit med om tyngre dagar. Vi har ju levt i en spänning i flera år och på sätt och vis blivit vana vid att förändring är någonting som hör till vardagen. Man har gått i spänd förväntan, får jag hålla mitt jobb eller inte. Så har det varit från juni och framåt och speciellt den här senaste veckan. Då siffrorna kom var det tungt att inse att vartannat huvud kommer att rulla.
- Vi har haft ett otroligt bra team och någonting vi kallat för en sann Västis-anda. Det tror jag också är orsaken till att vi tre år i rad har valts till landets bästa lokaltidning.
Vad innebär uppsägningen för dig personligen?
- Först handlar det mycket om att försöka landa i beskedet. I en process då huvuden rullar på löpande band så har ju ingen kunnat känna sig 100 procent säker, inte heller jag.
Camilla Lindberg och de uppsagda kollegerna lyder ännu under arbetsplikt, som fastställs utifrån hur länge man varit anställd. I Lindbergs fall handlar det om fyra månader.
- Jag kommer att synas i spalterna ännu en tid. Jag bör vara på jobb men det blir nog oerhört tufft. Min sista dag är den 23 december så jag kommer att fira julaftonen som arbetslös.
- För mig personligen så väljer jag ändå att se det här som en ny möjlighet. Jag har varit vid tidningen i 11 år. Jag har en annan yrkeskarriär bakom mig som varade i 10 år. Jag har egna skrivprojekt. Kanske det är dags att gå vidare till någonting annat.
- Det blir väldigt tydligt för mig, det här som Maria von Trapp säger i The Sound of Music: När Herren stänger en dörr så öppnar han ett fönster någon annanstans. Den tilliten vill jag ha. Däremot känner jag stor sorg för det som ligger framför, hur tidningen VN och kulturlivet i regionen drabbas.
Det har ryktats om att en ny tidning eventuellt är på gång, med liknande koncept som lokaltidningen Nya Östis. Är du involverad i den?
- Jag är inte involverad i det men jag har hört ryktena. Generellt kan jag säga att jag tycker att det är sunt. I en sund demokrati bör det finnas alternativ och konkurrens är aldrig dåligt.
Vill du berätta om hur du tycker att uppsägningarna har skötts?
- Det väljer jag att inte kommentera. Det finns ännu personer som väntar på besked.
' /%3E%3C/svg%3E)
