Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Lappviken - Röster ur själarnas rum en publiksuccé: Bilder och upplevelser från föreställningen

Från 2016
Uppdaterad 27.08.2016 22:26.
Personer står i mörkt rum intill sjukhussäng och elbehandlingsapparat.
Bildtext Att stå tillsammans i ett mörkt rum och lyssna hur någon får elbehandling är en intim upplevelse.
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Nästan 3 000 nyfikna, fascinerade och också bestörta besökare: Radioteaterns ljudinstallation i det gamla Lappvikens sjukhus var en publikmagnet under Konstens natt i Helsingfors.

Radioteatern hade tryckt upp 300 programblad. Ingen hade kunnat räkna med att de skulle ta slut en halv timme in i evenemanget och att det hade behövts tiofalt av dem.

På sjukhusets vind, i överläkarens gamla hem och i patientrummen på andra våningen av en flygel hade Radioteatern byggt upp scener där man kunde vandra in och höra röster berätta: Ett parti schack mellan två intagna; ett samtal mellan en sköterska och en förrymd patient mitt under brinnande krig; författaren Aleksis Kivis monotona malande - överläkaren som läser ur sina patientjournaler.

Människor som köar in till en föreställning.
Bildtext Kön ringlade sig genom konstgalleriet och kaféet ut på gården.
Bild: Yle/Eva Pursiainen
Två kvinnor klädda i servitrisuniform serverar drycker.
Bildtext Först fick man höja en skål.
Bild: Yle/Eva Pursiainen
Bord med blombukett och bricka med champagneglas.
Bildtext Sedan följde ett utdrag ur den första överläkaren, Fahlanders, öppningstal.
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Rundvandringen inleddes med en välkomstskål för det nyöppnade Lappviken år 1841, fortsatte sedan upp på vinden där trasiga själar berättade om sina öden. Vidare gick spåret till överläkare A.T. Saelans rum, via en terapisession från början av 2000-talet och utmynnade sedan i ljudbilder i patientrum på andra våningen.

Starkt motljus som lyser upp flera par ben i ett mörkt utrymme.
Bildtext Själarna berättar på vinden.
Bild: Yle/Eva Pursiainen
Människor sitter på stolar placerade i en ring.
Bildtext En terapisession i mer modern tappning.
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Överläkarens barnbarnsbarn på besök

I överläkare Saelans rum står hans barnbarnsbarn Marianne Gruber (f. Saelan) och May Korsbäck (f.Saelan) och lyssnar på sin farfarsfars anteckningar som läses upp.

Gammalt skrivbord med lampa, apoteksflaskor, anteckningar, bläckpenna.
Bildtext Överläkare Saelan förde noggranna anteckningar över sina patienter.
Bild: Yle/Eva Pursiainen
Två äldre kvinnor som ler.
Bildtext Marianne Gruber och May Korsbäck, båda födda Saelan
Bild: Yle/Eva Pursiainen

- Jag är sjuksköterska till utbildningen, och jag gjorde min praktik här, berättar May Korsbäck. Jag tycker hela den här upplevelsen är otroligt fin.

Många tankar om mental ohälsa

Kvinna med färggrann tröja ser in i kameran.
Bildtext Monica Grén
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Monica Grén brukar ofta promenera på sjukhusområdet och tycker det är fint att få se hur det ser ut också inuti huset.

- Det hela är gripande och sorgligt... också litet spännande. Jag har ett vagt minne av att min mormor på 1980-talet var deprimerad, och att vi hälsade på henne – kanske det var här, eller någon annanstans. Jag tänker på vad mycket det är man inte har talat om och heller inte förmått sköta om eller bota. Hur många har haft en fysisk sjukdom som gett utslag som mental ohälsa! Som syfilis eller en hjärntumör.

- Jag ville komma när det ännu är ljust, för det är litet kuslig stämning här.

Människor trängs i en korridor.
Bild: Yle/Eva Pursiainen
En säng, en gammal stol med oljelampa på, en morgonrock hänger på väggen.
Bildtext Aleksis Kivis rum.
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Att uppleva installationen i egenskap av proffs

Kristian Wahlbeck är professor i psykiatri och har ett arbetsrum i samma korridor där installationerna nu byggts upp. Wahlbeck har följt med uppbyggnadsarbetet med stor nyfikenhet men har inte velat gå alltför nära, förrän nu.

Professor i psykiatri Kristian Wahlbeck
Bildtext Professor i psykiatri Kristian Wahlbeck
Bild: Yle/Eva Pursiainen

- Det är jättefint! Jag tänker vara här hela kvällen. På det rationella planet är det bra att huset öppnas upp och att folk får ta del av allt som finns och har funnits här. På det emotionella planet.. visst blir man ju så berörd av alla dessa människoöden.

- Jag har jobbat här, och har också läst Saelans dagböcker. Men det är en sak att läsa anteckningar i egenskap av läkare, och en annan att uppleva ett konstverk.

"Mental ohälsa är kaotiskt"

I matsalsscenen möter jag Jenni Bergman och Sandra Forsell. De har precis varit uppe på vinden och ska bekanta sig med patientrummen.

Två kvinnor tittar in i kameran och ler.
Bildtext Jenni Bergman och Sandra Forsell gillade patientrummen mer än vinden.
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Bergman beskriver upplevelsen på vinden som kaotisk.

- Men det kanske är bra, för mental ohälsa är kaotiskt.

Sandra Forsell funderar på varför det är så obehagligt att se och lyssna på ljudinstallationerna.

- Det var så definitivt för många att hamna här, det var en ändstation. Fascinationen för det här stället är enorm. Här är så mycket människor! Kanske man kommer hit för att bekräfta någonting, eftersom det kunde hända vem som helst att man tappar allt.

Mer och mindre skrämmande

Hanna Bäckström, Ella Hemming och Sara Krogius beskriver vandringen som klaustrofobisk och ångestfylld, men intressant och berörande.

Tre unga kvinnor.
Bildtext Från vänster: Hanna Bäckström, Ella Hemming och Sara Krogius.
Bild: Yle/Eva Pursiainen

-Speciellt vinden var jobbig. Och rummet med den lilla flickans teckning.

Man i randig tröja.
Bildtext Mathias Lejonborg
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Mathias Lejonborg tyckte upplevelsen var intressant.

- Mindre skrämmande än jag trodde. Mer tankeväckande.

När kvällen mörknade utanför det gamla sjukhuset blev stämningen inne i rummen intim och känslosam. Många diskuterade upplevelser av mental ohälsa, en hördes känna igen sitt gamla patientrum. Andra lyssnade andäktigt. En tredje undrade vad man ska tänka om sig själv om man högt börjar svara rösterna i rummen - med glimten i ögat, men stämningen gav upphov också till små absurditeter. Att stå i ett rum tillsammans med främlingar, tätt intill varann, och lyssna på en scen ur en elbehandling kan beröra en djupt. Så var det åtminstone för undertecknad.

Var du där? Berätta gärna om dina intryck i kommentarsfältet!

Föreställningen i virtuell verklighet

Ifall du inte kan besöka Lappviken - Röster ur själars rum nu på lördag kl 12-16, kan du besöka installationen virtuellt. Det gör du via din dator eller din mobiltelefon. Anvisningar hittar du här.