Återuppbyggandet av italienska medeltidsstäder utmanande - l´Aquila ännu spökstad sju år efter skalvet
Det är lätt att känna igen staden l´Aquila på avstånd. Ett tjugotal lyftkranar stiger upp över staden när man närmar sig längs med motorvägen. Ännu sju år efter det förödande jordskalvet skalvet är centrum av l´Aquila obeboeligt.
Husen är inpaketerade och stöds med hjälp av järnbalkar. Inne i en kyrka sitter några byggarbetare och äter sin lunch som de har med sig. De har varit sysselsatta de senaste sju åren med att restaurera de gamla kvarteren.
- Det är långsamt arbete. Varje skärva ska analyseras och katalogiseras. Nästan alla byggnader här i gamla staden har haft väggmålningar och skulpturer som är värdefulla, säger byggnadsarbetaren Concezio Bozzi.
I de historiska italienska städerna med byggnader från 1200-talet och äldre så handlar återuppbyggnadsarbetet inte om att städa undan rasmassorna och bygga nytt utan om ett omsorgsfullt restaureringsarbete.
- Arbetet försvåras av att kvarteren ligger tätt intill varandra och det är svårt att få in grävskopar och andra maskiner längs med de smala gatorna, säger Bozzi.
Förutom byggarbetare är staden nästan tom på folk och liknar mest en spökstad. Några enstaka restauranger försöker få liv i kvarteren igen men ännu kommer det att ta år innan invånarna kan flytta tillbaka.
Också den ekonomiska situationen i Italien har förlängt arbetet. EU som har beviljat stöd till restaureringsarbetet har beskyllt l´Aquila för att en del av pengarna skulle ha hamnat i fel fickor. Det finns misstankar om korruption och att maffian skor sig på projektet.
- Maffian brukar finnas där det finns pengar i Italien, säger en äldre kvinna som vill vara anonym.
Långt från piazzan och gelaterian
I centrum av staden hänger det t-skjortor och fotografier på ett staket utanför ett bygge. De tillhör åtta studerande som miste livet i skalvet för sju år sedan. Små minnesmärken finns här och där i staden.
Allt som allt dog 309 människor och flera tiotusentals blev hemlösa. En stor del av dem bor nu i tillfälliga hem utanför staden.
De nya våningshusen med rymliga parkeringsplatser och lekplatserna är så långt från de pittoreska medeltida kvarteren man kan komma. Inga små kaféer, restauranger eller torg med fontäner.
- Det var så lätt att röra sig då vi bodde i centrum, säger Lorena Baglione som är ute och rastar sin hund. Nu är vi beroende av bussar och bil. Jag saknar mitt gamla hem även om vi har det bekvämt här.
Husen är jordbävningssäkra vilket känns bra speciellt nu då marken skakar titt som tätt av efterskalven.