Bokrecension: In Transit är en resa mellan kärlek och ensamhet

Hannele Mikaela Taivassalos senaste roman, In Transit, präglas av den ensamhet som finns vid sidan om kärlek och begär.

In Transit är en resa. En resa för de tre huvudpersonerna i boken Sem, Vera och Galadriel - men inte minst en resa i läsarens egna minneslandskap. Det är en saga om val och icke-val, om smörgåsvardag, dans, arbete och svek.

In Transit är känslan av landsbygd som blandas med glammigt Hollywood och förrivärlds-Helsingfors. Det är en kärlekshistoria, en tvåsamhetshistoria - men främst är det ändå en ensamhetshistoria.

In Transit av Hannele Mikaela Taivassalo är en historia om ensamhet över generationsgränserna. Om hur olika människor tampas på olika sätt med sin ensamhet, om att ensamheten inte behöver vara så farlig, men hur tung den ändå kan bli.

De tre på landsbygden

Alla kan känna igen sej i att vilja ha roligt hellre än arbeta, men man knegar ändå på. Så gör också romanens Vera, som vet att hon måste arbeta, fast hon hellre skulle dansa.

Vera gör resan från sin hemort på landsbygden till Helsingfors och Kottby - och tillbaka igen. Under Helsingforstiden arbetar hon - och dansar. Hon dansar och förälskar sej och fortsätter att dansa trots att hon vet att det är en dålig idé.

Väl hemma i sitt gula hus på landsbygden tänker hon på allt det där som hände och inte hände. Hon minns det som blev kvar, hon vill ha fysiska bevis på tiden som blev.

Sem gör resan från landsbygden till Stockholm - och tillbaka igen. I Stockholm hittar han sin riktiga själ, men den måste stanna kvar när han återvänder. Plikten kallar - och trogen som han är blir det hus, hem, familj. Trots att han nog var ämnad för något helt annat.

Väl hemma på sin gård, som nu drivs av sonen, ligger han lätt och tyst i sin säng och minns något som kanske borde ha varit.

Galadriel gör resan världen runt - och fortsätter framåt. Hon kommer också hem, till landsbygden. Världen gav henne så mycket, och tog också så mycket från henne.

Väl hemma i bygden tar hon en paus - en paus för att fundera hur hon bäst går vidare med livet. Som just hon vill.

När utlösningen blir en cupcake

På ett aldrig så skört - men intensivt - sätt berättar Taivassalo om möten mellan människor. På sitt suggestiva sätt lindar hon in oss i tre historier, och vi börjar genast söka efter brännpunkterna.

På ett Fagerholmskt sätt tar hon oss från en icke nämnd landsbygd på en resa genom Finland, Skandinavien och världen - för att till sist förankra oss vid dess ände.

Språket är så vackert att till och med utlösning på ett innerlår låter som den godaste och mest fylliga cupcaken. Anorexi, missfall och förbjudna kärleksaffärer skildras ömt, men med orädda ord. All kärlek är bra kärlek. Stärkande och fräscht.

Men precis som ett vänsterprassel, som börjar intensivt och hett, och fortsätter i smyg lite för länge, hade In Transit mått bra av en aning tätare tempo mot slutet. Läsaren får en alltför stor egen vilja och tankarna vandrar, för att sedan sugas upp av historien igen.

In Transit är ingen avslappningsläsning. Nej, In Transit behöver tid och eftertanke, för du vill verkligen få ut allt av den här romanen.

Fascinerande. Behagligt. Välgörande.