Många invandrare lär sig dialekt

Att integreras på svenska på en liten ort kan betyda att man integreras på dialekt. Man måste kunna förstå och prata åtminstone lite dialekt för att kunna bo eller jobba på den nya hemorten.

I ett pågående forskningsprojekt undersöker man integrationen av invandrare på landsbygden i svenska Österbotten.

Språket och dialekten är ändå inget automatiskt sätt att bli en del av det nya samhället, utan flera av de intervjuade beskriver det som en lång process att komma in i de nya sammanhangen. Att behöva lära sig en dialekt vid sidan av standardspråket verkar ändå inte ses som något hinder bland invandrarna.

- Vår uppfattning är nog att de accepterar situationen, och försöker räkna ut hur det fungerar i det här samhället och räknar ut vilka kunskaper de behöver. Det är inget ovanligt med dialekter, det finns i deras egna modersmål också, säger Lena Ekberg.

Lena Ekberg, professor vid Stockholms universitet och Jan-Ola Östman, professor vid Helsingfors universitet har undersökt språk och integration på landsbygden. Projektet har inletts med studier i Pedersöre, Närpes och Korsnäs där man har gjort intervjuer med fokusgrupper bestående av både invandrare och finländare som bott länge på orten.

På många orter i Österbotten måste man kunna den lokala dialekten, åtminstone i någon mån, för att kunna bo och arbeta.

Vill också lära sig finska

Invandrarna som integreras på svenska behöver dessutom kunna finska så fort de rör sig utanför de svenskdominerade kommunerna. Många av de intervjuade nämner att de hade velat lära sig mer finska i ett tidigare skede.

- Vissa av de lite äldre invandrarna tycker till och med att man underskattar deras förmåga att lära sig flera språk. En av dem sa att om vi kan lära oss svenska så kan vi också lära oss finska, det är inget problem för oss, säger Jan-Ola Östman.

Närpes och Korsnäs i flera decennier haft en relativt sett större invandring än andra kommuner. I de båda kommunerna har omkring tio procent av befolkningen utländsk bakgrund och mer än 40 modersmål finns representerade.

Integration redan i dagis

Azra Arnautovic är 24 år, har en tradenomexamen och studerar nu socialpsykologi. Hon kom till Finland från Bosnien i december 1992 då hon var 13 månader. Familjen kom till Närpes där det var meningen att integrationen för lilla Azras del skulle börja på dagis.

- Jag var ganska envis och ville inte till dagis, så jag fick stanna hemma med mina farföräldrar istället och lärde mig bosniska först.

I fyraårsåldern började Azra Arnautovic på dagis och lärde sig då standardsvenska. Hon konstaterar att den stora skillnaden mellan att komma till en ort utan dialekt är att integrationen då hade varit klar.

- Men för min del fick integrationen börja på nytt i lågstadiet när närpesdialekten kom in i bilden, för då kunde jag plötsligt inte språket på nytt. Så det var en utdragen process, men nu talar jag både standardsvenska och dialekt, säger Arnautovic.

Dialekten viktig för gemenskapen

Hon konstaterar att dialekten var viktig för att öka tillhörigheten både i gruppen och i samhället.

- När jag började lågstadiet fick jag ofta höra att "Azra kan ju ingen dialekt". Jag tyckte det var synd, för jag hade ju försökt lära mig.

Att lära sig närpesdialekt var svårt i början men Arnautovic säger att hon snabbt kom in i det.

- Alla mina kompisar talade dialekt så det blev en naturlig del av min vardag att tala närpesdialekt, och det var till en viss del så jag kom in i grupperna också.

Projektet kommer i framtiden att jämföra invandrare på landsbygden i Finland och i Sverige. Professorerna Lena Ekberg och Jan-Ola Östman berättar att de samarbetar med invandrare och lokalbefolkning men också med politiker och lärare. Målet är att kunna komma med förslag på hur integration och språkinlärning ska gå bättre i framtiden.