F.d. chefredaktör: "Två dagar papper i veckan för lite"

I fredags klarnade det att tidningen Östnyland börjar komma ut på papper två dagar i veckan från december. Rolf Gabrielsson, före detta chefredaktör, tycker att det är bra att man ska satsa på det lokala. Han tror ändå inte att två dagar papperstidning räcker.

Rolf Gabrielsson är före detta chefredaktör för tidningarna Borgåbladet och Itäväylä.

Han följer fortfarande med nyhetsbevakningen och mediernas utveckling i Östnyland, och har under de senaste åren lagt märke till det som är allmänt känt i dag.

Det vill säga, de tryckta tidningarna har det kärvt och ekonomin är det stora problemet. Distributionen utgör en stor kostnad som gör det svårt att få allting att gå runt.

– Den tidning som har klarat sig bra i pappersformat är faktiskt Itäväylä. Den baserar sig enbart på annonsintäkter och gratisutdelning, och får det att gå ihop på ett helt annat sätt än Uusimaa och Östnyland, säger Gabrielsson.

KSF Media tog åt sig av kritiken

Hur reagerar Gabrielsson på KSF Medias besked att tidningen Östnyland nu till stor del skippar det gemensamma materialet för att bli totalt lokal?

– Min första reaktion var att man tacknämligt snabbt har tagit åt sig av kritiken och gör rent av en helomvändning, säger han.

Enligt Gabrielsson reagerar han och en del andra läsare ändå negativt på faktum att tidningen ska utkomma till pappers bara två dagar i veckan från december.

Han tror att det inte kommer att räcka, utan att tre dagar är ett minimum.

– Det vet också de som nu är satta att göra den här tvådagarstidningen. Men de har ju inget val, så att säga. De får göra det bästa möjliga av situationen.

Satsa på snabb webbevakning

Gabrielsson får också frågan om hur den papperstidning som ges ut två dagar i veckan borde se ut.

Han tror att det gäller satsa på snabb nyhetsbevakning på webben, för att sedan gå in på djupet i den tryckta tidningen.

– Jag tycker bara att det är lite väl mycket både och nu fortfarande. Dels vill man vara en regional tidning och dels en lokal tidning, dels en tryckt tidning och dels en webbtidning.

Personligen hade Gabrielsson hoppats på att man hade valt att satsa fullt ut på någonting.

Han konstaterar ändå att det fortfarande behövs en svensk pressröst i Borgå och Östnyland, och att han hoppas att den kommande förändringen inte är början på slutet för tidningen.

– Tidningen ger den svensk- och tvåspråkiga befolkningen en nyhetsbevakning ur ett språkperspektiv som de andra tidningarna inte lyfter fram lika mycket.

Vill unga läsare betala för webben?

Enligt Rolf Gabrielsson är han inte rätt person att ge råd om hur tidningen borde göra då den framöver ska satsa mer på det digitala.

– Jag har under de senaste åren varit av den åsikten att man inte ska tro att det här med webben är räddningen. Eller okej, då skippar vi helt det tryckta ordet och koncentrerar oss helt på webben och försöker få det att gå runt ekonomiskt.

Gabrielsson förstår att man vill rikta sig till unga läsare som har vuxit upp med det digitala och med webben. Å andra sidan menar han att de också är uppvuxna med att få det mesta gratis.

– Då frågar jag mig om de unga läsarna faktiskt är beredda att betala för en östnyländsk tidning, en Borgåtidning, på svenska på webben. Mitt svar är att vi får se, säger han.