Fostermamma på Kråkö trivs med tonåringar

När alla stödåtgärder är testade och ett barn fortfarande far illa hemma, är omhändertagning det enda alternativet. Då kommer fosterhemmet in i bilden. Familjehemmet Viveca på Kråkö i Borgå tar hand om tonåringar som inte kan bo hemma.

I det stora blå huset på Kråkö bor Viveca Ekholm, hennes man och sju fosterbarn: tre i övre våningen, fyra i nedre våningen. Barnen är i tonåren och har egna rum. Dörrarna har inga lås men rummen är privata – utan lov får ingen annan gå in. På en dörr står det: Koputa!

Det här är barnens hem, men de får inte komma och gå precis hur de vill. Huset har ett larmsystem som kan kopplas på om något av barnen har en tendens för att rymma. Oftast behövs det inte, de gemensamma reglerna följs.

Barnen på Kråkö är mellan 12 och 17 år gamla. Alla har en egen historia bakom omhändertagningen.

En del unga kommer från total misär och en familj där missbruk tagit över. Andra har helt enkelt så svårt att komma överens med sina föräldrar att de inte kan bo hemma längre. De kan inte dras över en och samma kam.

Företagsvinst till resor och ridning

Ekholm har jobbat med fosterbarn i tre årtionden. Företaget Familjehem Viveca grundades för att hon skulle kunna fortsätta vara fosterförälder i en ekonomiskt tajt livssituation.

Andra alternativet hade varit att börja jobba utanför hemmet, vilket är näst intill omöjligt när man har barn hemma som behöver extra stöd.

Företaget går i dag på vinst, men Ekholm intygar att man inte kan starta ett likadant med planen att göra det ekonomiskt lönsamt.

- Det här är ett heldagsjobb. Man kan inte göra det utan att vara beredd att jobba hela tiden.

Vinsten går till resor med barnen och deras hobbyer.

- Vill de spela ishockey eller rida så är jag jättetacksam över att jag kan erbjuda det. Många av barnen har inte haft något och det är jätteviktigt att de har möjligheten att känna att de är likvärdiga andra barn.

Föredrar tonåringar

Tonåringar är betydligt svårare att placera än småbarn. Processen är väldigt tung för ungdomarna. Ekholm trivs ändå väldigt bra med lite större fosterbarn.

- Jag är så pass gammal att jag inte kan eller vill ha småbarn längre. Tonåringar är min grej, jag tycker om dem. Jag ser alltid det positiva i de här ungdomarna. Vi har roligt tillsammans.

Ekholm närmar sig pensionsåldern, men som företagare bestämmer hon själv när hon fått nog. Hon hoppas kunna jobba så länge att hon kan slussa ut alla nuvarande fosterbarn i vuxenlivet.

Omhändertagningar ibland för sent ute

Viveca Ekholm stöder Borgå stads linje att försöka minska på omhändertagningar och i stället satsa på förebyggande åtgärder.

Hon säger att det allra bästa är om barnet kan bo hemma och familjen får stöd. Enligt henne borde man satsa på liknande system med hemsystrar som hjälpte till då hon själv var liten.

- Vi är inte riktigt ännu där. Familjearbetarna sköter inte om hela hemmet. Men de är ändå där och ser till att barnen kommer i väg till skolan och jag uppskattar det väldigt mycket.

Det kommer ändå alltid att finnas barn och unga som måste kunna bo annanstans, säger Viveca Ekholm. Om barnet lider och inte får det som behövs eller har struktur i sitt liv kan det vara bättre med omhändertagning

Ibland har processen tagit för länge, konstaterar hon. Och risken är ännu större nu än för trettio år sedan då hon började jobba som fosterförälder.

- Tyvärr har jag nog många gånger tänkt att ett barn borde ha blivit omhändertaget mycket, mycket tidigare. I dag är processen att omhänderta ett barn så lång, alla åtgärder ska provas först. Processen skulle inte behöva vara så lång, för på ett år hinner man göra mycket illa.

Enligt Ekholm skulle processen inte behöva vara så lång, eftersom man hinner göra mycket illa på ett år.

- Men alltid vill man ju att barnet ska få bo hemma. Föräldrar är ändå alltid föräldrar.