"Att må psykiskt illa är så vanligt men ändå så hysch hysch"
Det är kväll den 20 augusti 2014 och Mats Rosenqvist kan inte sova. Instängd på sitt rum hemma i Raseborg sitter han och är fullständigt övertygad om att Finland alldeles snart ska befinna sig mitt i ett brinnande krig. Mats rakar av sig håret och gör sig redo för vad som komma skall. Han vet ännu inte att han balanserar på psykosens brant.
- Klättrar man upp på ett berg så finns det ett stup på andra sidan, vare sig man vill det eller inte.
Så sammanfattar Mats Rosenqvist sitt psykiska illamående. Ett illamående som i dag hålls i schack med hjälp av mediciner och stöd från omgivningen, men som i perioder fått honom att undra om livet alls är värt att leva.
För att förstå vad som hände den där augustinatten för drygt två år sedan och dagen därpå, när Mats psykos når sin kulmen mitt under en hörförståelse, måste vi backa bandet något. För egentligen började allt redan våren 2014.
Mats är då 17 år gammal och går i tvåan i Ekenäs gymnasium. Skolan känns tradig och motivationen tryter.
- Depression skulle jag inte kalla det, men jag var orkeslös och nere.
När sommaren hägrar känner han ändå att energin är på väg tillbaka. Mats pustar ut och tänker att den jobbiga fasen är över, nu kan livet börja på riktigt. Men energiruschen, som inledningsvis känns behaglig, börjar småningom ta sig uttryck som Mats aldrig tidigare upplevt. Storslagna planer fyller hans huvud, han tränar intensivt och blir i samma veva nästintill besatt av en flicka i sin omgivning.
Sommarlovet tar slut och Mats, som fortfarande befinner sig i ett maniskt tillstånd, ordnar och fixar i skolans elevkårskafé i frenetisk takt. Han börjar dessutom se tecken som tyder på att något stort håller på att hända. Han funderar till exempel över hur det kan vara möjligt att ingen annan inser att programledarna i radio talar kodspråk? Det är ju helt uppenbart att de riktar sig direkt till honom.
Jag förvränger hela situationen och alla sinnen beter sig konstigt.
Mats Rosenqvist
I samband med sitt uppbåd inför militärtjänstgöringen blir han också mer och mer säker på att Finland snart kommer att attackeras. Och när kriget väl bryter ut tror han sig ha en oerhört viktig roll att spela. Det är han som ska rädda världen.
En helt vanlig hörförståelse
På morgonen den 21 augusti går Mats till skolan. Han har inte sovit en blund den natten och på huvudet har han en mössa för att dölja sitt snaggade hår. Dagens andra lektion är engelska. Mats kommer sent eftersom han har tagit en tupplur på soffan i skolans aula och när han stövlar in i klassrummet sitter hans klasskamrater redan och lyssnar på en hörförståelse.
- För alla andra är det en helt vanlig hörförståelse som handlar om en 18-årig kille, men för mig är det en självklarhet att den handlar om mig. Jag förvränger hela situationen och alla sinnen beter sig konstigt. Till exempel tycker jag att alla omkring mig sitter och snyftar.
Då känner Mats att det här är stunden han väntat på. Alla tecken och signaler, allt har lett fram till just det här.
Han reser sig upp och går fram till tavlan. Där ber han läraren om att få låna en krita och vänder sig mot tavlan för att skriva ner ett meddelande. I samma stund råkar han putta till en annan mindre tavla som faller i golvet med ett brak.
- Jag vänder mig om mot klassen och försöker visa att allt är lugnt, men jag kan inte forma ord. Sedan skriver jag ”You can do what you want” (Du kan göra vad du vill) på tavlan. Tanken är att jag ska avsluta meningen med ”with your life” (med ditt liv), men bokstäverna blir alldeles konstiga, det är en enda soppa.
Medan allt detta pågår sitter klasskamraterna förstummade och följer med händelseförloppet. När Mats har skrivit klart ber han om lov att få lämna klassrummet. En stund senare hittar en av skolans lärare honom ute på gården och säger att skolhälsovårdaren, som dessutom råkar vara Mats faster, väntar på honom.
Ryktena florerar på skolan. I efterhand har Mats till och med fått höra att han riktat en pistol mot läraren och varit allmänt hotfull. Ryktesspridningen är snabb, utpekande och ofta överdriven.
- Än i dag oroar jag mig stundvis för att någon hört något om mig som inte alls är sant och så tror de på det. Den personen kan ju till exempel vara min framtida arbetsgivare.
Väl på plats hos skolhälsovårdaren får Mats ligga och slappna av medan hon ringer hälsovårdscentralen. Dit åker han samma eftermiddag, men förstår fortfarande inte riktigt varför.
Jag var ju övertygad om att hela världen visste vad som hade hänt i Ekenäs gymnasium den dagen.
Mats Rosenqvist
- Jag förstod att mitt huvud inte klarade av det som hände, men jag visste inte att jag var sjuk, säger Mats.
Han får en remiss till Ekenäs barn- och ungdomsavdelning som han ska uppsöka följande dag och efter det får han åka hem.
- Jag frågade mamma om jag fick bjuda över några vänner till oss och hon sa ja. Jag ville förklara för dem vad som hade hänt i skolan, men hela situationen var väldigt konstig. Jag var ju övertygad om att hela världen visste vad som hade hänt i Ekenäs gymnasium den dagen.
Vad är en psykos?
- En psykos är ett psykiskt tillstånd som innebär att man får en förändrad verklighetsuppfattning. Man går in i en egen värld och kan till exempel tro sig vara förföljd eller hotad, trots att det verkar helt orealistiskt för omgivningen.
- Den som får en psykos kan få hallucinationer, det vill säga sinnesintryck som inte har någon tydlig verklighetsförankring. Hörselhallucinationer är vanliga, och lukt- och känselhallucinationer förekommer också.
- I genomsnitt får 15 personer av 100 000 en psykos varje år. Den vanligaste åldern för insjuknandet är mellan 16 och 40 år, men psykostillstånd kan förekomma under hela livet.
- Det går inte att hitta en enda tydlig förklaring till en psykos utan många faktorer samverkar. De flesta experter betraktar i dag psykoser som uttryck för någon form av tidig biologisk eller psykologisk sårbarhet.
Källa: Vårdguiden
Luftslottet rämnar
Följande morgon blir Mats inlagd på ungdomspsykiatriska avdelningen. Där ska han komma att stanna i drygt två veckor.
- Jag förstod inte att de som befann sig där var sjuka och att jag var en av dem. I stället trodde jag att jag var där för att hjälpa dem.
Under den här perioden är Mats också övertygad om att medicinerna han äter är placebo. Dagarna går och sakta men säkert börjar psykosen ebba ut.
- Jag började inse att det är något som inte stämmer när min goda barndomsvän ringde mig och sa att du vet väl att du inbillar dig allt det här om att maffian ska komma och ta dig. Hon har alltid brytt sig väldigt mycket om mig och hennes ord fick mitt luftslott att rämna. Det var en chock.
Den 13 september skrivs Mats ut från sjukhuset. En gång i veckan får han träffa en psykolog och meningen är att han ska fortsätta med skola och träning i vanlig ordning. Men kroppen vill annorlunda.
I mitt huvud var jag värdelös.
Mats Rosenqvist
- Jag hade tappat självförtroende helt och sakta men säkert gick jag in i en depression. Jag hade missat höstens studentskrivningar och allt kändes hopplöst. I mitt huvud var jag värdelös. Jag skämdes över mig själv.
Under den här perioden får Mats mycket stöd och hjälp av sin mormor.
- Hon tog hand om mig om dagarna när jag inte klarade mig själv.
För Mats har vänner och familj spelat en nyckelroll i hans tillfriskningsprocess, en process som helt naturligt tagit sin tid. På pappret har han diagnosen bipolär sjukdom vilket betyder att han i perioder får både maniska och depressiva symptom.
- Men i dag mår jag stabilt och kan hålla båda fötterna på jorden. Jag är varken manisk eller deprimerad. Det är många faktorer som gjort att det blivit bättre, men framför allt det att jag tar min medicin regelbundet och har hittat en rutin i vardagen.
Mats säger också att hans psykiska illamående har hjälpt honom att stanna upp och lyssna på sig själv.
- Vart har jag, och många andra unga, bråttom egentligen? Pressen utifrån är ibland överväldigande. Man klarar snabbt av skolan för att komma ut i arbetslivet och så finns det inga jobb. Vad tjänar det till?
Illamående är vanligt
I våras när Yles kampanj Sekasin gick av stapeln följde Mats med den med stort intresse. Sekasin lyfte fram psykisk ohälsa i flera former och det är just det Mats också uppmuntrar andra att göra: våga prata om det! Han hoppas att han, genom att dela med sig av sin berättelse, kan få andra som mår psykiskt dåligt att känna en strimma hopp.
- Vem som helst kan må dåligt, det är så otroligt vanligt men ändå så hysch hysch. Jag hoppas att andra kan känna igen sig och märka att de inte är ensamma, men framför allt att det går att bli frisk och må bra igen.
Den populära Sekasin247-chatten har tack vare ett stort engagemang fått tilläggsfinansiering och kommer att återlanseras i början av år 2017.
