Jannike Sandström: Jag vill vara ett stöd för min publik

Vegalistans drottning Jannike Sandström packar väskorna, drar till Berlin och satsar på en internationell karriär. Men först tolkar hon två eurovisionsklassiker i veckans avsnitt av På resande not.

- Det låter kanske klyschigt men musiken har alltid funnits inom mig. Jag är född till att göra det här. Det är som en adrenalinkick, ett rus – och om jag gör det rätt kan jag också förmedla det till publiken. Jag vill komma vidare och prova nya saker, det kanske motiverar mig mest.

- I studieväg fanns det inga alternativ, det har från början varit musik som gäller för mig. Efter gymnasiet sökte jag bara till Sibelius-Akademin. Jag kom in direkt, men skulle nog annars ha tagit ett mellanår tills jag kommit in. Det skulle ha känts fel i hjärtat att studera något annat än musik.

- Mamma och pappa satte mig i musiklek redan när jag var tre, sedan började jag ta pianolektioner när jag var fem. Då var det mer klassisk musik och småningom blev jag också tvungen att uppträda på konserter, vilket kunde vara hemskt som barn. Det gav ändå en scenvana, även om den är väldigt olik den jag har idag.

Mer skinn på näsan efter Idols

Hur är det att tävla i musik?

- Som barn blev vi ofta bedömda med en siffra och det kändes ganska hemskt att bli bedömd utifrån sin musikalitet eller hur mycket man har övat. Också som vuxen har jag varit med om jobbiga situationer där poängen gavs på konstiga grunder.

- Ju äldre jag blev desto hemskare var det att tävla i musik. Jag blev mer nervös och tog det mer allvarligt och då kanske man inte alltid klarar av att göra sitt bästa.

- Jag var med i Idols 2008 och det var inte alls roligt. Det var ett mediafenomen och man fick poäng för sitt utseende och sina kläder istället för sin sång. Man var helt naken inför publiken som kunde kasta negativa kommentarer på en. Speciellt när formatet var sådant att domarna skulle vara lite elaka tyckte också tittarna att det är okej att vara elak. Där fick jag skinn på näsan och lärde mig att det alltid finns de som kommer att hitta fel på mig.

- Under tävlingens gång parade tidningarna ihop mig med Koop Arponen som vann tävlingen. Det började mest som ett skämt, men småningom tog det över och en stor del av fokus hamnade på oss. Då lärde jag mig att man inte kan skämta med media, där tas allt ordagrant.

Varför fungerade det inte för dig i Idols?

- Jag visste lite för mycket om branschen och föreslog saker för bandet och för producenterna, men de ville bestämma och styrde oss tävlande som spelknappar i programmet. Mig klippte de så jag blev en finlandssvensk blondin som inte jobbade så mycket, vilket var helt fel.

- Att ställa upp i ett talangprogram är det snabbaste sättet att inleda en karriär, men allt beror på en själv och vad man gör efteråt. Idag känns Idols och det elaka greppet som ett ganska gammalt koncept, dagens program är annorlunda och verkar mer positiva och handlar mer om sången.

- Ska man ställa upp ska man vara färdig och det var inte jag. Jag stod på scenen och önskade att sången skulle ta slut och då blir ju allt bara helt fel och då sjöng jag också dåligt. Varje gång jag sjöng i tv kändes det fel och då var det meningen att jag skulle falla ut och dra mig tillbaka.

Artistkarriär och Tyskland går före lärarjobbet

Du gick från att bli bedömd till att bedöma själv och blev musiklärare?

- Jag började undervisa som väldigt ung. Jag gillar att undervisa och det beror förstås på skolan och eleverna och elevernas ålder hur kul det är, men speciellt när jag har fått göra specialprojekt som Finlands Lucia och annat har det varit jätteroligt. Att undervisa är roligt men tar väldigt mycket energi.

- Om man också ska vara artist tror jag att lärarjobbet tar mer än det ger och därför har jag beslutat mig för att inte jobba vidare som lärare. Nu är det dags att satsa på artistkarriären, så från den här hösten kör jag som frilansmusiker så ser vi hur det går.

Hittills har det gått bra, bl.a. har du legat etta på Vegatoppen. Hur kändes det?

- Man blir ju glad! Det sporrar en att jobba vidare när det går bra och man ser resultat. När det går bra blir jag sporrad att fortsätta och göra ännu bättre låtar.

- Nu har jag skivkontrakt även i Tyskland och har släppt två singlar där. Vi jobbar med en ny skiva som ska släppas nästan samtidigt i Tyskland och Finland nästa år. Jag har inte sett så mycket av den tyska marknaden än, men hört att om man får fans där är de hemskt lojala och håller sig till dig.

- Den stora skillnaden är att tyskarna tycker om att köpa fysiska skivor och de säljer fortfarande CD-singlar i butikerna. Jag är en old-fashioned girl som gör en hel skiva och vill ha en skiva konkret i handen. Det känns som att den skivan spelar en roll och inte bara läggs ut på nätet där alla kan lyssna gratis.

Jag är ju inte nitton längre, jag har kanske en lite äldre kvinnas erfarenhet och där ligger min styrka. Jag har historier att berätta och har varit med om nästan allt jag sjunger om.

Jannike Sandström

Vad är det för skillnad för dig att spela in enskilda singlar och ett helt album?

- Jag visste från början att jag vill göra åtminstone en hel skiva åtminstone en gång i mitt liv. Än så länge så går det att få göra det, men jag vet inte hur det blir i framtiden.

- Man känner ganska tidigt om en låt är en singel eller inte. Singlar ska fara ut till allmänheten och vara mer lättillgängliga. Det är en känsla man får för låtar, men sedan när de är färdiga kan det hända att man inte alls tycker att de passar som singlar längre.

Viktigt att känna det man sjunger

Vad vill du ge din publik?

- Jag vill förmedla känslan man själv får när man själv står på scenen. Jag är en känslig person och försöker tolka och förmedla mina texter. Sedan är jag ju inte nitton längre, jag har kanske en lite äldre kvinnas erfarenhet och där ligger min styrka. Jag har historier att berätta och har varit med om nästan allt jag sjunger om och kan verkligen känna det jag sjunger.

- När jag var yngre kunde jag lyssna på samma låt trettio gånger i rad och tänka att sången handlar om mitt liv. Så vill jag vara för någon annan; ett stöd, en tröst, någon som säger att det blir bättre.

Hur gärna skulle du flytta till Tyskland och sköta karriären därifrån?

- I höst flyttar jag faktiskt till Berlin för att vara på plats. Jag har varit i Berlin fem-sex gånger, men det blir så korta snuttar varje gång. Jag tycker tyskarna är roliga och gulliga och lite gammalmodiga, de betalar gärna kontant och är snälla och vänliga. Det trodde jag inte när jag var yngre, men nu vill jag gärna bo åtminstone deltid i Berlin, det är en ljuvlig stad som känns både gammalmodig och trygg men också hipp och trendig.

Om du får välja en plats i hela världen där du trivs bäst, var är det?

- I Finland, på vårt sommarställe i Ekenäs. Men ska det vara utomlands är det nog Los Angeles, där blir man så inspirerad och ljuset är härligt. Jag vet ju inte hur det är att bo där, kanske blir man galen när man varit där i flera månader? Kanske all botox och allt gör en galen, kanske man inte vill bo där på riktigt, men dit återvänder jag gång på gång.

Intervju: Tobias Larsson

Artikeln har uppdaterats, 10.9.2016 kl. 9.09. Sandströms skiva kommer ut nästa år, inte i år som det tidigare stod i artikeln.