Carolina Klüft jagades av stalkare: ”Hans blick blev svart”

En av världens genom tiderna bästa sjukampare Carolina Klüft hade fans världen över under sin karriär, men ibland tog dyrkan obehagliga former. I sin självbiografi berättar Klüft om en tysk stalkare som sökte upp henne.

OS-guld, tre VM-guld och två EM-guld. Alla tiders näst bästa resultat (7032) i världen i VM i Osaka 2007.

Carolina Klüft hade en fantastisk idrottskarriär – men livet var inte endast glädje trots den glada figuren utåt.

Besökte farmor

I sin färska självbiografi ”Livet är en sjukamp” berättar Klüft om baksidan med kändisskapet. En tysk man hade länge skickat gåvor och brev till Klüft där han beskrivit henne ”som ett helgon” – och 2008 tog mannen nästa steg.

En dag såg Klüft ett missat samtal från sin farmor, som hade haft besök i Växjö.

– Jag ringde snabbt tillbaka och farmor svarade snabbt. ”Hej Carro. Du vet den där tysken vi har pratat om, han är inte alls sjuk i huvudet, han är jättetrevlig”. Orden drog fram genom kroppen som en rekyl och lämnade en stor klump kvar i magen, skriver Klüft enligt svenska tidningar som tagit del av utdrag ur boken.

”Jag ville falla ihop av lättnad”

Mannen hade trott att Klüft bor kvar i Växjö, men farmor hade – i all välmening, skriver Klüft – berättat att hon inte längre bodde på orten men fortfarande tränade på Värendsvallen.

När Klüft sedan några dagar senare stod på Värendsvallen tillsammans med sin tränare Agne Bergvall satt mannen plötsligt på läktaren. Klüft gick fram till honom.

– Jag försökte förklara att han var en främling men då avbröt han mig och sa: ”Jag är ingen främling. Det vet du. Vi är gjorda för varandra och om några månader kommer du också inse det”, berättar Klüft.

– Jag upprepade att han var en främling för mig och att han var ett fan som alla andra. Hans blick blev svart. I några sekunder kändes det som att tiden stod stilla. Så vände han sig och gick därifrån med bestämda steg. Jag andades ut och ville falla ihop av lättnad.

Polisbeskydd och besöksförbud

Klüft fick polisbeskydd under alla stora tävlingar samma sommar, men när hon senare vid ett evenemang i Växjös domkyrka stod och skrev autografer saknades polisen – och tysken dök upp.

– Plötsligt sträcktes en hand fram emot mig och jag stirrade rakt in i stalkarens obehagligt bekanta ögon. Han lutade sig framåt och sa med låg röst: ”It’s amazing to see how you can entertain people”.

– Jag reagerade utan att tänka och skrek åt honom att gå sin väg. Han såg chockad ut och stormade ut från kyrkan, skriver Klüft som efter denna händelse skaffade ett besöksförbud och köpte en vakthund.

– Jag har svårt att beskriva hur jag kände mig. När någon hotar ens frihet och trygghet går något förlorat. Man tvingas se sig om vart man än går. Man går runt med en känsla av att vara bevakad. Att vara konstant rädd är nästan olidligt.

Satte orimliga krav på sig själv

Carolina Klüft har noga hållit sitt privatliv utanför offentligheten såväl under som efter den aktiva karriären, men i självbiografin har hon valt att även öppna den sidan.

Bland annat skildrar hon sin ungdom då hon satte orimliga kvar på sig själv.

– Jag ville ha högsta betyg i allt och bröt ihop när jag misslyckades. Jag ville se bra ut och började jämföra mig med andra tjejer. Jag var rädd för att göra fel och grät så fort någon skällde på mig, berättar hon.

– Ofta kände jag prestationsångest, vilsenhet och förtvivlan. Till exempel när jag inte fick högsta betyg i ett ämne eller när jag såg mig själv i spegeln och kunde känna avsky för det jag såg.