Att shoppa kläder på ett etiskt sätt - enkelt eller omöjligt?

Är det möjligt att shoppa kläder på ett etiskt sätt? Vi frågar Moa Kärnstrand, en av författarna till boken Modeslavar.

Under arbetet med boken Modeslavar har journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom besökt några av de länder som gör lågprismodet möjligt. I Burma träffade de många minderåriga flickor som jobbade långa arbetsdagar, ibland sju dagar i veckan. Många är bara 14 år och redan utarbetade. Trots dåliga villkor är arbetarna ändå glada över att överhuvudtaget ha ett jobb.

- Samtidigt som de var glada upplevde de själva att de blev utnyttjade och de visste inte riktigt hur de skulle hantera det. De hade försökt ordna strejker och organisera sig men utan att lyckas, säger Moa.

Finns det då något vi kan göra åt problemen eller är det ett dödsdömt företag? Vi ställer några frågor som inte alltid är så enkla att besvara till Moa.

Kan klädföretagen verkligen hålla koll på allt?

I Burma får minderåriga enligt lagen inte arbeta så mycket som flickorna i klädfabriken gör, men för att komma förbi det är det många som ljuger om sin ålder. Hur ska klädföretagen kunna kontrollera en sådan här sak?

- Eftersom Burma varit ett väldigt stängt land har man inte gjort några folkräkningar och det är inte digitaliserat på samma sätt som vi är vana vid, men ansvaret vilar ändå på det köpande företaget, säger Moa.

Moa berättar att FN lagt upp riktlinjer som säger att företag har ansvar för att inga mänskliga rättigheter blir kränkta genom hela leverantörskedjan. Hur de sedan väljer att angripa problemet är upp till varje enskilt företag. Efter att Moa och Tobias slog larm om att många minderåriga jobbade på klädfabrikerna gjorde H&M en kontroll där de hittade problem med felaktiga id-kort. Det visade sig vara ett ganska utbrett problem, så mer kontroller på fabrikerna är en lösning.

- Och så måste man se till att flickorna arbetar på ett sätt som är lagenligt med hänsyn till deras ålder. Det handlar om kortare arbetsdagar, läkarintyg och så vidare.

Samtidigt som många barn arbetar i fabrikerna går många äldre kvinnor utan jobb. Moa träffade många mammor till unga arbetare som hade sökt jobb på fabriken men fått ett nej. Lösningen här är enkel: Anställ barnets mamma, inte barnet.

Folk behöver väl sina arbeten?

Fastän arbetsförhållandena är dåliga i länder som Burma och Bangladesh så är det ändå arbeten som folk behöver. Kan vi lätta vårt dåliga samvete genom att tänka så?

- Det där är det argument som många klädföretag använder sig av och visst har de en poäng. Om vi tittar på ett land som Bangladesh är arbetena oerhört viktiga, men då får man i sådana fall titta på arbetsvillkoren och fråga sig om man som konsument vill bidra till det systemet?

Ska vi bojkotta vissa länder?

Vad kan du som konsument göra för att shoppa etiskt? Som du märker så finns det tyvärr inget enkelt svar på den frågan. Att till exempel helt bojkotta ett land är ingen lösning eftersom konkurrensen länderna emellan är hård.

- De konkurrerar delvis med arbetsvillkor och löner, och en av orsakerna till att man kanske inte höjer minimilönen för textilarbetare är att man misstänker att viss klädproduktion i så fall kommer att leta sig vidare till ett billigare land.

Om du då börjar bojkotta vissa länder kanske de hamnar i en situation där de måste börja konkurrera ännu mera med villkor och lagstiftning, vilket i sin tur kan leda till att arbetarna får det sämre

Är dyrare alltid bättre?

Moa får ofta frågan om det är bättre att köpa dyrare kläder, och det är det, men det är ingen garanti eftersom de oftast görs i samma fabriker som de billiga.

- Det är svårt att svara på den frågan, men en bra sak är att arbetare som får vidareutbildning och lär sig sy mer avancerade saker av bättre kvalitet också blir mer oersättliga i fabrikerna.

De här arbetarna får kanske möjlighet att förhandla om sin lön och arbetstid, och de behöver inte vara lika rädda för att förlora sitt arbete.

Kunde man ta fram en etisk märkning?

Som konsument är man kanske lite lat. Det skulle behövas en handbok eller någon sorts märkning som enkelt berättar för oss vilka plagg som är säkra att köpa ifall vi vill göra det etiskt. Vi vill helt enkelt slippa undan ansvaret att göra egen research.

- Så kände jag tidigare också själv, eller kanske jag fortfarande gör det. Men nu har jag förstått att det är svårt att märka kläder och kläders produktionskedjor eftersom det finns så många bitar i produktionen.

Moa berättar att Rättvis handel just nu håller på och utvecklar en märkning av textilproduktion, men hur den kommer att fungera är fortfarande lite oklart.

- Det finns också andra märkningar i dag men tittar man lite närmare på dem så kan man se att flera inte ställer högre krav än de grundläggande konventionerna från ILO och lokal lagstiftning.

Är klädjättarna lite bra ändå?

Ett argument som ibland dyker upp i debatten om kläder är att lågprismodet kanske använder sig av arbetstagare som lever under krassa arbetsförhållanden, men samtidigt kan de här företagen satsa pengar på till exempel hållbart mode, ekologiska tyger och att utveckla metoder för att återanvända kläder. Är det här något som kan stilla vårt dåliga samvete? Alla har ju inte heller råd att satsa på de där dyrare kläderna. Moa säger att det är viktigt att komma ihåg att alla inte har råd att köpa dyrt, men ifall det är så, ska man ändå försöka hålla lite koll på vilket sorts miljöarbete de billigare kedjorna gör.

- Kolla till exempel upp hur mycket ekologisk bomull det är i de ekologiska plaggen. Kedjorna säger att de återvinner stora delar av plaggen de samlar in, stämmer det? Tyvärr måste man som konsument vara aktsam och syna klädföretagens miljöargument, för det är inte alltid som verkligheten är så bra som den låter.

Är det omöjligt att shoppa etiskt?

Finns det alls ett etiskt alternativ till lågprismodejättarna, eller är det ett dödsdömt projekt att försöka shoppa etiskt?

- Som konsument är det extremt svårt att veta om det finns något etiskt alternativ eftersom det är så svårt att få information i dag. Du måste skaffa den själv. Gå till företagets hemsida och försök avgöra om du tycker det är ett transparent företag, föreslår Moa.

Transparensen är en bra måttstock på hur stort allvar ett modeföretag tar frågan om arbetares rättigheter, arbetsförhållanden och så vidare.

- Berättar man mycket om det? Kan man svara på frågor? Har man utbildat dem som jobbar i butiken så att de kan svara på frågor? Går man till ett av de företag som tar det här lite mer på allvar så kan de som jobbar i butikerna oftast också svara på en del frågor.

Det viktigaste att komma ihåg

Vi frågar Moa vad som är det viktigaste de kom fram till under arbetet med boken. Vad borde vi lägga på minnet när det kommer till konsumtion av kläder?

- De här händelserna med fabriker som rasar eller brinner, arbetare som jobbar jättemycket övertid med dålig lön, det är inte enstaka misstag som rättas till för att inte upprepas. Det är byggstenar i ett system som gör det möjligt för oss att fortsätta köpa så här billiga kläder, säger Moa.