När kroppen blir text – ny avhandling om P O Enquist

Ett halvt liv har Freja Rudels ägnat sig åt den svenska författaren P O Enquist som i sitt författarskap tar fasta på de riktigt stora frågorna: vad innebär det att vara människa, att skriva, att finnas till för varandra?

Lördagen den 17 september disputerar Freja Rudels vid litteraturvetenskapliga institutionen vid Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi med en avhandling om P O Enquist.

Avhandlingen bär titeln I berättandet makt – om tre romankroppar av Per Olov Enquist och tar fasta på tre centrala verk av Enquist, nämligen Nedstörtad ängel (1985), Livläkarens besök (1999) och Boken om Blanche och Marie (2004).

Varför just P O Enquist?

Anledningen till att Freja Rudels kommit att forska i och skriva om just P O Enquist är att hon redan i början av sina studier läste en text av författaren som överrumplade henne:

- Jag hajade till när jag läste en essä som hette ”Målet mot Fröken Julie”. Jag tänkte: Vad är det här? Vem är det som låter såhär? Det fanns en väldigt säregen rytm i den texten, och en förmåga att vänta in saker som var hisnande.

I essän skrev P O Enquist också om romanen Nedstörtad ängel som Rudels ramlade över på sitt lokala bibliotek – och sedan dess har Enquists författarskap följt henne.

- I sitt författarskap tar Enquist fasta på de riktigt stora frågorna. Han vågar ta upp frågor som vad det är att vara människa, vad det är att skriva, vad det är att finnas till för varandra. Dessutom är hans författarskap så oerhört komplext att det är ett outtömligt material man har till sitt förfogande.

Ett mångfacetterat men konsekvent författarskap

P O Enquist har sedan debuten 1961 gett ut drygt tjugo skönlitterära verk och essäer, därutöver har han skrivit en hel del dramatik samt en handfull filmmanus.

Freja Rudels konstaterar att det förvisso är fråga om ett oerhört omfattande och mångfacetterat författarskap, men att man samtidigt kan avläsa röda trådar samt teman och frågeställningar som återkommer i bok efter bok:

- Jag har valt att fokusera på tre romaner som tematiserar kvinnlighet, kärlek, kroppslighet och makt, och som knyter samman de hår frågorna med allmängiltiga teman som t.ex. vad en människa är.

I avhandlingen analyserar och kartlägger Freja Rudels hur romanerna tar gestalt i och via de fiktiva karaktärerna och hur kroppsligheten är en central del av romanbygget. En specifik karaktär fungerar som ett koncentrat av romanbygget, s.a.s.

Tesen i avhandlingen är att det tvehövdade monstret Pasqual och Maria Pinon i Nedstörtad ängel, att flickdrottningen Caroline Mathilde i Livläkarens besök och att hysterikan Blanche Wittman i Blanche och Marie utgör förkroppsliganden av romanerna de figurerar i.

- Hela avhandlingen grundar sig egentligen på en iakttagelse av att det finns beröringspunkter mellan nivån karaktär och romanbygge, att romanerna tar kropp i en specifik gestalt. Det här försöker jag utveckla i min avhandling och visa att det är så och vad det innebär. Jag tycker att förkroppsligandet tillför böckerna en alldeles särskild etisk dimension, och att detta grepp är viktigt för hur man kan förstå deras berättartekniska egenheter.

Monstret, hysterikan och udda existenser

De tre romanerna närmar sig Freja Rudels via tre övergripande tankefigurer, en för varje roman: monstret, nomaden och berättelsen. Med hjälp av dessa tankefigurer tar Rudels fasta på centrala trådar i Enquists författarskap, som t.ex. frågan om vad det innebär att vara människa och olika alternativa sätt att bli människa.

- I Nedstörtad ängel är monster ett vackert ord. Här är det fysiska monstret en tvehövdad figur vid namn Pasqual och Maria Pinon. Och det monstret läser jag som en tankefigur som tar oss ut till gränsen för vad det innebär att vara människa, den vidgar vår förståelse och visar att den är och kan vara rörlig. Monstret återspeglar sig också i hanteringen av romanformen och det sätt på vilket Enquist visar vad romanen kan och inte kan vara. En roman som tillsammans med sin monsterfigur och -tematik tar oss till gränsen för vad som kan sägas och vad som kan tänkas.

I sina berättelser om olika marginalvarelser, såsom monster, hysterikor och andra udda existenser, visar P O Enquist på olika möjligheter att finnas till och att utmana maktstrukturer. Inom ramen för romanen försiggår också en personlighetsutveckling.

- Jag tycker att samtliga tre romaner gestaltar en rörelse från marginalen och avvikelsen in mot centrum, mot det utrymme som vi tilldelar det mänskliga. Varelserna vinner ett slags mänsklighet men samtidigt som de gör det vidgas föreställningen om det mänskliga. Det handlar inte om att de likriktas, att Pasqual Pinon skulle få sitt andra huvud bortopererat och få fara runt som vilken människa som helst – utan det röjs rum för den komplexitet och avvikelse som han fysiskt och tydligt bär på. Jag skulle säga att vi alla har vårt extra huvud någonstans och att vi alla bär på invanda föreställningarna om en mänsklig norm som kan vara nog så trånga.

Att tänja på gränserna

I avhandlingen hänvisar Freja Rudels till ett flertal teoretiker, bland dem den italienska genusvetaren Rosi Braidotti som talar om ”det nomadiska subjektet”.

- Det nomadiska subjektet är en tankefigur där Rosi Braidotti försöker föreställa sig vår belägenhet i dagens värld med ett jag som inte är en fast utgångspunkt ur vilken vi möter världen, utan hon ser jaget som en kontinuerlig process, en kumulativ tillväxt, ett tillstånd i rörelse. Det nomadiska subjektet är förankrat i historien, i rummet och i kroppen. Det är inte fråga om en transcendental föreställning som löper bortom tid och rum utan tvärtom – den går rätt igenom tid, rum och kropp. Den här tankefiguren ger rum för en rörlighet mellan olika synsätt, olika perspektiv och hållningar som jag tycker att har varit tacksam när jag försökt läsa isynnerhet Livläkarens besök. Det är en roman som visar en gäckande rörlighet mellan olika stilarter, mellan olika hållningar och perspektiv.

I romanen Nedstörtad ängel kretsar P O Enquist kring frågor om gränser och gränslöshet, om ordlöshet eller oförmåga att kommunicera med ord.

- Det är också en konst som Enquist behärskar att med ord berätta vad som inte ryms i orden. Ett slags visshet om begränsningarna som på sätt och vis är en oerhörd insikt. Och rent konkret handlar det om maktmönster som är nog så reella och verkningsfulla i dag. Ordet är inte jämt fördelat, alla har inte en röst, för alla erfarenheter eller tillstånd eller varanden finns det inte ord eller röst. Det är värt att hålla i bakhuvudet och ett sätt att säga att vi alltid måste tänja på gränserna och söka oss vidare, vidga.

Nedstörtad ängel bär undertiteln ”en kärlekshistoria” – och berättelsen utmanar verkligen läsaren att tänka på vad som kännetecknar kärlek och hur vi förhåller oss till varandra.

- Nedstörtad ängel stämmer till eftertanke kring vad kärlek är, vad den gör med oss och vad den kräver av oss. Det är inte några vackra berättelser, men samtidigt tror jag att de är viktiga berättelser eftersom de synliggör relationens oerhört genomgripande roll i våra liv. Hur vi inte är autonoma, enskilda, ensamma subjekt snyggt avgränsade i en nätt förpackning, utan beroende av och i och i förhållande till varandra. Det kan vara lyckligt och fint, men också oerhört destruktivt och smärtsamt.

I många av sina verk utgår P O Enquist från historiska skeenden och personer som existerat, så också i de tre aktuella romanerna.

Freja Rudels säger att författaren förhåller sig väldigt självsvåldigt till det historiska materialet:

- Enligt mig bidrar P O Enquist till att illustrera detta med berättandet som en makthandling. Att vi förhåller oss aktivt till historien. Historien finns inte bara där för oss att ta och att skildra, utan vår blick på den, hur vi hanterar och förvaltar den är en aktiv handling och det är där som historien lever. Det finns också en stark vördnad för det historiska och för verkligheten i P O Enquists böcker. Att han återkommer till faktiska skeenden och historiska personer att ett sätt för honom att erkänna att det/de funnits och att se historien men samtidigt visa att vår position och vår blick på historien inte är en neutral utblick utan ett aktivt förvaltande av den.

Ett halvt liv med P O Enquist

Freja Rudels säger själv att hon ägnat halva sitt liv åt P O Enquists författarskap – de senaste åren mer intensivt i och med doktorsavhandlingen. Och visst har det funnits stunder av misstro och tvivlan på hela projektet:

- Det intressanta är att den bästa medicinen i de stunder när jag misströstat har varit att läsa om romanerna. Jag vet inte hur många gånger jag förälskat mig i drottningen i Livläkarens besök på nytt och på nytt. Att ge upp har inte varit ett alternativ - jag skulle helt enkelt ta mig igenom det här.

Att skriva en doktorsavhandling skulle kunna liknas vid att löpa ett maratonlopp, och man kan ju fråga sig hur man orkar vara ståndaktig och jobba med ett dylikt mastodontprojekt under en så pass lång tid?

-Man skriver ju ofta sin avhandling mitt i livet, och under de här åren har jag fått två barn och också levt. Men en oerhört viktig faktor i sammanhanget har varit min handledare Roger Holmström. Han hade bestämt sig för att detta projekt skulle ros i land långt innan jag själv vågade tro på det. Hans tro, hans beslutsamhet och hans närvaro gjorde att allt annat skulle ha varit helt otänkbart.

Freja Rudels doktorsavhandling framläggs till offentlig granskning lördagen den 17 september på Auditorium Armfelt, Arken, i Åbo kl. 12. Opponent är professor Annelie Bränström-Öhman, Umeå universitet, Sverige och kustos är professor Claes Ahlund, Åbo Akademi.

Lektor emeritus Roger Holmström skulle ursprungligen ha varit kustos under disputationen, men häromveckan nåddes vi av budet att han avlidit efter en kort tids sjukdom.

Avhandlingen kan läsas elektroniskt i Åbo Akademis avhandlingsarkiv Doria.

Freja Rudels om P O Enquist

17:36