Matilda Gyllenberg: Vad hände med du-reformen?

Okej, jag är medelålders. Till och med punkarna på pendeltåget niar mig när de erbjuder mig sittplats (och jo, det gör de ofta). Inget ont i att vara medelålders och allt gott till artiga personer, men varför har niandet brett ut sig igen?

När jag började jobba som reporter på radionyheterna för ungefär 15 år sedan, fick jag lära mig att nia krigsveteraner, presidenter och Matti Klinge. Resten ska duas och därmed punkt.

Numera blir jag niad av telefonförsäljare, av butikspersonal (också äldre än jag själv), av yngre personer som är måna om att vara artiga och visa aktning. Vad hände med du-reformen? Som drevs igenom av kämpar på 60- och 70-talen, för att skapa ett samhälle där ingen var förmer än någon annan?

En teori kunde vara att det är en ekonomisk strategi – att människor tenderar att köpa mera saker och beställa dyrare restaurangportioner om de känner sig hedrade och uppburna.

Men det finns många som blir direkt sårade om de kallas ni, kanske främst bland de 60- och 70-talister som var med om reformen och för vilka det blev en hjärtesak och en symbol för demokrati och jämlikhet att dua. Dessa personer skulle aldrig köpa något av en niande telefonförsäljare.

I internationella sammanhang väcker det ofta häpenhet och beundran att vi i Norden duar lärare och professorer och använder varandras förnamn. Det ÄR verkligen ett bra sätt att sudda ut hierarkiska system.

Det är också ett sätt att skapa distans till den man pratar med att säga ni. Jag känner en fransman som berättade att hans föräldrar niar varandra, varvid jag helt paff frågade om de niar varandra också i sängen. Det svarade han inte på.

Oftast vill vi ju inte provocera, utan visa varandra uppskattning. Många äldre personer berättar om att det känns respektfullt och bra att bli niad, och det bjuder jag gärna på.

Kanske är det med ni som med hen. Var och en borde ha rätt till det pronomen som känns bäst. Sen kan man aldrig veta vad en person man inte känner föredrar. Själv tycker jag att den gamla tumregeln jag fick då jag började som reporter fungerar ganska bra, så jag niar fortsättningsvis bara krigsveteraner, presidenter och Matti Klinge. Och höga militärer, om jag kommer ihåg.

Vad tycker du? Eller ursäkta, vad tycker ni?

Efter Nio om regler den 13 september i Yle Fem samt på Arenan.